Paris mina drömmars stad

(Dold profil)

Skrivet: 17/7, 2020 kl. 20:36 av (Dold profil)

Plötsligt börjar jag längta till Paris. Just nu när jag är fången i karantän och kan inte resa någonstans
Första gången jag var i Paris, 1960. Min kompis och jag jobbade en månad på sommarlovet och reste sen med tåg till Paris och stannade i tre veckor.
Det var långt hemfrån, frihet och sommarglädje. Vi bodde på ett litet hotell på Västra stranden, vandrade runt i stan, besöke allt som man bör besöka, Eiffeltornet, Louvren, Triumfbågen, Sacre Coeur mm. Vi handlade skor med skyhöga klackar och spetsig tå, dansade på källarklubben Caveau de la Huchette, träffade killar, åkte båt på Seine. En härlig semester!!!

Andra gången var med min man och ett par från Eskilstuna. Vi bodde på fint hotell, besökte nattklubb, Moulin Rouge, åkte upp i Eiffeltornet, Åt på fina restauranger, löksoppa på Mère Caterine vid Sacre Coeur och handlade kläder på varuhus.

En semester några år senare, jag hade jobbat mycket och var så trött, det bara regnade och jag kläckte ur mig:
"Vi kunde lika bra sitta på Champs Èlysée och dricka champagne"
"Javisst", sa min man , "vi packar och kör iväg."
Han hade då en MGB-67, röd och vi körde öppet hela vägen. När vi kom över gränsen till Frankrike stannade vi på ett café i en by. Solen sken, kaffet var svart och croissanten frasig.    Då kände jag att spänningen släppte och nu var det semester.

Vi kom till Paris och körde uppför Champs Èlysée, runt Triumfbågen tre varv och parkerade på en sidogata. Satte oss i solen på stora gatan, beställde champagne och öl. (Den dyraste öl han druckit)

Nu var vi i Paris på Champs Èlysée!!!!

Uppdaterad: 17/7, 2020 kl. 20:46

(Dold profil)

Skrivet: 17/7, 2020 kl. 21:18 av (Dold profil)

Vilka härliga minnen du har av Paris, Tofsan! Jag förstår att du blir lite nostalgisk såhär på fredagskvällen.
Det fick mig att minnas också, mitt 1:a besök 1950 och det 2:a 49 år senare, strax före milleniumskiftet, då jag såg nedräkningen på Eiffeltornet! Nu blir det nog inga fler besök där IRL, men jag är glad åt minnena.

(Dold profil)

Skrivet: 24/7, 2020 kl. 14:47 av (Dold profil)

Härliga minnen ni har! Jag var i sydfrankrike via Paris sommaren -69 och läste franska där i ett pyttelitet slott tillsammans med andra ungdomar från Europa. Bl a tror jag att den Silvia med långt mörkt hår som satt vid tyskarnas bord var vår blivande drottning. Där fanns märkliga människor: En författare/lärare som samlade på flugor för att mata en jättespindel på hans rum, en som varit soldat på franska sidan  under Algeriekriget, såg väldigt risig och sliten ut, en kollossalt fet madam i köket m fl. Vi åt vad byn levererade i både mat och vin. Men vid vårt, svenskarnas bord, var vi inte vana eller förstod inte att man spädde ut vinet med vatten, så vi blev alla på pikkalurven och slöa på eftermiddagarna. När det inte var undervisning blev det utflykter med flugsamlaren som gillade oss i gruppen från norden. Vi undersökte galliska gravar, besökte grottor eller åt en oförglömlig middag hos slaktaren i byn. Hans lokal var fylld av flugor, och vänligt nog kom han in för att höra hur vi gillade köttet, iklädd sitt blodiga förkläde... Djuren for illa, men en dag när jag såg en stackars, gammal, loppbiten och haltande hund med sin husse... så såg jag att husse var också halt, gammal och skitig. Då kunde jag acceptera att deras liv var hårt, både för folk och fä....

Skrivet: 24/7, 2020 kl. 16:19 av (Dold profil)

Ja visst, minns min tid i Paris vid stranden och hade Sacre Coeur på andra sidan. Bodde i en liten lägenhet och besökte - som du - de sevardigheter som fanns. Senare på åttitalet bodde jag i trakten av Carcassonne i en liten bergsby och det är fina minnen.

(Dold profil)

Skrivet: 26/7, 2020 kl. 14:13 av (Dold profil)

  • Va! Fanns inte push-up BH:ar då?

Första gången jag var i Paris var 1975. Besöket i Eiffeltornet glömmer jag inte.
Jag kom inte så högt upp pga oväntad och oförklarlig yrsel. Orsaken? Svar: Nio månader senare

(Dold profil)

Skrivet: 26/7, 2020 kl. 15:02 av (Dold profil)

dhappy skrev:

Första gången jag var i Paris var 1975. Besöket i Eiffeltornet glömmer jag inte.
Jag kom inte så högt upp pga oväntad och oförklarlig yrsel. Orsaken? Svar: Nio månader senare


Haha, dhappy, jag var där 25 år tidigare och har den här bilden från mitt besök under Triumfbågen. Lyckligtvis inga synliga spår av det besöket,blush varken då eller senare!

(Dold profil)

Skrivet: 27/7, 2020 kl. 08:24 av (Dold profil)

Jag var där på genomresa 1954 på väg till språkkurs i Pau. Andra gången 1974 under storstrejken, då man flyttade bilar och hägnde upp "kapitalet" som trasdockor utanför företagen. Då var jag där i en månad, då vi hade utställning där, (Vårt företag ställde ut strålkastare på en teknisk mässa) men eftersom det var srejk och ingenting fungerade, så kom det inga besökare och vi vandrade runt  i staden morgon och kväll och stannade vid barerna och tog oss en drink allt som oftast. Tredje gången var med min son Vi hade varit på Kanarieöarna och kom till Paris istället för London (varför minns jag inte) sent på kvällen utan pengar, men med kreditkort och skulle inte vidare till Göteborg förrän nästa dag. Min son hade gipsat ben och gick med kryckor. Vi tog oss till närmaste hotell i stan och fixade en taxi nästa dag klockan 6.00 för att åka runt i stan och visa sonen de viktigaste, innan vi tog oss till flygplatsen, där planet avgick 8.30. Det är, genom tiderna, det dyraste dygn jag haft i hela mitt liv. Hotellet var fruktansvärt dyrt, middagen på hotellet var svindyr. Frukosten som serverades på sängen kostade skjortan, men det var ett äventyr. Det var även månaden där 1974.

Svara på ämne

Svar till ×

Svara på ämne

Annons: