I dagarna har krönikören Katarina Östholm skrivit en krönika som uppmärksammats en hel del i de landsortstidningar där den publicerats. Den är skriven ur ett landsbygdsperspektiv kan man väl säga:Rubriken är Hela Sverige kan inte leva – vi har inte råd med alla bidragsslukande stödområden. Med stödområden menas i det här fallet städer som t.ex Malmö och Göteborg. Malmö har under flera år varit den kommun som fått i särklass högst stasbidrag p.g.a av dålig ekonomi, Göteborg brukar ligga två. Andra städer är t.ex Södertälje och Norrköping som ligger i topp. Katarinas åsikt är att vi inte har råd att hålla dessa miljardslukande städer under armarna längre. Det kan jag till viss del hålla med om.
http://www.allehanda.se/kultur/katarina-ostholm-hela-sverige-kan-inte-leva-vi-har-inte-rad-med-alla-bidragsslukande-stodomraden
Katarina lanseras också en ny ide om hur skatter borde tas ut. Skatter går till stor del till värfärdssystemen, alla med samma inkomst betalar lika mycket, i princip. Men alla har inte samma tillgång till välfärdssystemen p.g.a av långa avstånd, även tillgängligheten spelar roll tycker jag. D.v.s människor på landsbygden har längre avstånd till vårdcentraler, akutsjukhus, polis, bra kommunikationer m.m. Även service som staten sålt ut tycker jag ska räknas dit, banker (Nordea), bilprovning, Apotek m.m. Därför bör människor som har långa avstånd till välfärdssystem betala mindre skatt än de som har korta. Bra idé tycker jag, får se om något parti nappar på den här idén, kan vara en valvinnare. Får se om idén tas upp i Agenda i kväll.
I Aftonbladet finns det det invervju med Fridolin där han anser att Debatten måste handla om flygskatten. Det tror jag däremot inte att det är någon valvinnare, snarare tvärtom. Bättre kan du Fridolin, du får nog hoppas på att det dyker upp några sjuka sälar i Östersjön.
