Det här med #meetoo river upp mycket gammalt hos människor som glömt eller begravt olika övergrepp. Själv känner jag att det poppar upp tankar som jag inte vill ha. Första gången då var jag barn och en "gubbe" tog mig mellan benen och kysste mig på munnen. Inget jag berättade hemma och sen glömde jag det. Som vuxen har någon tvingat mig till oralsex. Jätteäckligt.  Vågade inget säga. Då är en hand på låret en bagatell. Det finns fler tillfällen, men jag vill helst glömma det. Vågade inte säga nej, vad hade hänt?

Nästan alla män har tittat på porrfilmer. Sedan krävde många att få göra samma sak i sängen med sin flickvän/fru. 

Jag blev häromdagen tillfrågad om något hänt mig under min livstid. Jag redogjorde för några bagatellartade händelser. Idag slog det mig med full kraft vad som hände mig i 13-årsåldern. Min styvfar förgrep sig på mig. Min mor såg hans intresse för mig, men lastade mig. Hon berättade för många om hur karlgalen jag var.

Under långa tider tänker jag inte på det alls, men ibland slår det mig till marken. Idag har varit en fruktasvärd dag med alla minnen som sköljt över mig. Hur kan man förtränga under långa tider en sådan händelse? Varför kom det fram idag? Jag har så gärna avstått från vad som bubblat upp till ytan idag. Jag förstår TLs känslor och tankar.

Många mödrar valde mannen framför barnen/döttrar/dottern för; att minnas hur en mor sviker när styvfadern står flämtande med byxorna nere är verkligen inget trevligt minne särskilt om man inte lyckats göra upp med dessa föräldraparodier.

Själv har jag alltid valt barn och hund framför män och talat om detta för de svagare familjemedlemmarna så de kunnat känna sig trygga hemma.

Jag har inte haft några problem med att kasta ut karlar ur mitt hus.

Det känns bra att inte ha fört detta skammens beteende vidare och kunnat göra skillnad.

Jag har aldrig blivit antastad av någon man och de jag varit tillsammans med har aldrig burit sig illa åt på något sätt. Undrar om det beror på att när jag var mycket ung och skulle gå genom skogen från tåget och hem litet norr om Stockholm så tänkte jag alltid "om någon kommer och vill mig något ont, så sparkar jag honom mellan benen eller slår en träsko i huvudet på homom" Det kanske var naivt men det gjorde mig kaxig och jag har inte haft något yrke, som skulle locka mig till prostiution.

Någon, Ebba Bratt tror jag det var, påpekade att övergrepp har ökat därför att kvinnorna börjat ta över makten i samhället och männen blir livrädda och måste på detta sätt besvisa för sig själva att de fortfarande har makten....(vilket de ju inte har längre...) Litet synd tycker jag faktiskt att det är om den vanlige mannen...

Vem är den vanliga mannen. I de lugnaste vatten........

Anonym skrev:

Någon, Ebba Bratt tror jag det var, påpekade att övergrepp har ökat därför att kvinnorna börjat ta över makten i samhället och männen blir livrädda och måste på detta sätt besvisa för sig själva att de fortfarande har makten....(vilket de ju inte har längre...) Litet synd tycker jag faktiskt att det är om den vanlige mannen...

Det ligger nog mycket i det! Dom känner sin(a) position(er) hotad(e) och måste till varje pris behålla övertaget. När det gäller "den vanlige svenske mannen" tror jag att det mest visar sig genom olika slag av "förnedring" eller "förminskning" på arbetsplatser - även om naturligtvis hustrumisshandel kan förekomma även i svenska familjer.

Det var en invandrad kille, som på TV beskrev just osäkerheten hos männen i de muslimska familjerna - plötsligt, när de kommit till Sverige,  var han inte längre den bestämmande patriarken, och det mynnade ut i misshandel och hedersvåld för att visa att det fortfarande var han, som hade makten.

"Den vanlige mannen", vill jag påstå,  är varken en sexdåre eller hustrumisshandlare och den "vanlige mannen" har heller inget självhävdelsebegär gentemot kvinnor, utan tycker helt enkelt om dem. Och de männen har ingen anledning att känna sig träffade i denna uppgörelse som #metoo handlar om!

Anonym skrev:

Jag blev häromdagen tillfrågad om något hänt mig under min livstid. Jag redogjorde för några bagatellartade händelser. Idag slog det mig med full kraft vad som hände mig i 13-årsåldern. Min styvfar förgrep sig på mig. Min mor såg hans intresse för mig, men lastade mig. Hon berättade för många om hur karlgalen jag var.

Under långa tider tänker jag inte på det alls, men ibland slår det mig till marken. Idag har varit en fruktasvärd dag med alla minnen som sköljt över mig. Hur kan man förtränga under långa tider en sådan händelse? Varför kom det fram idag? Jag har så gärna avstått från vad som bubblat upp till ytan idag. Jag förstår TLs känslor och tankar.

Det är något som maler och gör mig obehaglig till mods. Alla dessa avslöjanden om övergrepp, händelser som tryckts ner och glömts bort men som ändå finns därnere i djupet. Jag är rädd att det plötsligt kommer upp till ytan något som jag inte "vet om".  Förstår dig som blev så sargad i 13-årsåldern. Tänk så mycket ångest detta drar med sig.

För mig har denna metoo-kampanj också inneburit lidande. Övergrepp som tonåring av släkting och överfallsvåldtäkt jag råkat ut för kommer upp till ytan och plågar. Polisen som inte brydde sig om att utreda.Hoppas det gagnar den nu växande genarationen och nästa i alla fall.

Det är bra att allt kommer fram. Många händelser ligger ju långt tillbaka i tiden. Jag hoppas också att det blir bättre för kommande generationer.

Men skäms på alla män som nu måste erkänna sina övergrepp på kvinnor som inte kunde eller vågade säga ifrån. 

Kan man sammanfatta hela den här kampanjen med tre små ord: "Musen Som Röt" ???

Anonym skrev:

Kan man sammanfatta hela den här kampanjen med tre små ord: "Musen Som Röt" ???

Dåligt, dåligt, dåligt!