Först tänkte jag sätta inlägget på Djur och Natur men eftersom det handlar om litteratur så får det hamna här.

Boken "Vargattacken" är skriven av Lars Berge, författaren  som väl också är journalist (jag är litet osäker här) kallar boken ett reportage. Och det är det ju. Han utgår från den tragiska händelsen i Kolmårdens djurpark i juni 2012 när en ung kvinnlig djurvårdare, som ansvarar för ett varghägn, blir dödad av vargarna. Boken är bitvis gastkramande att läsa men den är också ett ganska heltäckande reportage om hur naturen blivit en upplevelseindustri - djurparkerna - en önskan hos oss människor att vilja kontrollera det vilda. Författaren har inför boken läst på ordenligt, diskuterat med experter och i stort försökt att hitta så mycket material som möjligt vad gäller vargen. Mycket välskriven, tyckte jag. 

Tack för tipset!

Ämnet intresserar mig mycket men jag kommer inte att läsa boken. Jag blir bara förba**** när jag läser om folk som är så naiva så de tror att man kan träna bort vilda djurs instinkt. Hela vargprojektet var en vansinnig idé från början som bara kunde sluta på ett sätt. Djurskötarna var väl inte utbildade. Vargarna hade ju redan visat tecken på sina instinkter när de hade en familj på besök med en flicka som satt i rullstol. Vargarna började ju ringa in henne. Det borde blivit en varning. De hade kunnat dra flickan ur stolen och släpat runt henne i inhägnaden. Hemska tanke. 

Jag läste om en kille i Alaska som ville bli bästa kompis med en björn. Han tog hand om den från liten unge och 'uppfostrade' den som sin egen hund, trodde han. Det gick jättebra länge. Han filmade dem mycket. En dag kom inga mer filmer. Då hade hans kompis bitit ihjäl honom. Naturligtvis. 

IAnita skrev:

Tack för tipset!

Ämnet intresserar mig mycket men jag kommer inte att läsa boken. Jag blir bara förba**** när jag läser om folk som är så naiva så de tror att man kan träna bort vilda djurs instinkt. Hela vargprojektet var en vansinnig idé från början som bara kunde sluta på ett sätt. Djurskötarna var väl inte utbildade. Vargarna hade ju redan visat tecken på sina instinkter när de hade en familj på besök med en flicka som satt i rullstol. Vargarna började ju ringa in henne. Det borde blivit en varning. De hade kunnat dra flickan ur stolen och släpat runt henne i inhägnaden. Hemska tanke. 

Jag läste om en kille i Alaska som ville bli bästa kompis med en björn. Han tog hand om den från liten unge och 'uppfostrade' den som sin egen hund, trodde han. Det gick jättebra länge. Han filmade dem mycket. En dag kom inga mer filmer. Då hade hans kompis bitit ihjäl honom. Naturligtvis. 

Mycket av det du skriver har också författaren tagit upp. Det otäcka var väl att det i Kolmården blev till ett s k vargprojekt som rönte stort intresse från allmänheten och det blev också en viktig inkomstkälla för djurparken. När man läser boken inser man att den tragiska händelsen kunde ha hänt mycket tidigare och det kunde mycket väl ha varit en besökare som blev offret. Kanske för att det blev en anställd hördes inte så mycket i media efter händelsen. 

Men det mest förvånande är att människorna själva ger upp sin instinkt för vad som är farligt. Jag hade aldrig gått in till några vargar. 

Nej, instinkter går inte att träna bort. 

Jag minns en ung tjej som hade en kattunge och en marsvinsunge tillsammans från det att de bara var ett par veckor gamla. Hon ville att de skulle växa upp tillsammans och bli kompisar. 

Det gick jättebra så länge de var bebisar. När de blev större fungerade inte detta längre. En dag när hon kom hem från jobbet hittade hon inte marsvinet. Hon letade överallt och till slut hittade hon lite blodig päls och benknotor bakom soffan. 

Katten behövde ingen mer mat den dagen. 

Hundar är domesticerade djur och går att träna och lära saker. Vissa instinkter går dock inte att träna bort. En jakthund är alltid en jakthund. Den får upp ett spår och jagar bytet. 

Många kamphundar är tränade och uppfödda för slagsmål med andra djur, inte med människor. Då har det nog varit en vaktinstinkt som har triggats av något som hände i det sammanhanget. Hunden har troligen upplevt en fara och ett hot mot sin husse/matte. Något killen gjorde antagligen. 

En hundägare är ansvarig för ALLT hunden gör sig skyldig till. Utan undantag.  

För en månad sedan 27 juli, dog en tonåring i Ljusnarsberg efter en attack av en bulldog. 

Vad gäller vargar igen, så var det en zoolog som sa,  i samband med händelsen i Kolmården, att vargar i det fria är rädda för människor. Problemet i Kolmården var att en anställd hade hemma fött upp vargarna i flocken med nappflaska. På så sätt hade vargarna inte samma rädsla för männniskor vilket man trodde skulle innebära att dom inte skulle kunna döda människor och f f a inte de anställda s k vargguiderna. De som lät besökare komma med in i hägnet. Det hann tydligen komma många besökare, även flera sk kändisar som t ex Zlatan, för att "gulla" med vargflocken. Inträdesavgiften var mycket hög. Det man inte förstod från djurparken sida var att dessa vargar ändå hade kvar de instinkter som på olika sätt bidrar till vargens beteende f f a vad gäller rangordningen i flocken. En rangordning som ständigt utmanas av djuren själva. 

En tant i Kanada/Alaska? matade brunbjörnar från sin veranda i markplan.Det var gulligt.Sedan gjorde björnarna inbrott och dödade sin matmor. 

En konsekvens av vad Per säger.

En präst berättade för mig om en man som var i Afrika och en noshörning dök upp och han stod kvar och tänkte att han skulle kunna försvara sig med en insektsspruta. Hans kamrater fick ta honom därifrån.

Per14 skrev:

En präst berättade för mig om en man som var i Afrika och en noshörning dök upp och han stod kvar och tänkte att han skulle kunna försvara sig med en insektsspruta. Hans kamrater fick ta honom därifrån.

Liksäck eller kista?

Elvira skrev:

Liksäck eller kista?

Ingetdera. Han fick hjälp att ta sig därifrån. Det var prästen som drog detta exempel då han undervisade mig i Martin Bubers "Jag och Du" filosofi. Han ville exempelfiera att en "jag-du" relation inte innebär att man tror att tillvaron är helt igenom god utan snarare att man ser verkligheten som den är. 

Per14 skrev:

Ingetdera. Han fick hjälp att ta sig därifrån. Det var prästen som drog detta exempel då han undervisade mig i Martin Bubers "Jag och Du" filosofi. Han ville exempelfiera att en "jag-du" relation inte innebär att man tror att tillvaron är helt igenom god utan snarare att man ser verkligheten som den är. 

Kloka ord angående vad en" jag-du" relation är. Mannen i berättelsen hade tur till skillnad mot den arma vargguiden i varghägnet i Kolmården...Hon var helt ensam med vargarna- och verkligheten slog till..

Just det att hon var ensam i varghägnet, vilket ju var en vanlig rutin i vargprojektet, förvånade många s k vargexperter efter händelsen. Dom hade aldrig hört att man någonstans i världen hade dessa rutiner.