Är det verkligen en skyldighet för en medborgare i konungariket Sverige att ha mobiltelefon med SMS-funktion och dator med mailadress? 

Svar nej. Och det finns ju en krympande skara som inte har vare sig mobiltelefon med sms-funktion eller dator med mailadress. Bland annat min sambos äldste son, en 50-plussare som bara vägrar. Dessutom är han svår att nå via bastelefonen. Vilket ibland har ställt till det.

Men å andra sidan drar han sig inte för att låna våra datorer när han vill kolla något på nätet. Vid det här laget har vår inställning till hans data/mobil-vägran skiftats från förståelse till tidvis irritation.

Jag förstår inte...jag har bank-id.. ska det tas bort och ersättas av mobilt bank-id?!

I Sverige är vi inte skyldiga att ha id-kort och gå omkring med dessa.Det görs nu ett utökat antal razzior hos företag för att söka efter olaglig arbetskraft.Då kan det vara bra att inte ha id-kort på sig ur den olgligt anställdes perspektiv men inte ur polisens syn.

Raniva skrev:

Intressant frågeställning, Geronimo. Som någon skrev här ovan - det är inte straffbart att inte ha det. Sen får man ta konsekvenserna - ibland på gott, ibland på ont.

Det var en gång en ledsen man. Han hade varit arbetslös läääänge och sökt massor av jobb utan framgång.

En dag såg han i tidningen att Microsoft sökte en toalett-städare. Det var ju kanske inte direkt drömjobbet, men vad 17... Han var i DESPERAT behov av ett arbete. Så han anmälde sitt intresse - och blev kallad till en anställningsintervju!

Intervjun flöt på bra, och personalchefen sa: "OK! Vi är överens! Du börjar här på måndag. Ge mig din e-postadress, så mailar jag över avtalet!"

 - Nja, jag har ingen e-postadress - jag har ingen dator.

 - Hmmm.... Microsoft är ett DATORföretag! Du förstår väl, att du inte kan jobba här, om du inte har någon DATOR !!!???

Mannen gick därifrån, om möjligt ännu mer bedrövad än tidigare. I fickan hade han en "tjuga", d.v.s. en Selma - eller Astrid, som det är numera. Han gick ner till torget, där grönsaks- och bärodlarna stod och sålde sina produkter. 10 kr/liter kostade jordgubbarna. Han köpte två liter för att trösta sig. Sen gick han till parken och slog sig ner på en bänk i solen och åt jordgubbar. När han hade ätit den ena litern var han tvärmätt, satt där och dåsade och höll nästan på att somna, när någon knackade honom på armen.

 - Hallå! Jag är sugen på jordgubbar. Hur mycket ska du ha för den där litern?

Han ryckte till och såg en gammal dam, som stod och tittade på honom med bister uppsyn.

 - Ja, jag vill nog ha tjugo kronor för den.

Sagt och gjort. Damen betalade och gick sin väg. Mannen satt kvar på bänken en stund och grunnade.

Nästa morgon stod han på torget tidigt på morgonen och köpte två liter jordgubbar för sin nya Astrid, gick till parken och sålde dem för 40 kr. Gick tillbaka till torget och köpte fyra liter jordgubbar, som han sålde för 80 kr. Etc. etc. Det hann bli många turer fram och tillbaka.

När veckan var slut kunde han köpa sig en begagnad flakmoppe och ändå ha råd att köpa ännu mera jordgubbar.

När jordgubbssäsongen var slut, inriktade han sig på färska grönsaker, och då körde han ut i förorterna med sin flakmoppe och ställde upp ett eget stånd där han sålde produkterna.

Nästa år hade han råd att köpa en skåpbil. Odlarna var JÄTTEglada att dom slapp stå på torget hela dagarna för att sälja sina produkter, så dom träffade gärna avtal med honom att han fick köpa hela deras skördar. Det blev till att anställa folk och skaffa fler skåpbilar.

Femton år senare hade han ett multinationellt företag som transporterade frukt och bär över hela jordklotet till lands och till sjöss och i luften. Han hade en rar fru och välartade barn, och han började fundera på vad som skulle hända med hans verksamhet - och hans förmögenhet! - när han gick bort.

Så han kontaktade ett försäkringsbolag för att diskutera kapitalförsäkringar och andra gynnsamma förmögenhetsöverföringar. Så småningom var han nöjd med råden han fått och var beredd att underteckna ett avtal.

 - Visst, sa skatte-försäkrings-experten. Ge mig din e-postadress, så mailar jag över avtalet.

 - Hmmm.... Jag har ingen e-postadress...

 - VAAAA!!! Du har ett VÄRLDSimperium! TÄNK, vad du hade kunnat göra om du hade haft E-post !!!!!

 - Tja, sa mannen. Då hade jag varit toalettstädare på Microsoft.

Ibland undrar jag om man "måste" ha bil. Annars kommer man inte iväg för att hämta försändelser från PostNord (rek och paket), när postombudet befinner sig i det stora inköpscentrumet utanför tätorten, och man måste ta taxi för att komma fram och tillbaka.

Kul inlägg!

Maggie skrev:

Jag har hittills varit en ihärdig mobiltelefonvägrare, men det blir allt svårare, sedan bankerna inte längre

godtar BankID på fil. Nu krävs Mobilt BankID, vilket innebär ökade avgifter för den som inte har det.

"Det är bara att välja", men varför skall vi straffas för att banken lägger allt större ansvar på sina kunder?

Ingen vidare valfrihet, om du frågar mig! 

jag har bankid på HB, SEB,Nordea, Svedbank oh Nordea.no og Danske bank,