Mitt barnbarn, en son på 12 år är utsatt för mobbing. Hans föräldrar kontaktar skolan men problemet är att jag som mormor lider otroligt av detta. Jag sover dåligt och känner mej så maktlös. 

Finns det fler som har det så här?

Problemet är ju eg inte mitt men han är en snäll fin pojke. Åh så ont det gör.

Har ni något tips så skriv.

Tack

Detta med mobbing är så hemskt! Måste ju finas något sätt att rå på det.
Hoppas föräldrarna har kraft nog att anmäla varje gång även till polisen. De måste ju veta vilka mobbarna är.

Tala med tidningen brukar iband hjälpa, om det är något i samhället.

Hoppas verkligen att han blir fri från mobbarna!

Styrkekram  

Jag bor tjugo mil ifrån. Träffade honom häromdagen och sa att mormor har haft det precis som du. Glöm inte att du är en fin pojke och att det blir bättre.

Nu kommer jag inte att träffa dom på några månader.

Har pratat med min dotter, pojkens mamma, hon tycker inte det är så farligt.

Detta plågar mej varje dag.Han vill inte komma till mej, han vill va med kompisarna, trots att de är dumma.

Kan inte någon av er prata med lärarna? Man kan väl inte i dessa dagar att komma på studiebesök, eller vad det heter när man är en dag med barnen på lektionerna. Jag var det i mitt barnbarns skola när han blev mobbad. Pratade då med mobbarna varför de mobbade. Det var ju av svartsjuka för mitt barnbarn var så duktig i slöjden. Även om det kanske inte blev helt bra så blev det bättre. Jag har själv blivit mobbad, både i skolan och på en arbetsplasts. Så jag vet vad det vill säga. Hoppas det ordnar sig för honom.

Min dotter har pratat medfröken om detta flera gånger och hon försöker hjälpa till. Inget händer ändå. Nu skulle hans lättare kontakta kuratorn. Mobbarna bor nära. Och min dotter har nog lite svårt att ta idet.

Hon säger jag ska inte oroa mej men hur skall det gå. Jag brukar vara familjens klippa men i detta fallet tar det hårt på mej.

jag har sagt att jag kan komma till skolan, men då blir han jättearg. Han är rädd det blir värre.

Det skär i hjärtat på mej och påverkar min vardag och det blir ju inte bättre för nån.

Ja, det är ju lärarna som skall ta tag i det, tycker mamma stincker huvudet i sanden. Bor de nära är det lättast att bjuda hem dem på saft och bullar, gärna med föräldrarna också. Fast det är ju inte så lätt i dessa dagar. men det skall inte bagatelliseras. 

Förstår att du känner dig hjälplös, men försök släpp det lite och bara visa att du finns där om de behöver prata. Men jag kan säga att jag vet hur du känner. Hoppas det ordnar sig för honom. Skickar styrkekramar. 

Min son blev också mobbad och det har satt sina spår på ont och gott. Vår strategi var att "ge svar på  tal". Om mobbarna retade honom så retade han tillbaks. Knuffade de  honom så  knuffades han tillbaka men hårdare. Spelade de honom något annat spratt gjorde han det också mot "ledaren" i gänget. Många är "medföljare" till mobbaren i rädsla att själva bli mobbade. Det hela slutade med ett riktigt slagsmål med "ledaren". Då tog det snabbt slut. Då var han omkring 12. Innan dess hade läraren försökt att tala om det många gånger och rektor, men ingenting hjälpte och naturligtvis fick inte jag prata med barnen för min son. Tror att barnen måste lösa det här själva. Hoppas att ditt barnbarn klarar av det på ett eller annat sätt. Förklara för honom, att det är inte han som det är fel på utan mobbarna, som har problem. Och så måste han försöka lista ut vem som är "ledaren". Det finns alltid en - de andra är bara rädda medlöpare.

Tack för fint svar. Ledaren var inledningsvis hans bästa kompis. Mitt barnbarn är snäll, kanske lite sen, vill spela fotboll men är inte särskilt duktig.

Jag har sagt till honom att han ska vara stolt över sej själv och att mormor också varit med om samma.

Bestämde i helgen att han skall träffa sin kusin här hos mej efter skolan slutat. Han ser fram emot detta. 

Jaja ett litet strå till stacken.

Innerst inne skulle jag vilja besöka klassen och  prata om respekt, men då kommer mitt bb skämmas ihjäl sej.

Om fem veckor är skolan slut och sen byter han skola.

Han är orolig för detta, men det är nog en del av livets strid.

Hej!

Jag tror detta kommer att lösa sig iom att snart långt sommarlov och! Sedan skolbytet!!  (Att prata inf klassen ja, blir bara pinsamt (även fast man så gärna vill), o kan lätt förvärra. Så håll ut...Fem veckor går trots allt ganska fort o sedan, blir det säkert bättre! 

Tror vi hördes häromdagen o jag förstod mellan raderna din oro.  Skrev oxå till dig lite om det. KRAM! 

Anonym skrev:

Hej!

Jag tror detta kommer att lösa sig iom att snart långt sommarlov och! Sedan skolbytet!!  (Att prata inf klassen ja, blir bara pinsamt (även fast man så gärna vill), o kan lätt förvärra. Så håll ut...Fem veckor går trots allt ganska fort o sedan, blir det säkert bättre! 

Tror vi hördes häromdagen o jag förstod mellan raderna din oro.  Skrev oxå till dig lite om det. KRAM! 

Anonym skrev:

Hej!

Jag tror detta kommer att lösa sig iom att snart långt sommarlov och! Sedan skolbytet!!  (Att prata inf klassen ja, blir bara pinsamt (även fast man så gärna vill), o kan lätt förvärra. Så håll ut...Fem veckor går trots allt ganska fort o sedan, blir det säkert bättre! 

Tror vi hördes häromdagen o jag förstod mellan raderna din oro.  Skrev oxå till dig lite om det. KRAM! 

Skulle gärna vilja veta vem som skrev de två sista inläggen. Vill ni så skriv ert nicjk

Jag skrev det senaste (tror du gissade det).  Kram  "Seagirl" 

Jag har varit lärare och upptäckte en mobbning som gått för långt. Det var tre elever som mobbade och skrämde en hel klass till tystnad, ledaren var son till en lärare på samma skola. JA, det är lärarna som ska ta itu med detta och jag gick till sjuksyster (för hon har tystnadsplikt), man måster försiktig i sådana här ärenden för mobbarna kan fortsätta utanför skolan. Men vad hände? Eleven flyttades till annan skola och mobbarna var kvar! Man måste vara ihärdig, ta dem på bar gärning och jag spanade och smög omkring. På 80-talet fanns inga maktmedel att bruka mot sådant här. Jag gick direkt till rektor men han menade ärendet var avslutat. Sedan kom sommarlovet och jag bytte skola - inte av denna anledning. Jag upptäckte mobbningen genom deras bilder (bildlärare). Funderade t o m att gå hem till deras föräldrar... Idag skulle jag gjort det och ställt dem till svars, krävt deras engagemang och åtgärder.Krävt av rektor att kalla till möte med föräldrarna. DET tror skulle satt stopp för det hela. Men sammanfattningsvis: det är läraren i första hand som måste ta tag i det.