Hej Isa! Vad kul att du också är intresserad av fågelkamerorna! Milda och Raimis, som havsörnarna i Lettland kallas, är erfarna föräldrar. Jag tror att även minstingen kommer att få vad hen behöver, om bara maten i området räcker till. Jag minns att dom klarade av att föda upp tre ungar för ett par år sedan, även om två är det vanligaste. Tyvärr trillade en unge ur boet och skadade sig, men blev omhändertagen och omplåstrad och hamnade på något rehab för vilda fåglar.

Visst är det kul att följa. Just nu händer det mera i fågelbona än t.ex. i älgvandringen.

Personligen tillhör jag de som är förvånade över de duktiga havsörnsföräldrarna. Det är ovanligt med tre ungar och än mer ovanligt att alla överlevt så här länge. Läste en artikel om detta med "syskonmord" hos vissa rovfåglar. Syftet är det bästa för arten. Bättre en (1) stark avkomma med goda utsikter att överleva än två ungar i dålig kondition. Det spekulerades i vad som utlöser driften att döda ett syskon. Det är som Raniva är inne på erfarna föräldrar (duktiga födosökare) som aldrig har hungriga ungar i redet. Just hunger i en viss ålder utlöser driften att avlägsna en matrival. Kusligt att se hur föräldrarna bara tittar på när "dådet" genomförs.

Detta med örnar kan vi nog till nöds förstå. Vad som för mig förblir en gåta var den svarta storken  som förra året valde att ta livet av sin egen unge. En amatörgissning är att ungen hade någon defekt som inte vi såg.

Leo,

Mot alla odds har de svarta storkarna i Estland idag nedkommit med ett ägg!!! Lite bekymmersamt... Hinner den här ungen / ungarna bli färdig(a) tills det är dags att dra söderut?

Flera spännande nyheter. Det "hemsökta" havsörnsboet i Holland - där nilgåsen lade ägg efter ägg, som åts upp efterhand av en hungrig mård, har tagits i bruk igen. Nilgåsen har inte gett upp - i går låg det inte mindre än åtta ägg där! Få se om mården hittar dit igen, eller om dom får vara ifred den här gången.

Det är flera gäss som hjälps åt att lägga ägg där. i går värpte två honor medan  hanenm tittade på, Tydligen är det så att nilgäss är polygama. Här i Sverige  betraktas de som inovativ art.

Nilgässen är tydligen inte bara polygama  - dom är rent av morbida i sitt beteende. Härom dagen kunde jag bevittna hur ett par nilgäss trakasserade en ruvande hona i boet. Dom gick riktigt illa åt henne. Slet och drog i hennes vingar, bet henne svårt i nacken, och två gånger blev hon "påsatt" (??? vad heter det i fågelvärlden?) av hanen, medan den inkräktande honan tittade på. Jag trodde faktiskt att dom hade bitit ihjäl henne. Minst två timmar pågick dom här trakassaerierna. Jag följde det hela - inte oavbrutet - då och då kikade jag in på när ungarna i pilgrimsfalk-boet blev ringmärkta, vägda och mätade som svenska skolbarn på min tid. Hur som helst, dom våldgästande nilgässen flög iväg så småningom, och den ruvande honan kunde rumstera om bland sina ägg - det är möjligt att inte alla var "hennes", men hon tog väl hand om dem, ordna fjäderdräkten och ruva vidare.

Ytterligare dramatik utspelade sig i havsörnsboet i Lettland. Där fanns det ju tre ungar, men förutsättnngarna för den minsta var inte idealiska. Han var född fem - sex dagar senare än de övriga, var inte tuff nog att hålla sig framme, när det var matdags, och blev ofta hackad på av sina äldre syskon. Blev svagare och svagare och en dag blev han (hon???) helt enkelt utknuffad ur boet. Detta hände, är ungarna var tillsammans med mamman i boet. Ungen hängde i bokanten och pep ynkligt i över en halvtimme, kämpande för att försökta ta sig tillbaka upp. Sen kom pappa hem... Han såg ungens belägenhet och lyckades sträcka sig ner och hiva upp ungen i boet igen. Då for MAMMA på honom - med öppen näbb - mycket aggressiv... "Den där skitungen kommer det aldrig att bli något av..." Varpå pappa flög iväg igen och mamma fullbordade vad ett av syskonen hade påbörjat...

Dagen därpå kommer pappa hem med - en LEVANDE hökunge (ja, man tror att det var en hök eller möjligen en vråk). Pappa flyger iväg igen, och efter att nykomligen börjat hämta sig från chocken, börjar han slappa av och gå på upptäcktsfärd i boet. Lägger sig att sova tillsammans med sina betydligt större rumskompisar. Bland dem, som bevittnade detta via web-kameran, började det spekuleras i om den nya ungen skulle adopteras - som ersättning för "den förlorade sonen" - sådant har tydligen hänt - eller om den var hämtad för att bli "reservproviant".

Adoptivpappan var kvar i boet läääänge, och höll ett vakande öga på nykomlingen. "Adoptivsyskonen" visar inte tillstymmelse till den aggressivitet, som dom hade visat mot sitt helsyskon, så kanske skulle det bli "happy end"...???

Sen kom mamman hem... Hon såg genast att något inte riktigt stämde. Pappan var inte hemma, men man kunde tydligt se, att hon tänkte "Va' f-n är det här han har släpat hem... Dåligt med mat och en mun till att mätta...!" Så hon bet resolut ihjäl den lilla ungen och bestämde sig för, att det köttet nog var mört nog för hennes ungar att träna på hur man äter upp ett byte...

Fågelskådning via web-kamera kräver starka nerver ibland...

En positiv knorr - En glada i Lettland ruvar på tre ägg, och det första kläcks nog endera dagen. Sen har vi många som är glada...!

Personligen var jag övertygad om att nilgåsen var polygam men efter att ha kollat i böcker och på nätet verkar den vara vanligt parbildande. I Afrika där den hör hemma häckar den i vass. Att den häckar i träd i Nederländerna kan bero på brist på lämpliga häckplatser. Den är inte bara inovativ utan även invasiv och förklarad icke önskvärd hos oss. Den är aggresiv och har låg toleranströskel, även mot människor, då det gäller att skydda bo, revir och ungar. Den jagar bort andra fåglar från häclningslokaler och till råga på allt hybridiserar den med andra arter. Kollade att det nu har obeserverats 5 individer och man har lyckats avliva 4 av dem. Det var nog läget just nu tror jag. Det finns många observationer av den. På obervationskartan ser man flest obsar i Skåne samt på västkusten men även så långt norrut som Hälsingland och t o m på Gotland.

Klåfingriga människor har skapat detta problem. Engelsmännen införde den först till sina fågelparker och sedan gjorde holländarna samma misstag. Nu ska vi svenskar inte förhäva oss då vi har ett stort ansvar för att vi har canadagäss här.