Jag har upptäckt att pensioneringen gjorde att min unga vuxna tid börjar komma tillbaka, innan jag fixerades i ett fast jobb och kravet att tänka rätta tankar. Jag börjar till min glädje uppleva att jag nu återigen kan bli en fri människa, trots att jag rent fysiskt är skröpligare. Är det någon annan här som gjort liknande erfarenheter?

Absolut en tid för en större frihet att bli pensionär. Ens dag är din. Din tid är din om du inte har något annat som kräver ditt engagemang.

Det där är, mig veterligt, ett rätt välkänt fenomen... Det värsta med det, är väl att många bara blir "yngre och yngre" !

Från vad har annars uttrycket: Att en del (inte alla)  "går i barndom", kommit ifrån?
Jag tror inte heller att det alltid är så bra! (Vilket man troligen inte själv är rätt person att bedöma!)

Nå, det viktigaste är nog ändå, att man är lycklig! 

Des skrev:

Från vad har annars uttrycket: Att en del (inte alla)  "går i barndom", kommit ifrån?
Jag tror inte heller att det alltid är så bra! (Vilket man troligen inte själv är rätt person att bedöma!)

Jag får hoppas att jag inte "går i barndom", en omskrivning för att bli lite stollig. Jag menar nog mera att en frigörelse från yttre krav öppnar andra möjligheter, oförverkligade ambitioner eller saker som jag vill göra och uppleva. Majvor exemplifierar det bra. Man vågar göra nytt.

Jag förstår vad du menar med ditt inlägg Per! (Mitt lite negativa inlägg, var nog mer en tanke för min egen del.)

Men, som sagt, än så länge är jag "lycklig" ..!

I