Funderar på detta med sannolikheten att på denna sajt träffa någon som man känner igen från förr i tiden. Det kan vara svårt då vi skriver under nicknamn och det inte står angivet var vi växt upp, inte vilka skolor vi studerat vid och ej heller arbetsplatser under vår aktiva tid.

För egen del har jag haft en osannolik tur och det timade under denna sajts föregångare d v s 60+. Jag skrev om en händelse från tonåren och nämnde en plats. En medlem lade märke till platsen och undrade om jag avsåg den plats hon själv tänkte på? Visst var det så och nu inträffar det mest osannolika vi bodde då  c:a 500 m från varandra. Vi hade växt upp i norra Småland (Huskvarna) och har båda flyttat till Simrishamn. Som bär på tårtan visade det sig att vi dessutom var skol- och klasskamrater i folkskolan. Inte nog med detta. En ny medlem anslöt sig och han var bosatt i Jönköping. När jag kontaktade honom visade det sig att vi växt upp i samma kvarter och mindes varandra ganska väl. Vi hann träffas några gånger innan han tyvärr gick bort. Den första jag nämnde bor fortfarande kvar här och då och då ses vi på stan.

Många av oss har säkert gått på olika skolar och haft många kamrater vi tappat kontakten med. Själv har jag gått på folkhögsskola och ibland funderar jag över om det månne kan finnas någon här som gått på samma skola? Den för mig akuella skolan är Jära Folkhögskola i närheten av Nässjö o Malmbäck.

Kanske detta inlägg kan ge upphov till tankar om ämnet osannolika möten i livet.

Funderar sign Leo.

Osannolikt eller inte. När Tee77 blivit medlem här så tittade jag på foton i hans album.  En bild från hans balkong visade ett funkishus som jag kände igen. Jag skrev och frågade honom: "Bor du i Jämshög? " Svaret blev: "Javisst, men varför tror du det?"

Sen beättade jag att huset tillhört Sven Edvin Saljes bror, som hade butik i det huset. Min mormor bodde i Jämshög när jag var liten och vi var alltid  där  på somrarna. Sedan bodde mamma 25 år i Jämshög och vi behöll sedan hennes hus som sommarhus i 10 år. 

Nu är vi vänner och jag har varit i Jämshög och vi har kört runt och tittat på gamla platser, som jag känner sen förr. Tusen minnen dyker upp, men det bor inte många kvar som jag känner. En granne har jag träffat och byggfirmans Helge Karlsson också och det känns som en länk till gamla tider. De minns ju min mamma bl. a. 

När jag var på utflykt i Kroatien för några veckor sedan så mötte jag en gammal skolkamrat från realskolan.

Vi tog realen 1963 och hade inte setts sedan dess.  Gissa om vi båda blev förvånade.  Till saken hör att hon

mestadels bott i Karlstad eller trakten här omkring.

Var i London på en lång-week-end för många år sedan. Det var bra kapplöpningar på Kempton Park, och med mitt galopp-intresse bestämde jag mig för att åka dit. Försåg mig med lite kaffe och en sandwich på Victoria Street Station och gick ombord på tåget och började äta. Hörde högljudda röster på perrongen utanför - på svenska... Någon sa: "Och hur vet vi att det är DET HÄR tåget??? Tänk om det är fel och vi hamnar Gud-vet-var! Finns det ingen man kan fråga...?" Dörren till min kupé öppnades, och där stod en kille, som jag kände väl från kapplöpningsbanorna i Sverige. Vi hälsade, han vände sig om och sa till sin kompis: "Jodå, det är det här tåget som går till Kempton Park. Jag är helt säker..."

Osannolikt vet jag inte, men en kul överraskning.