Läste Pihls artikel i DN på nyhetssidan här, om hur de som idag är unga kommer att få det vid sin pensionsålder. Många hyr i andra hand, jobbar inte, utan hankar sig fram i sin egna drömvärld. Känner att detta kommer att bli ett stort problem för framtiden. Vill man inte orientera sig eller jobba seriöst på sin framtid kommer det att bli en samhällsutarmning av stora mått. Hon har absolut rätt i att de som följer en på Instagram inte betalar ens pension. Hon menar att ungdomar idag måste börja spara för de är alldeles för sent ute på arbetsmarknaden. Hur de nu ska kunna det utan ett lönearbete?

Ser själv hur stökigt de unga har med att finna vägen ut i ett aktivt arbetsliv. Hur drömmar om "roliga" jobb gör en ung idag verklighetsfrånvarande. Jobben krymper dessutom, så hur kommer de att få det? Hur kommer det att påverka politiken i samhället,  med en alltmer sjunkande arbetsmarknad där en del aldrig kommer ut i ett arbete som ger en framtida försörjning? En generalisering, jag vet, men hon säger något viktigt.

Unga människor kan ju faktiskt ha behov av att under en tid leva i en drömvärld för utforska sina möjligheter. Att redan då börja tänka på pension låter inte särskilt skoj. 

Nej, pension tänker man väl inte på precis, det har du rätt i..

Kan bara gå efter min egen ungdom där jag som 18-åring blev tillfrågad om jobb på en operationsavdelning, men visst, man måste få drömma. Det kan man väl även om man studerar eller har ett arbete? Hon menade då att dator och mobiler gör drömmarna mer verklighetsfrämmande. Filmjobb, författeri, kändisskap, resor - och dataspelsutvecklare (mina ex). inget konstigt ifs men var ska man undertiden få pengar ifrån? Alla får inte studielån. Ser ju hur förvirrade många unga är idag, för att inte tala om depression och oro över en mycket osäker framtid. De flesta har det bra, absolut, men många har tex ingenstans att bo. Blir kvar hemma och blir bekväma och lättsinniga, men också ganska uppgivna.

Vill inte "svartmåla" undomar idag, men många har problem. Det hårdare klimatet idag med droger och kriminalitet inte minst. Det har jag guschelov inget närstående exempel av. Tänker en ung människa som Pihl (har stavat fel) på detta gissar jag att hon har exempel omkring sig som gör henne en smula oroad. 

Ja, Phil har nog rätt. Men världen känns nu inte så förutsägbar. Kanske känner ungdomarna att de går och väntar på katastrofen, utan att vara medvetna om det. Sedan är det så att teknologin, robotiseringen kommer att ta över alltmer arbete. Det kanske blir medborgarlön framöver som räcker att leva för, och människan får pyssla med det som intresserar dem. 

Tror du att alla kommer att vilja utbetala medborgarlön? Tyvärr tror jag att näringslivet hellre betalar låga löner och att det blir svårt att kunna leva på dessa "sociala bidrag", men vem vet. Själv är jag för om det skulle införas, men kommer man att ha råd med det så länge vi pensionärer är så många? 

Man får hoppas...

Har inte läst vad denne Pihl har skrivit, men jag känner en enorm oro för unga människors framtid.Jag upplever det exakt som Gunilla återger. De flesta lever i en drömvärld, där de tror de går direkt från skolan till mycket välavlönat jobb (??) fräckaste sportbilen, finaste villan med pool, utlandsresor, restaurangbesök osv. Många (långt ifrån alla!) har aldrig fått  göra ett handtag hemma, så de kan knappt bädda, städa, laga mat, handla osv. De som är uppfödda framför ett spel, där man skjuter huvudet av varandra från det de är små, vet inte vad empati är. Fattar inte vad man skall göra om det händer en "riktig" olycka t ex. De tar upp mobilerna och börja filma, i stället för att snappt ta hand om skadade, ringa 112 osv.

