Inte helt olikt det du beskriver, Per! Tappar ofta ett ord och måste därför ibland "pausa" ett samtal. Som t.ex. nu senast, när jag diskuterade tele-nätet med en god vän. Använde ordet 'analog' men kom inte på "motsatsen". Det enda ordet som fanns i min hjärna just då var 'dialog', men det var ju inte det jag sökte. Det skulle ju vara 'digital'...

Jag går hellre hemifrån fem minuter "för tidigt" för att slippa springa eller jäkta till bussen.

Blir lättare nervös, stressad, upprörd än när jag var yngre.

Jag har inte funderat över det som att "födas" på nytt, men det är ju en intressant vinkling. En ny typ av liv...

Ha, ha, ha! Tappar namn gör jag också. Det kan bli ganska virriga diskussioner. "Han, som spelade mot henne, du vet, i den där filmen, som var så bra..."

Håller med ovanstående dock har jag blivit mindre beslutsam. 

Ibland ska jag få slipat mitt golv, ibland ska jag lägga nytt men sen blir inget av.

Men det är ju vägen som är mödan värd.

På ett sätt grundar  jag mej fortare om något händer men kan inledningsvis bli riktigt skärrad om något oförutsett händer.

Hörde imorse på tv 4 ekonomiprofessor Mikael.....kan inte efternamnet men han hade många bra "tänktips".

Han har långt mörkt hår med mittbena....nån som vet vem jag menar?

Någon uttrycke att när tiden försvinner iväg är det för att man inte befinner sej i nuet....utan man tänker sen och då.

Per14 skrev:

Michael Dahlén, han är en mycket originell professor på Handelshögskolan i Stockholm. 

Ja så är namnet...titta gärna på svt play....Nyhetsmorgon idag tv 4.

Igge skrev:

Är det bara jag som upplever att tiden går fortare ju äldre jag blir...det är midsommar och helt plötsligt är det jul igen...Trodde, innan jag blev pensionär att jag hade all tid i världen att göra allt det som jag tänkt tidigare, men tiden bara "rinner" iväg.

Min salig far sa alltid att,vänta ska ni få se hur fort det går efter 50.Sen

går det fortare o fortare efter vaje årtionde!Oj,så rätt han hade!

Advent om några månaderdet går undan!

Jag tänker - och planerar - inte så mycket framåt längre utan tar nog mera en dag i taget. Jag vägrar att säga

"Ja se namn det kan jag inte komma ihåg!" utan säger hellre "Det tar lite tid, men det kommer strax" och det gör det ju!

Per14 skrev:

När jag åldras är det som jag måste finna orden och meningarna på nytt, jag återupptäcker språket. Stavandet är inte lika säkert som förut. Jag läser långsammare, men därigenom upptäcker jag nyanser som tidigare sprang mig förbi. Detta väcker både en oro men också en möjlighet, att få erövra saker och ting på nytt. Jag föds men inte med ett rödglödgat skri utan i blek tystnad. Allt har blivit förlångsammat, språngmarscher efter tunnelbanan är inte längre möjliga, inte för mig, då får jag betala med en diffus värk. Vilka aspekter av åldrandet har ni upplevt?

Allt tar längre tid att göra än när jag var ung och rask. Då hade jag ofta 3-4 saker på gång samtidigt, och det gick galant med bra planering. Nu skriver jag listor på vad jag ska göra och bockar av efter hand. 

Det fungerar också bra, och jag känner mig nöjd. Allt har sin tid, och jag jobbar på att förstå det.

Visst upplever man att tiden går fortare... egentligen är det bara så, att det tar längre tid att göra saker och ting, och därför hinner man inte så mycket.