"I mitt gamla hjärta bor inte bara det ni tror: tankar på Gud och friden.
I mitt gamla hjärta finns all kärlek som jag minns, all kärlek ett hjärta kan bära.
I mitt gamla hjärta strömmar blodet vilt i nattens drömmar."
Skrivet: 13/7, 2020 kl. 18:22 av (Dold profil)
"I mitt gamla hjärta bor inte bara det ni tror: tankar på Gud och friden.
I mitt gamla hjärta finns all kärlek som jag minns, all kärlek ett hjärta kan bära.
I mitt gamla hjärta strömmar blodet vilt i nattens drömmar."
Uppdaterad: 13/7, 2020 kl. 18:24
Skrivet: 14/7, 2020 kl. 00:23 av (Dold profil)
Hjärtat skall gro av drömmar
annars är hjärtat armt.
Liv, ge oss regn som strömmar.
Liv, ge oss sol och varmt.
Bo Bergman
Skrivet: 10/5, 2021 kl. 22:25 av (Dold profil)
Wow vilka skapande männidkor...Älskar poesi...fortsätt se livet med klara ögon då skall solen lysa er väg.
En drömare
Kram
Skrivet: 11/5, 2021 kl. 12:18 av (Dold profil)
Den här dikten är bland de sista Igge har skrivit på SP. Senast inloggad 17/7 2020.
Henne saknar jag verkligen! Små dikter och hon deltog i trådar om musik. Vet ej om det har hänt henne något. Eller så har hon tröttnat. T.o.m hon blev orättvist anklagad av dåvarande "Tänkaren" för trådbrytning!
Uppdaterad: 11/5, 2021 kl. 21:37
Skrivet: 11/5, 2021 kl. 22:15 av (Dold profil)
Klicka på https://seniorporten.se/amnen/poesi-lyrik-forfattarhorna och njut av Igges dikter än en gång!
Skrivet: 12/5, 2021 kl. 10:11 av (Dold profil)
Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.Vad är det för nytt, som tär och spränger?
glömmer att de skrämdes av det nya
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Av Karin Boye
Skrivet: 11/7, 2021 kl. 12:35 av (Dold profil)
Sommarväder.
"Åskar" mullrar och regnet skvalar.
Blixt och dunder, det är Tor som talar.
Regnet svalkar den torra marken,
vattnade blir alla blommor i parken.
Sedan kommer solen och torkar regnets tår,
värmer oss igen när molnen inte rår.
Det är vår svenska sommar med både vått och torrt
och alltid känns det som att den är alldeles för kort!
Annons: