Ja, det finns mycket att tänka kring detta. Min pappa valde yrke åt mig och det gick ju bra att jobba i sjukvården. Men egentligen ville jag skriva, måla, spela teater, göra saker med händerna.
Jag var väl inte stark då att gå min egen väg. Uppfostrad till att vara snäll och lydig. Någon som känner igen sig?

Nu är det annorlunda, ensam efter två män, eget hus, hyfsad ekonomi och skapligt frisk så gör jag vad jag vill, med  ändå påverkas jag av vad andra säger. Knepigt det här.

Här är en till som känner igen sig! Jag har alltid haft lätt för att skriva och har dessutom fått ett hyfsat sinne för främmande språk, så jag ville bli journalist med sikte på att bli utrikeskorrespondent. Men mina föräldrar "valde" i stället ekonomi för mig - det har ju din syster gjort, och titta vad bra det har gått för henne! Journalist är inget yrke för en kvinna! Sen "bara" gifter du dig och skaffar barn, och då är det onödigt att ha lagt en massa tid på utbildning!

Så det blev ekonomi och bank och finans för mig. "Uppfostrad till att vara snäll och lydig", som Tofsan skriver.

Jag klagar inte heller över hur mitt liv blev, men ibland undrar jag hur det hade blivit om jag... Men - jag hade kanske blivit sprängd i luften av en bilbomb i Kabul eller blivit våldtagen och mördad på en u-båt i Köge-bukten.

Här är en som inte känner igen sig! Min far krävde att jag skulle sluta gymnasiet för vi hade inte råd. Så skulle jag väl i alla fall gifta mig och stanna hemma.Jag vägrade. Genom stipendier från olika fonder och knäckebröd och te till middag i hyresrummet tog jag studenten och han grät faktiskt av glädje på min studentdag. Sedan dog han några veckor efteråt så han fick inte uppleva att jag tog akademisk examen och fortsatte vara yrkesverksam med avbrott för några månader då jag var hemma med barn. Gift är jag inte än i dag. Men envis är jag fortfarande.

När jag skulle börja gymnasiet hade jag faktiskt chansen att gå som "fattigelev" på Sigtuna läroverk- med kungen- men jag kände att jag platsade inte där. Fegade ur tyvärr. Jag hade ju inte varit utanför Norrbottens gränser någonsin. 

En gång i tiden fick jag lära mig tesen att vi alla är en produkt av arv och miljö. Tycker nog att detta är en väldigt förenklad förklaring.  Det rent genetiska arvet kan väl ingen avsäga sig men frågan är hur stor del av vår perssonlighet som är just nedärvd? Miljön förstår att man med detta avser den sociala mijön vi bär med oss från barnsben.

Även om åren har slipat av de flesta kantigheter på mig var jag i slutet av tonåren starkt påverkad av den militära miljön. Vi ynglingar tvingades leva väldigt tätt ihop dag som natt. Egenutrymmet var väldigt beskuret. Inser i backspegeln att vi gjordes socialt lika, uniformen gjorde att man inte kunde utveckla sin personliga "stil". Detta skedde under de år då vi nog var väldigt mottagliga för påverkan.

När jag kom ut i det civlia livet tog det ett bra tag innan jag kom över detta med saknaden av en stark grupptillhörighet. Plötsligt fick jag ta egna beslut.

Faktiskt funderar jag ibland på vem jag skulle ha varit idag om jag istället gått t e x på en civil internatskola? Svaret får jag ju aldrig men man kan ju vara nyfiken ändå....

Leo.

Jag tror att;  Personlighet, läggning o.d. finns redan från födseln. Märkte stor skillnad på mina barn redan som spädbarn. (Det kan vara genom olika gamla arvsgener m.m.) Vissa t.ex. trygga i sig själva och vissa är oroligare..  Sedan påverkar ju klart hemmiljö, närstående, kompisar och skolmiljö etc. Ibland försöker man förtränga sin personlighet mer eller mindre i typ i arbetsliv osv. -men som äldre börjar man värna mer om att man vill och går in för, att vara den man verkligen är..... 

Per14 skrev:

Det här är det bästa att gå i pension, man kan vara sig själv. 

Jaa, Det är först i denna livsfas många mognar "på riktigt" o upptäcker vilka de Verkligen är;  Blir mer sparsmakade gällande det mesta, som val av umgänge, vågar kunna säga nej.., lyssnar mer på sitt "jag"  -vem man är, vill vara, vill göra.. (eller inte göra ;))  -Svar på din rubrik Per; Jag tror, oavs ens miljö omkring en, så:  "väljer man den man vill bli"   -eller succesivt.. vill vara.  (Man tar upp ev. det från tidigare bakgrund man kommit fram till "man Själv" värderar kontra motsatsen)..