Jag går som tidningsbud med Gefle Dagblad Arbetarbladet Rikstidningar varje söndag natt som fast anställd trots min ålder.Jag fick fast anställning efter 65 år fyllda.
Jag åker på min tunga elmoped tyst, ganska tyst genom mitt stora distrikt.På vintern fastnar jag i snödrivor och på sommaren blir jag antastad och överfallen av fyllerister som tar min moped eller vill ha min mobil.
Ibland går jag andra dagar och då delar jag ut tantsnusk: Hemmets Veckotidning, Hemmets Journal, Aktieägarna, Trav och Galopp, Dagens Samhälle, Ridsport , Läkartidningen, Land, ja alla tidningar Tidningstjänst lyckas upphandla delning på.
Mitt största problem är vilka kläder jag ska ha på mig för när jag startar min runda fryser jag och efter några trappor svettas jag och häller regnet är skorna fulla med vatten.
När halva rundan är gjord kan jag ta en kaffetår ur termosen och sitta lite i en varm uppgång.Då ser man slutet och får mera energi.Ungefär där på mitten av rundan så kommer jag till en dörr där det står J.Formgren.Dörren är som de andra dörrarna i området men namnet sätter min fantasi i rörelse varje söndag natt vid halv fyra-tiden.Ligger han där innanför den här dörren?Sover han nu, undrar om han snarkar..ligger frun bredvid? Kan han ha en utlandsfödd fru för det är fler namn med många vokaler.Har han hund?Verkar inte så..inte ett knyst därinnifrån när hissen går.Hundar brukar säga ifrån när man delar tidningar nattetid.Katter sitter innanför brevinkastet och sträcker upp en tass.
Jaha , så har jag sprungit förbi Joe Formgrens dörr och måste akta på trappstegen så jag inte ramlar och nästa våning och andra namn pockar på uppmärksamhet.
Jag kunde nyligen inte låta bli att berätta för Joe om mina funderingar och hans boende.
Men Joe skrattade och skrev att det var hans lillasyster med namn på J som bodde där.Nu har jag ingenting att fantisera om vid den dörren längre.Snopet.
