Jag har sett det ibland men inte alltid så intressanta personer. Igår var det faktiskt det, först Christina Schollin, sedan Camilla Läckberg och Simon Sköld. Dom är så fina ihop! Simon fick jag mer kännedom om när han var med i Sveriges mästerkock, där var han jättebra på matlagning och en sympatisk person. Synd att Camilla har komplex för sitt utseende och vikt, jag tycker hon är snygg! De hade intressant diskussion. Christina Schollin har jag gillat allt mer ju äldre hon har blivit! Sedan kom Isabella Löwengrip och Moonica Mac, de var nästan som i en annan division? 

Jag läste nyligen att man har en genetisk bestämd vikt och det är därför som många som gått ned kraftigt i vikt sedan går upp i vikt. Jag vägde mig nyligen då jag gjortde ultraljud av hjärtat, jag väger 80 kilo och är 2 meter lång alltså BMI på 20. Det är inte undervikt om någon skulle tro det men det är normalvikt på den nedre delen av intervallet. Jag har gått ned 2 kilo sedan jag senast vägde mig 2020. Jag hade inga problem med hjärtat. Det var normalt. 

Hoppas du har rätt för då är det ju inte så mycket att göra åt saken. Jag har med strängt kosthåll för ett par år sedan gått ner 10 kilo vilket var jättebra och kändes rätt och skönt. Det var bara det att så fort jag släppte kontrollen så hade jag gått upp de 10 kilona igen. Så nu har jag gett upp! Försöker bara se till att jag inte går upp ytterligare kilon, men mest för hälsans skull. Jag gillar inte när det är svårt att vända sig i sängen.

Ja, nu är jag lite villrådig, om vi ska prata om Tilde eller Camilla Läckbergs viktproblem i den här tråden, men jag tar risken och fortsätter med viktproblemen, med risk för trådkrökning.
Du har kanske rätt, Pader, men i så fall nog bara delvis. Lite "tröst för tigerhjärtan" åt dem som misslyckats.
För det första upplever jag att du, Pader, äter sunt och är noga med vad du stoppar i dig.
Evaros matvanor har jag ingen uppfattning om.
I "unga år" - mellan ungefär 18 - 48 år, vägde jag stadigt 56 - 58 kg, 170 cm lång. Någon gång kunde det knalla iväg till 60, men de försvann utan att jag behövde göra något åt det.
Sen hamnade jag i ett stressigare liv, oregelbundna mattider, knappt med tid att laga mat själv, mest utemat på lunchrestauranger. Vikten gick upp till 66 - 67 kg.
Sen fick jag min "berömda borrelia", som jag tjatat om förut i några trådar här. Två år tog det. Orkade inte göra så mycket mer än sitta vid datorn och tröstäta. En dag gick jag upp på vågen, och den visade på 79 kg !!! Alla mina larmklockor ringde, och jag svor en helig ed att ALDRIG väga över 80.
Började ViktVäkta. När jag passerade 70 kg på väg ner, svor jag - lika heligt - att ALDRIG passera 70 igen.
"Fastnade" så småningom på 63. Det tog ca 4 månader att gå ner dessa 16 kg och jag hade hunnit bli 60 år. Men jag var nöjd. Jag tror inte på någon "quick-fix" typ Biggest Loser, där dom nästan fastar och samtidigt tränar så att dom nästan ådrar sig skador - det livet klarar man inte i längden - utan jag tror på ViktVäktarnas princip - man kan - och får - äta allting, men inte alltid. Det handlar om att långsiktigt få nya matvanor, som man "får lov" att bryta mot ibland. Att i det långa loppet inte stoppa i sig fler kalorier än man förbrukar.
Du skriver, Evaro, att du "säppte kontrollen"- d.v.s. du gick tillbaka till dina gamla matvanor i stället för att fortsätta äta sunt och bara "unna dig" lite extra ibland..
Jag klandrar dig inte - man ska göra som man vill, så att man trivs... Vi har inte så himla många år kvar - varför ska vi gå och sukta då? Låt oss NJUTA!

