Jag tänker på författare som påverkat mig mest i livet, som slagit an grundklanger inom mig som följt mig genom livet. De som jag i första hand jag tänker på är då främst Stig Dagerman och Franz Kafka. De har nog betytt mest för mig i mitt liv. Sedan är det många författare som jag har haft stort nöje av men det är inte dem som jag tänker på nul

Vilka författare har betytt mycket för dig?

Jag glömde nämna August Strindberg och Gustaf Fröding.

Mina absoluta favoriter är brittiska författare som skrev på 1800-talet. Charles Dickens naturligtvis, bland andra. Jag älskar hans humor och hans persongallerier. Jag har läst så gott som alla. 

Men en annan författare som gjort stort intryck på mig är Thomas Hardy (1840-1928). Jag har läst alla hans böcker. Han är känd bland annat för Borgmästaren Casterbridge. Min favorit är dock Jude the Obscure. Jag vet inte om den blev översatt till svenska. Jag läser ju alla de böckerna på engelska.

Den romanen skrev jag en c-uppsats om dessutom. 

Den blev hans sista roman och den blev inte välkommen bland läsarna. Han blev anklagad för att vara omoralisk och oanständig. Efter det övergick han till poesi och noveller. 

För mig kom Jude the Obscure att betyda mycket och den blev en fullständigt oförglömlig upplevelse. 

Proust och Strindberg har satt spår men även Virginia Woolf med flera svenska kvinnliga författare som tex Majgull Axelsson. 

Numera läser jag lättare litteratur. Jag tycker fortfarande bäst om brittiska författare, gärna kvinnliga. Till exempel Ann Cleeves, Elly Griffiths och Elisabeth George. 

Genren är kriminal/polis-romaner. Även kallade 'deckare', fast jag tycker den benämningen är missvisande idag.

Den traditionella deckaren förr handlade ju alltid om en privatdetektiv som löste alla mordgåtor. Han hade alltid problem med alkohol, låg med alla kvinnor som dök upp under utredningen och var ovän med alla poliser. Men han löste fallen naturligtvis, haha. 

Nu är denna genre mer rumsren, och det är poliser som utreder brotten. 

Tiderna förändras. 

Jag har också på senare börjat läsa allt långsammare, men det är ett medvetet val, jag vill meditera kring det jag läser, därför läser jag heller inte deckare, utan föredrar att se det på tv. Jag läser heller inte i ett sträck utan en ganska kort tid varje dag. "Anteckningar från ett källarhål" gav mig också mycket. Nu har jag börjat läsa "Idioten" av Dostovjevski.

Den bok som gett mig mest de senaste åren är "Min kamp" med Karl-Ove Knausgård. Läser man den så bearbetar man samtidigt sitt livs historia.

Jag var var kanske 12 år när mamma tipsade mig om " Hattmakarens borg" av Cronin, som stog i vår bokhylla hemma. Tyckte mycket om den och den blev liksom inkörsporten till mitt vuxna läsande. Har därefter slukat väldigt mycket. Inte långt efter Cronin började jag läsa Fogelströms stadserie. Den första boken(1960) stog också i bokhyllan hemma, sen kom de ut vartannat år fram till -68. Minns jag gick o längtade. Denna serie är nog de böcker dom betytt allra mest för mig. Personerna i handlingen har liksom blivit vänner. Har läst alla böckerna ett flertal ggr o upptäcker nytt varje gång. Nu var det dock länge sen. Kanske dags då författaren skulle fyllt hundra i år.

Annars håller jag med IAnita, om brittiska kvinnliga författare. Vill där bara tillägga Ruth Rendell som fick in på deckarbanan.

Mobergs 4 böcker om Kristina och Karl-Oskar i tetralogin Utvandrarserien går nog inte spårlöst förbi om man har läst dem.

Jag läste de två första Utvandrarna och Invandrarna. Sen hade jag fått nog. Jag kikade lite i slutet av den sista boken för jag ville veta vem som dog först och hur det gick för den som var kvar. 

Här i Göteborg har vi Emigranthuset nära kajen där folk samlades för att följa med båtarna. Nu ett museum i en del av huset. 

Per14 skrev:

Jag har också på senare börjat läsa allt långsammare, men det är ett medvetet val, jag vill meditera kring det jag läser, därför läser jag heller inte deckare, utan föredrar att se det på tv. Jag läser heller inte i ett sträck utan en ganska kort tid varje dag. "Anteckningar från ett källarhål" gav mig också mycket. Nu har jag börjat läsa "Idioten" av Dostovjevski.

Den bok som gett mig mest de senaste åren är "Min kamp" med Karl-Ove Knausgård. Läser man den så bearbetar man samtidigt sitt livs historia.

Det var min första riktigt allvarliga bok ( "Idioten") som satte spår även den i mitt sjuttonåriga sinne. förutom skolans litterära exempel. Läste de ryska klassikerna i min ungdom. Om jag skulle räkna upp de böcker som jag läst skulle de inte få plats. Minns också hur de fatala romanerna "Nana" och "Lolita" tyvärr satte spår som inte var så lyckade i en ung tjej. Finns mycket att fundera kring i eftertankens ljus...

J D Salinger "Räddaren i nöden"

Thomas Mann "Bergtagen"

P A Fogelström om Stockholm förr

Bara några få av de jag gillat i olika skeden i livet.

Jag läste också Stäppvargen på 70-talet. Det var ju en kultbok, den blev på något vis magisk då som den inte alls blev då jag läste om den för tio år sedan. Men jag tycker fortfarande han skriver vackert. 

Jag har inte läst så mycket amerikansk litteratur som jag skulle vilja, så Edward Abbey känner jag inte till.