Är det fler än jag som har ett sjukt vuxet barn. Ligger vaken nu och tänker.
Är det bara jag?
Skrivet: 20/12, 2017 av Anonym
Är det fler än jag som har ett sjukt vuxet barn. Ligger vaken nu och tänker.
Är det bara jag?
Skrivet: 21/12, 2017 av Anonym
Du är inte ensam om detta.
Hoppas du kunde somna och drömma om något vackert och trevligt. Kram.
Skrivet: 21/12, 2017 av Anonym
Har också sjukt vuxet barn och även barnbarn. Var det barnet också sjukt som barn, undar jag?
Skrivet: 21/12, 2017 av Anonym
Nej, det kom för 10 år sedan....jobbigt allr går upp och ner.
Skrivet: 21/12, 2017 av Anonym
Ungefär samma sak här! Jag brukar tänka, att vad hade jag tyckt vid den ålder som min dotter är i dag om jag visste att min mamma bekymrade sig för mina besvär. Då hade jag nog tyckt att det inte angick henne. Och så försöker jag att tänka idag.
Skrivet: 21/12, 2017 av Anonym
Nej, du är inte ensam. Min systerson drabbades av hjärntumör och sedan hans mor, min syster, av bröstcancer men bägge är nu relativt återställda. Har själv upplevt min dotters hjärtsjukdom och hennes död efter nio månader. Livet är oberäkneligt. Hoppas du kan få mod att gå vidare. Kram även från mig.
Skrivet: 22/12, 2017 av Anonym
Det är stor skillnad på fysisk eller psykisk sjukdom.
Skrivet: 22/12, 2017 av Anonym
Anonym skrev:
Nej, det kom för 10 år sedan....jobbigt allr går upp och ner.
Är det det vuxna barnet som det går upp och ned för eller dina känslor i förhållande till det vuxna barnet. Om det är psykisk "sjukdom" vilket jag inte räknar som sjukdom utan i en sådan kan det finnas något friskt i också. Psykisk "sjukdom" kan drabba de känsliga, men det brukar vara perioder då det är bättre.
Skrivet: 22/12, 2017 av Anonym
Anonym skrev:
Det är stor skillnad på fysisk eller psykisk sjukdom.
Förvisso är det så... Jag skrev om mina anhöriga ovan. Hade en faster som var livslångt psykiskt sjuk. Hon blev ett ansvar för min far. Det är tufft, förstår det.
Skrivet: 22/12, 2017 av Anonym
Mycket svårt med ett barn som är psykiskt sjuk. Det tär. Stor styrkekram!
Skrivet: 22/12, 2017 av Anonym
Har ett barnbarn inlagd på sluten avdelning på psyket och det värsta är att jag förstår att han har det så svårt - men föräldrarna är vuxna och dem kan jag inte påverka!
Skrivet: 22/12, 2017 av Anonym
Jag som började tråden har ett barn med blodsjukdom . Denna går i skov, därav upp och ned.
Hon har två ganska små barn pch man.
Ändå är jag ju hennes mamma och det svider i hjärtat.
Hon är psykiskt frisk.
Tack för att ni delar med er.
Skrivet: 22/12, 2017 av Anonym
Anonym skrev:
Jag som började tråden har ett barn med blodsjukdom . Denna går i skov, därav upp och ned.
Hon har två ganska små barn pch man.
Ändå är jag ju hennes mamma och det svider i hjärtat.
Hon är psykiskt frisk.
Tack för att ni delar med er.
Kan förstå din känsla och oro. Hon måste ändå vara tuff din dotter. Som försöker att ha ett liv med familj och barn. Men som mamma sen så är man orolig, man ställer många frågor till sig själv. Vill att ens barn ska ha hälsan och leva ett normalt liv.
Skrivet: 22/12, 2017 av Anonym
Tufft för dig! Förstår verkligen att du oroar dig och oron fär henne och familjen måste kännas svår. Du kan ju inte påverka situationen på något sätt och det kanske är det allra svåraste! Varma tankar till dig!
Skrivet: 22/12, 2017 av Anonym
Anonym skrev:
Tufft för dig! Förstår verkligen att du oroar dig och oron fär henne och familjen måste kännas svår. Du kan ju inte påverka situationen på något sätt och det kanske är det allra svåraste! Varma tankar till dig!
Tack för hälsningen.....blott en dag...
Annons:
Sveriges forum för pensionärer och dig som är 60+
•
•
Löpsedeln
Om Seniorporten
Bli kontaktperson
Bli medlem
Annonsera
Kontakt
••
Till toppen av sidan »
Alla rättigheter reserverade © SeniorPorten 2024 Webbutvecklng: SvenskWebbservice & Yodo CMS
Till toppen av sidan »
Alla rättigheter reserverade © SeniorPorten 2024
SeniorPorten drivs av Precis Reklam AB, orgnr. 556302-9551
Information om Cookies • Sidkarta
Webbutvecklng: SvenskWebbservice & Yodo CMS