Så farväl till Veckans brott!  Ett program jag och miljoner inte missade. Kunnigt, intressant, roligt...you name it! Man kan fundera över vårt, d v s mångas, dragning till krim. Ett behov av spänning, behov av att uppröras, förfasa sig, förundras? Finns säkert undersökningar kring människans dragning till ond bråd död. En smula guldkant i en annars slätstruken vardag med rutiner och få överraskningar?  Såg ni förresten  danska trillerdokumentären En fremmed flytter ind. Som väl är har väl få av oss träffat på någon som Casper, som gjort det till sitt livsverk att lura och bedra. Själv har jag träffat på två sådana figurer i mitt liv: en bilhandlare och en godman som inte var så god utan ägnade sig åt att lura sina klienter in på bara skinnet. Platt fall och stor skandal i den lilla staden där han var förtroendevald. Inte så ovanligt fick vi lära oss under debatten om godman-skap för några år sedan. Girighet är kanske inbyggt i oss!.

Jag har ett stort behov av den typen av litteratur. Deckare sa man alltid förr, nu kallas de kriminal/polisromaner, noir, ja det finns många namn. Jag vet precis varför jag vill läsa den typen av romaner. De har alltid ett bra slut. 

Familjetragedier och biografier läser jag aldrig. 

Håller med om att människans mörka sidor är intressant. Just nu är Thomas Eriksons serie om Alex King på min läseagenda. Vill gärna "villa bort mig" i andras problematik en stund. Dock inte alltid. Vill gärna veta det som finns att veta om det mänskliga psyket. EN författare har ju inte alla svar men de kan för en tid ta fokus från städning och annat mishmash.

Däremot att följa det verkliga brottsliga är lite mer skrämmande.

Jag tycker att det är viktigt att karaktärerna i ett kriminaldrama är relativt verklighetstrogna och det verkar som serierna på senaste åren har nått en mycket högre kvalitet än tidigare. Det finns ett annat drama i dem än att bara lösa ett brott.