Har ni tänkt på vad laddad tröskeln är. Det är alltid svårt att ta steget över den. Bara att gå ut är att gå över en tröskel som i många fall gör att man inte tar sig för det. Jag har exempelvis tänkt att om jag bodde i stan, mitt i smeten, då skulle jag ofta gå på bio, konditorier osv.. Nu skyller jag på att jag orkar inte resa in till stan för att resan är jobbig. Men jag ger mig katten på att även om jag bodde mitt i centrum skulle den förbannade tröskeln göra att det ändå skulle bli lika jobbigt att gå ut i alla fall. När man passerar en tröskel är det som man går igenom ett spänningsfält i mötet med en annan värld.

Vilka erfareheter har ni av tröskeln?

Min erfarenhet, är att den blir högre och högre!

Själv har jag aldrig "bara" tagit en promenad i hela mitt liv. Jo, då jag fick mitt första barn "fingick" jag stolt runt kvarteren. Sen har jag enbart pysslat med olika projekt i trädgården. Och skottat snö på vintern; plockat svamp på hösten. Har älskat att vara ute i friska luften. Nu tittar jag ut genom fönsten i stället. På alla vackra färger på träden som finns runt mitt hus...

Tröskeln blir allt högre med tiden. Har perioder då det inte går att gå ut och blir sittande på rumpan med böcker i öronen. Trist men det är läget i tiden, i åldrandet, som gör det för mig. Idag var jag ute och det var första gången på en vecka. Vädret här var skönt och soligt och då ropar det från andra sidan denna förbaskade tröskel. 

hedvig skrev:

Själv har jag aldrig "bara" tagit en promenad i hela mitt liv. Jo, då jag fick mitt första barn "fingick" jag stolt runt kvarteren. Sen har jag enbart pysslat med olika projekt i trädgården. Och skottat snö på vintern; plockat svamp på hösten. Har älskat att vara ute i friska luften. Nu tittar jag ut genom fönsten i stället. På alla vackra färger på träden som finns runt mitt hus...

Hedvig, du rör dig naturligt i naturen, skottar snö osv. Inte behöver du promenader! Själv tycker jag det är tråkigt att gå men cyklar gärna.

De enda tröskel jag har är när jag har tid att passa. Då kan tröskeln bli hög.  

dhappy skrev:

Min tröskel är inte hög när jag har tider att passa, "måsten" jag har, som bära hem matkassar.

Ja, det är nog nyckeln, man skall bygga in "måsten" i tillvaron. Jag bygger in "måsten" genom att bl a anmäla mig till kurser, då har jag ett mål som ger resan en mening. Då flyger jag av bara farten över tröskeln.