hon är 21 år och kan inte hantera alkohol. Då vi träffas tillsammans med släkt o vänner, tex midsommar, så dricker hon vin hela tiden i stora mängder. Hon blir gapig o jobbig. Hennes föräldrar verkar inte bry sej. 

Då hon dagen efter skulle ta adjö o resa hem talade jag enskilt med henne om att hon skulle vara rädd om sej , detta har jag sagt till henne vid tidigare tillfälle, men nu sa jag även att hon inte klarade av att hantera sitt drickande. Hon blev arg. Jag höll henne kvar i en omfamning, sa att jag verkligen var orolig över hennes konsumtion av alkohol. "Var rädd om dej, du är mitt barnbarn jag är orolig o bryr mej om dej!" , sa jag. Jag sa även att jag beundrade hennes ambitioner då hon jobbar o samtidigt pluggar.

Detta resulterade i att hennes mamma sms ade mej om att jag orsakat dottern så stor skada, hon var så otroligt ledsen , jag borde be henne om ursäkt då jag varit elak mot henne, enl hennes mamma. Vad hon sagt till henne om vad jag sagt vet jag inte.

Tycker att jag haft civilkurage som vågat påpeka de övriga jäster även sett. Mår nu skit dåligt men ångrar inget.

mitt barnbarn har skrivit till mej att hon tycker att jag borde be henne om ursäkt men att hon bryter kontakten med mej o påstår att även andra av mina barnbarn gjort så. Undrar vad hon påstått att jag sagt till henne??? Om någon av mina andra barnbarn brutit kontakt med mej vet jag inte. Och i såfall varför?

Detta ältar jag om och om igen i min skalle. Sköter mina dagliga sysslor men återkommer ständigt till hur ledsen jag innerst inne känner mej. 

Jag tycker att du gjorde rätt i att prata med ditt barnbarn om hennes drickande. Men jag förstår att det känns jobbigt eftersom reaktionen från henne och hennes mamma blev så stark. Men det är skönt med människor som bryr sig. Jag tycker att du ska försöka prata med mamman och uttrycka din oro över hennes vinkonsumtion och att du bara vill henne väl.

Visst gjorde du rätt. Förstår det känns hemskt men alla vet ju att du vill väl. Kram

Problemet är väl hennes föräldrar som inte bryr sig, och att mamman (inte din dotter?) reagerade som hon gjorde. Jag tycker du gjorde rätt. Men det hindrar inte dig att kontakt med henne och be om förlåtelse.

Anonym skrev:

Problemet är väl hennes föräldrar som inte bryr sig, och att mamman (inte din dotter?) reagerade som hon gjorde. Jag tycker du gjorde rätt. Men det hindrar inte dig att kontakt med henne och be om förlåtelse.

Förstår inte vad jag ska be om ursäkt/förlåtelse för?

Visst är det ett känsligt ämne. Men du gjorde rätt. Visar att du bryr dig. Ha  kontakt med dina övriga barnbarn som vanligt. Önskar att du kunde få prata med din dotter och få henne bara att förstå om hennes vinkonsumtion.

Jag antar att det är inte första gången, du noterat hennes alkoholkonsumtion. Det är viktigt att någon, någon gång tar upp ämnet och visar att man bryr sig. Jag tycker du gjorde rätt. Mammans reaktion är kanske också förståelig, särskilt som hon inte verkar bry sig, eller förstå. Jag tycker du gjorde rätt och ska inte be om ursäkt. Du är vuxen och ditt barnbarn är på väg in i vuxenlivet. Goda förebilder och vägvisare är en trygghet i längden.

Anonym skrev:

Jag antar att det är inte första gången, du noterat hennes alkoholkonsumtion. Det är viktigt att någon, någon gång tar upp ämnet och visar att man bryr sig. Jag tycker du gjorde rätt. Mammans reaktion är kanske också förståelig, särskilt som hon inte verkar bry sig, eller förstå. Jag tycker du gjorde rätt och ska inte be om ursäkt. Du är vuxen och ditt barnbarn är på väg in i vuxenlivet. Goda förebilder och vägvisare är en trygghet i längden.

