Jag spenderar mycket på min sons familj, det gör mig inget, han får ändå allt när jag dör.
De envisas hela tiden med att vilja betala tillbaka. Säger då, att det är dumt.
Hur gör ni?
Skrivet: 26/2, 2019 av Anonym
Jag spenderar mycket på min sons familj, det gör mig inget, han får ändå allt när jag dör.
De envisas hela tiden med att vilja betala tillbaka. Säger då, att det är dumt.
Hur gör ni?
Skrivet: 26/2, 2019 av Anonym
Tror att det är viktigt att de får betala tillbaka om de vill. Men det är klart man kan säga att det är "förskott på arv", speciellt om det finns flera barn och man vill vara rättvis. Jag har överfört en del från mitt arv efter min mamma till barnen direkt, när de var i den åldern att de skulle skaffa bostad, familj och barn. De har även senare - vid verkligt behov - fått hjälp.Jag har då aldrig tänkt på rättvisan (barn kan av olika skäl ha olika behov) och jag har betraktat det som "gåva". Nu när jag har facit i hand har jag upptäckt att om min dotter, som fått minst, får "en slant" när hon går i pension, så blir det nog ungefär rättvist i alla fall. Till henne har jag tecknat en pensionsförsäkring i mitt namn men kommit överens med Länsförsäkringar att den inte ska betalas ut förrän på hennes 65-årsdag. Hon kommer förmodligen att få dålig pension, så det får bli litet guldkant på tillvaron då har jag tänkt.
I ditt fall beror det ju på hur god ekonomi du har. Du ska ju först och främst tänka på dig själv så att du har pengar till det du vill ha och göra. Har du gott om pengar, så kan du ju ge dem pengarna och vill de betala tillbaka, så kan du ju just säga, att det är att betrakta som förskott på arv. Och då tycker jag saken skulle vara ur världen.
Skrivet: 26/2, 2019 av Anonym
Riktigt så enkelt är det inte. Om man ger sina barn något som skall avräknas eller inte avräknas från arv måste man skriva det och det skall vara formellt riktigt. När man själv väl är död spelar det ingen roll om man själv tycker att saken skall vara ur världen. Arvingarna har kanske en annan uppfattning och är det någonting som bäddar för osämja så är det det som gäller pengar. Det kan ju också bli så att barnen skiljer sig och separerar och i sådana situationer är det speciellt nödvändigt att man har alla gåvobrev och skuldebrev och villkor i ordning.
Det är så enkelt att skriva gåvobrev och skuldebrev. Gör det för de efterlevandes skull.
Skrivet: 26/2, 2019 av Anonym
Håller fullkomligt med dig. Klart man ska skriva gåvobrev och uppge i fall det skall vara förskott på arv och även att det ska vara enskild egendom i äktenskap. Man kan faktiskt också skriva att det inte skall räknas som förskott på arv. Men är det då en gåva som givits relativt nyligen, så kan ju syskon klaga och så kan det bli bråk. Det handlar förstås också om hur stora belopp det handlar om. Om det handlar om småbelopp för att se till att maten räcker under en besvärlig tid för ett barn, så skulle ju inte jag skriva papper om det. Jag har ju faktiskt rätt att ge bort vad jag vill när jag vill så länge jag lever.
Skrivet: 17/8, 2019 av Anonym
Att skriva testamente och ange att det ska vara enskild egendom är viktigt anser jag. Exempel: Om min gifta son eller dotter dör så ärver sonhustru eller måg, kanske hen gifter om sig och då får den nya partnern indirekt ta del av mitt arv. Jag tycker det borde vara lagstadgat att arv automatiskt är enskild egndom, sedan är det upp till var och en hur arvet används.
Skrivet: 17/8, 2019 av Anonym
I det fall du beskriver här ovan så tycker jag ju att det är väl bra om hens nya partrtner indirekt får ta del av pengarna; Om mitt barn dör ville hon/han säkert att hennes partner skulle leva så lycklig som möjligt även i framtiden och skulle hen då hitta en ny partner så är det väl fint om de fortsätter att dela med sig. Om barn är inblandade och de är relativt små, så får de ju en ny förälder, som är myciket värt även för dem.
Annons: