Kan man säga så här: Det var slumpen som gjorde att de träffade varandra och när de blev ihop och skulle tänka tillbaks på detta ögonblick så förvandlades det till ödet. Slump blir så småningom till öde. 

Det är liksom litet mer sting i att säga att det var ödet som gjorde att dom träffades. Litet av dramatik över det hela. Att säga att det var rena slumpen som gjorde att dom träffades låter inte alls lika spännande.  Det finns ju människor som "tror" på ödet, att det liksom var menat att dom skulle träffa just den människan. Otaliga filmer och böcker har väl haft detta som tema. 

För länge sedan åkte jag ibland med en manlig bekant som slarvade med att ta på sig bilbältet och på min fråga om riskerna menade han att det fick ödet avgöra!