Idag väger jag 54 kg  - olika krämpor har tagit bort min matlust och mitt ork - och jag har vuxit neråt (liksom korumpan, som min morfar brukade säga) till 166 cm, och jag ligger på gränsen till undervikt. Men - då är det kanske min ungdomsvikt som är min genetiska vikt?

Jag tycker det är kul när trådarna kröker. Vet inte om det är tillåtet enligt reglerna, men då får väl någon ta bort de felaktiga inläggen. Att prata mer om Camilla Läckberg eller någon av de andra medverkande - de är väl avverkat rätt fort. Jag såg faktiskt det  här programmet men kommer inte att titta i fortsättningen, därför att jag tycker det var tråkigt. Det där med vikt är däremot intressant att få synpunkter på - tycker jag. Man kan förstås göra en ny tråd om det....

Vill tilägga att jag tog 1 år på mig att gå ner i vikt - och så strikt var jag nog inte och det tog ungefär lika lång tid att gå upp dem igen. Jag äter bra mat tror jag - aldrig sötsaker eller kakor, endast basmat och aldrig färdigmat, rätt mycket grönskaker, men det kunde varit bättre, älskar rött och även rått kött men är förmodligen för förtjust i smörgås med pålägg.  Tycker också om smör och tjock grädde till goda såser. Gillar dessutom ett glas rödvin till maten och det tror jag inte är bra för vikten. Och tack för de orden Ravina - jag njuter verkligen av mat. (Jag är numera 173, tidigare 175, vägde 65 kilo efter att jag fått mina tre barn men från 40-årsåldern gick jag upp 5 kilo varje gång jag slutade röka (min son sa: "Det är ingen kontst att sluta röka, mamma har gjort de så många gånger så") Nu väger jag 89 snudd på 90, så då kan ni räkna ut hur många gånger jag slutat röka innan jag lyckades och det är 30 år sedan. (5 gånger på 15 år).

”Genetik spelar en central roll för fetma. Vissa studier antyder att det genetiska bidraget är mellan 40–70 %.” 
Man ärver ögonfärg så varför inte anlag för kroppsvikten.
 
Jag har inte haft viktproblem. Trodde att jag skulle gå upp i vikt i samband med pensioneringen och pandemin, men inte, bara midjan lite bredare och sämre kondition.

Med det sagt -BMI är en indikation – inte en absolut sanning.  https://www.kry.se/fakta/bmi/#sa-har-raknar-du-ut-ditt-bmi-sjalv

Gränsvärden för BMI varierar med ålder.
För personer över 50 år kan BMI-gränserna för övervikt och fetma ligga högre än för yngre vuxna. För personer över 70 år kan ett BMI på 25–30 vara mest hälsosamt, medan ett BMI på under 22 kan vara tecken på undernäring.//Kry. 
(Så Evaro din "övervikt" är väl acceptabelt, du är även aktiv fysiskt . Men om övervikten orsakar hälsoproblem, som rygg och ledbesvär m.m. då är läget annorlunda).

Om jag skulle ha ett BMI på 25 så skulle jag väga 100 kg, vid ett BMI på 30 så skulle jag väga 120 kg. Inget önskescenario. 

Och när jag vägde som mest (79 kg) hade jag ett BMI på 27,3...  Om det var hälsosamt vet jag inte, men trivdes inte med det.

Jag brukar inte titta på sådana där intervjuv-program, men jag tycker "Tilde" är riktigt bra, som intervjuare. Roligt att se också att fru Parnevik brydde sig inte om vikten. Hon verkade tycka att livet är viktigare än att bekymra sig om vikten, vilket jag gärna håller med henne om. Ändå skulle jag önska att gå ner till min "trivselvikt", vilket vore ca 10 kilo mindre. Det kommer nog inte att gå om jag inte blir sjuk och det hoppas man ju slippa i min ålder för då får man nog  också "vandra vidare"...