Jag har försökt fårstå varför det har blivit på detta sättet. I skolan får de inte rättas, för det kan hämma dess kreativitet. De får springa ut och in under lektioner, ha kepsa/mössor på sig inne och t o m mobiltelefoner. De får säga vad de vill till lärare och andra elever.Ingen som helst respekt varken för sig själva eller andra. De som inte är födda "läshuvuden" klarar inte allt detta surr i skolorna och halkar efter, får inget jobb o blir beroende av andra redan tidigt. Det jag kunnat se närmast mig, har varit att föräldrarna jobbar så hårt och är så slut efter jobbet, att de inte orkar lärabarnen/ungdomarna någonting. Det går snabbare att laga mat själv t ex.

Hur försvararet kunde tro att de skulle få tusentals sökande fattar jag inte. Det är ytterst få ungdomar som gillar eller ens vet vad disiplin är. Att putsa skor - vad betyder det?? Ja, som ni ser är jag mycket upprörd över hur snabbt det gått utför med tidigare så välmående Sverige, där alla ville arbeta, dra sitt strå till stacken. PUH!

Ja - det är tragiskt, Hedvig, mycket!   Har en yngre släkting som har tillbringat så gott som varje kväll under sitt liv ( är nu 21) vid datorn med spel. Får nu hjälp men kan ha en diagnos. Hen har ingen aning om hur livet fungerar och jag tror att det kan ha med datorsittandet att göra. Inget jobb fast hen prövat ("inge kul") och inga planer öht. Försökte med en IT-utbildning men tyckte det var för tråkigt och då ska man veta att hen har en gedigen datakunskap.. Hen har inget funktionshinder enligt min mening. Kan naturligtvis vara deprimerad... Har ytterligare två släktingar under 30 som fortfarande söker sig fram med foto-jobb, sporadiska studier, etc, men utan fast arbete. Den ena går det bra för, men som det ser ut är hen en aning förvirrad ang sin framtid.

Ska inte förhäva mig och så ser det inte ut för alla. Har själv haft en "från och till"-tillvaro i mitt liv. Tror dock att det blivit allt hårdare och kommer att bli än mer. Ser ju själv hur datorn tar ens tid... 

Det är tydligen som vanligt. Den vuxna generationen betraktar utifrån sin egen oro dagens unga vuxna. Men de har en annan bild av sig själva. Utifrån min erfarenhet som har ett barn som är född 1996 (så i dessa sammanhang skulle hon betraktas som bb) så tog hon ett arbete efter gymnasiet omedelbart. Hon väntar med studier för att vara säker på att hon väljer rätt. Vilket jag tycker är klokt om hon inte väntar alltför länge.

Men det behöver ju inte utesluta att det finns unga vuxna där den äldre generationens oro är berättigad. Exempelvis unga män som tillbringar all sin tid framför datorn.

Intressant artikel! Jag har på senare år mött dessa allmänt bevandrade och lyssnande kloka unga människor, absolut. De är inga jag oroar mig för, men tillgången på jobb och samhällets utveckling (eller tillbakagång)/ förändring är det jag tänker på i förhållande till de ungas framtid och deras egna åldrande efter det. 

I samband med mina akuta pensionsbekymmer talade jag med en handläggare,  som efter att vi avhandlat mitt ärende, sa att hon för egen del som varande under 30 inte trodde att det skulle bli just någon allmän pension för henne när det är så dags. Hon liksom räknade kallt med det.  Hon hade litet olika funderingar kring hur hon skulle lösa detta bekymmer - i god tid. Det är ju ganska förskräckligt att en så pass ung person känner oro redan nu för en framtid långt borta i tiden. Så tänkte jag aldrig själv, man hade nog av att vara ung.

Tror inte att många ungdomar tänker på pension. Dom gör, som vi gjorde, och fortfarande borde göra, leva i nuet.

Igge skrev:

Tror inte att många ungdomar tänker på pension. Dom gör, som vi gjorde, och fortfarande borde göra, leva i nuet.

Ja, det är ju en bra tanke - om det vore så att nuet erbjöd det man behöver. Unga måste ju tänka på sitt liv och framåt ser det inte så bra ut. Tyvärr. Vem skulle inte oroa sig idag?