Historiskt har människan fått uppleva många faser av dödande smittor. Pester och annat som tagit många liv. Nu är vi överrepresenterade på klotet. Vi har en stor inverkan på allt levande och naturens fortsatta liv. Vi sprider oss som aldrig förr och samhällen kollapsar av rädslan för det smittan för med sig. Det handlar inte så mycket om individen utan samhällsordningens möjlighet att hantera följderna. Människan har krigat, flytt, insjuknat och svultit i århundraden men nu är det som om detta aldrig kan ske. Som om vi, i det moderna samhället, inte kan bära det som ger oss sjukdomar och elände. 

Dementa individer, som ligger och bara är - betyder det att döden är oväntad? Människor som flyr krig eller fattigdom - ska de få finnas? Vad väntar oss i en framtid som ter sig mer skrämmande än någonsin förr? För det kommer fler smittor, fler flyende till de länder man ser som en möjlighet. Är det inte dags att acceptera det som uppstår och lära oss hantera det - praktiskt och psykologiskt? Acceptera att vi är dödliga.. ?

GunillaGo, du bör läsa "Pesten" av Albert Camus. Han skriver om allt det som händer i världen nu. "Pesten" är också en metafor för människans existens. Det är döden som väntar oss och det är den vi vill tränga bort. 

Tänkaren skrev:

GunillaGo, du bör läsa "Pesten" av Albert Camus. Han skriver om allt det som händer i världen nu. "Pesten" är också en metafor för människans existens. Det är döden som väntar oss och det är den vi vill tränga bort. 

Läste den för länge sedan men kanske dags att göra det igen. Bra tips..... vet att du rekommenderat det tidigare i en tråd.