Nej, det är inte första gången jag sett att hon dricker alldeles för mycket. Hennes mamma, min sonhustru, konsumerar lika mycket hon också. Mitt barnbarn vill nog likna sin mamma tror jag. De "glorifierar" vinet. Deras förhållande är inte en mor o dotter relation utan mer ett kompis förhållande. De dricker tillsammans.( Sitter uppe hela nätter , spelar kort och dricker vin. ) Därför är det desto svårare att nå mitt barnbarn med mina synpunkter. Känner att det är bråttom att stoppa utvecklingen till att bli alkoholiserad. Söker efter ett sätt att gå vidare

Anonym skrev:

Jag ifrågasätter inte att det du gjorde var i ett gott syfte. Men kvinnan är 21 år, hon är då extra känslig för att bli ifrågasatt. Kvinnan jobbar och pluggar vilket visar att det nog inte är någon fara med hennes liv. I ditt ställe skulle jag be henne om ursäkt och försöka göra det bra igen. Jag vet själv hur jag i den åldern kunde dricka lite för mycket på tillställningar och bli "för mycket" detta kan ju bottna i osäkerhet, snarare än att hon har problem med alkohol.

Det är inte alla som klarar av detta "oskyldiga" festdrickande. Det kan, så att säga, bli lite väl mycket festande. för en del! Många är de som förstört sin framtid med detta. Jag tycker absolut att TL gjort rätt! Men sen är frågan: Räcker det?

Ofta reagerar människor omkring oss på ett sätt som vi tar åt oss av. För att slippa se sina egna tillkortakommande rasar de ut mot den andre. Reaktionen är sannolikt riktad mot dem själv. Mamman har ju svårt att reagera på dottern som har samma dåliga beteende som hon själv har. Dottern vet innerst inne att hon är på fel spår. 

Enklaste vägen, då man får vara ifred är att bryta med den som utgör en fluga i soppan, farmor i det här fallet. 

Det är därför många väljer att bli medberoende. Man har svårt att finna vägen till hjälp. Det kräver lång envishet, mycket kärlek och finurlig krigsföring för att uppnå resultat. 

Kan man finna någon som också ser vad som är på gång att sammarbeta med? Vad anser sonen? Troligen är han besviken över sitt partnerval. Då har han svårt att jobba på det också. 

Alliera dig med någon i närheten, var envis, kärleksfull och positiv! Tror att du har ett fint uppdrag som du vet är det rätta.

Åh, vad svårt det är. Förstår så väl ditt dilemma. Men visst gjorde du rätt. Benägenheten att bli alkoholist ligger ju många gånger i arvet och uppenbarligen är det så i ditt fall. Om du har möjlighet att forska  bakåt i tiden finner du kanske att svärdotterns mamma eller pappa också hade alkoholproblem eller ytterligare en generation tlllbaka. Nu har du sagt vad du tycker till ditt barnbarn och att svärdottern bär sig illa åt kan du inte göra någonting åt. Vad ska du be om ursäkt för? För att du säger vad du tycker? Det har väl alla rätt till. Du har ju inte angripit henne, utan bara hennes sätt att konsumera alkohol.

Om jag vore i dina kläder skulle jag stötta din son. Han har det kanske inte så lätt och behöver säkert något att prata med. Men det beror naturligtvis vad du har för förhållande till din son. Om du inte kan prata med honom kan du i alla fall på möjliga vis, visa att du förstår honom och håller på honom.

Det är ingen här som har bett TL be om ursäkt för sitt ingripande i detta allvarliga problem! Men att försöka ta kontakt med bb, be om ursäkt att ha gjort henne ledsen trots hennes reaktion. Det är väl ett försök att visa, farmor har inte övergett henne. Kanske lönlöst i nuläget men i längre fram...

Anonym skrev:

Det är ingen här som har bett TL be om ursäkt för sitt ingripande i detta allvarliga problem! Men att försöka ta kontakt med bb, be om ursäkt att ha gjort henne ledssen trots hennes reaktion. Det är väl ett försök att visa, farmor har inte övergett henne. Kanske lönlöst i nuläget men i längre fram...

Igår 21.22 handlar om ursäkt.

Om 5 år har du kvitto på att dina farhågor besannats.Då är det 2 alkoholister med etylöverkonsumtion i din sons familj.De bär på en medfödd sårbarhet och benägenhet att i början må bra av alkohol sen går det bara utför.

Du ska enl min mening inte be om ursäkt.Hade det varit jag hade jag talat allvarligt men utan omfamningar etc.

Jag hade också sagt till mamman att hon ska gå till en alkoholmottagning för att upplysa sig och att hon lever i förnekelse liksom ditt barnbarn.Att alkohol är ett lösningsmedel som löser hjärncellerna i fjärde ventrikeln och därför blir man allt dummare av att konsumera alkohol.Korsakows syndrom är slutstationen.

Att hon inte tar sitt föräldraansvar vilket är allvarligt och att hon sätter sina egna behov framför sitt barns.Att du inte låter dig skrämmas av hot och exkludering!Utan säger det som är uppenbart!