Filosofen Hegel talade om folksjälen i sin filosofi. Jag försökte tänka vad folksjälen är i Sverige för mig. Då såg jag först utanförskapsområden, gäng och skjutningar, den privatiserade välfärden. Men jag ser även sommarlandskapet Dalarna, stränderna i södra Sverige, Stockholms skärgård, Moderna Muséet, Strindberg, Erlander, Bohman, Skå-Gustav, Hägerstenåsen, spårvagnen osv. Mina första associationer: utanförskapsområden, välfärdsprivatisering, gäng och skjutningar härstamma från nutid. Alla de andra är barndomserfarenheter. 

Jag undrar också om det inte är naturligt att man blir mer konservativ när man blir gammal, man vill egentligen inte ha en massa förändringar, man tycker att det var bättre förr och om framtiden tänker man: Allt går åt skogen.

Vad är det första ni tänker på? OBS: Detta är ingen debattråd.

Folksjälen för mig är just det du tar upp. I sammanhanget tänker jag på Lill-Babs som jag tycker var en typ av representant för folksjälen. Den svenska folksjälen är naggad i kanten och den går inte att reparera. Småbarnen av idag kommer inte förstå vad som menas. 

Lill-Babs var viktig men en som jag verkligen glömde var Hyland med sin Hylands hörna. Och kommer ni ihåg Småstad med Torbjörn Johnsson som programledare. Och vi måste även räkna med boxaren Ingemar Johansson. NK och Åhlens är ju också klassiker men med olika dignitet och mitt emot NK låg Sidenhuset.