Trist år och det behövs nya upplevelser som ej handlar om krig, politik, inflation och andra mindre trevliga saker.
En biltur i går på den skånska slätten gav mig en föraning om att det finns de som ändå vill att livet ska går vidare och i detta fall var det c:a 40 sångsvanar. De gick på en åker och lät sig väl smaka av små gröna skott. Håll ut ni närkingar för snart landar massor av sångsvanar i sjön Tysslingen. Gack så dit och njut av den ödsliga och lätt vemodiga sången. Tillbaka till gårdagens åker måste jag skänka en medlidandets tanke med den stackars bonde som sått grödan. Det som inte rycks upp av svannäbb trycks ner i jorden av stora breda fötter som dessutom har simhud mellan tårna.
Hemkommen tog jag mig en pliktskyldig och hälsosam promenad i parken bak huset. Jo då det var fler som kände av den vår som är i vardande nämligen råkorna. Vinterns oorganiserade flockar är borta nu. De går mer par om par nu och stingslighet märkas då avståndet krymper. Då jag slängde ut lite jordnötter till dem såg jag att en ny råka anslutet sig till flocken. Det är nästan omöjligt att skilja på råkorna som individer men en ny och melanistisk råka fanns i flocken. Den hade vita fjärdrar längst ut på vingarna samt en vit fläck på gumpen. Ganska symetriskt konstigt nog. Något nytt att spana efter.
I parkens damm grälade och knuffade gräsanddrakarna på varandra medan honorna verkade helt ointresserade av "karlarnas" fåniga bråk.
- o -
Bilder. Nybråkad gräsandsdrake med fel på fjäderinfästning ( just som bilprovningen brukar påtala) samt två råkor som hittat en ollonborrepölsa. Det är hanen som har larven i sin näbb men räcker sedan över den till sin äggstinna maka. Det är sådana som kallas gentlemannaråkor. Har inte lyckats fånga sångsvan på närbild varför dess skönhet få lysa med sin frånvaro...
Mot ljusare tider Leo.
