De var sju mörka män, som pratade arabiska. Alla var kortklippta på sidorna av huvudet och en snaggad borste överst på huvudet. Armarna var fulla med taueringar. Stora skägg prydde deras ansikten. De var välfriserade, snygga och kunde prata svenska också.
En av dem nickade vänligt mot mig och sa att jag skulle vänta en stund, kanske en dryg halvtimme. Så jag satte mig i soffan och studerade de unga männen. En av dem pratade i sin mobil ,på arabiska, tror jag. Visserligen förstår jag inte det men jag antog det. Undrar om de bor här, var de kommer ifrån och vad de har gått igenom. Det troligaste är ju att de är unga asylsökande, åtminstone några av dem. Föreståndaren hade nog varit här länge och kunnat arbeta upp sin verksamhet till fulländning. Lokalen verkade nyrenoverad. En vägg var klädd med tegel eller kanske en tapet, som såg ut som tegel. Stora speglar på ena väggen gjorde att rummet såg större ut. Skåp och lådor innehöll diverse attiraljer. En av de unga männen var nog assistent, han sopade och räckte fram verktyg till den man, som verkade mest erfaren.
Dörren öppnades och ytterligare en mörkhårig man kom in och fick genast en plats, före mig, tyckte jag, men han hade nog bokat. Nu var en skäggig man klar och tog på sig fel jacka. Han sa att den kändes lite för trång. Jag sa att det var tur att han inte tog min päls. Han skrattade och jag berömde honom och sa att att han såg snygg ut. Vi utbytte "Trevlig helg" och han försvann. Nu var det min tur och jag visade i en tidning, hur jag ville ha det, men det gick inte, sa han. Men en annan stil skulle gå bra. Okej, sa jag då.
Jag fick ett skynke på mig och han tog fram saxen och klippte mycket noggrannt min nacke och sedan lite på sidorna och sist luggen. Ingen sa något under tiden, men när han var klar fick jag se i en spegel, hur fint mitt hår blivit. Jag tackade och betalade och önskade trevlig helg. De är duktiga de där mörka männen, jag gillar dem.
