I år är det mest svartmesar som kommer till mitt fågelsmörgåsbord. Förr om åren har det varit övervägande talgoxar och blåmesar och som uppföljare nötväckor. Nu är det annorlunda. Nu som sagt leder svartmesarna och därefter kommer entitor (eller talltitor) och sen blåmesar och talgoxar. Nötväckorna är inte så många och större hackspetten kommer bara ett par gånger i veckan (tidigare år var den här varje dag - många gånger) och trädkryparens förekomst är som tidigare år. Domherren var här tidigare i höst men nu är den borta och en nykomling är skatan.

Det som är roligt är att svartmesen har blivit så tam att den äter ur min hand. Detta har aldrig tidigare hänt under alla år här vid min "skogskoja". 

Förra året trodde jag att jag lärt mig att skilja på tall- och entita. Jag "tog" talltitan på de vita markeringarna på vingarna. Nu helt plötsligt är jag osäker igen. Jag vill så gärna lära mig så jag kan räkna dem under inventeringen i januari!!!!

Vad kul att få en rapport från fågelbord i norr. Ack ja detta med att se skillnad på entita o talltita kan vara svårt. Sedan gäller det att ha gott minne vem hade vad i fråga om kalott, tjurnacke och uppstoppade skuldor. Där du bor torde vara entitans norra gräns tror jag? Viss är det väl så, jo jag är ganska säker, att entitat har liten haklapp medan talltitan har större dessutom liksom en "tjurnacke".

De andra fåglarna hade jag vid fågelbordet innan jag flyttade hit till södern. Här ser jag då och då bara en och annan talgoxe. Svartmesen minns jag inte som särskilt oskygg men väl nötväckan som åt ur handen på mig.

På tal om mesar. Just tofsmesen hade jag verkliga problem med att få se. Nästan genant alla liksinnade jag tala med hade sett massor och tofsmesar.  Just innan jag flyttade hit var jag och hälsade på vänner som bodde på Sollerön. Där fick jag mitt lystmäte på tofsmesar. Det var en jämn ström tofsmesar till vännernas fågelbord. De bodde i en tallskog  och jag hade nog sökt i gran- och blandskog. Visserligen stod det att tofsmesen är sällan sedd gäst vid fågelbordet men i detta fall stämde det inte.

Lycka till med fågelmatningen och håll ögonen öppna kanske har du tur ch kan få se en skymt av den sällan sedda  azurmesen, som har sin hemvist i Ryssland.  Själv har jag aldrig haft turen att få se en sådan.

Tofsmesen var en flitig besökare vid mitt fågelbord fram till för några år sedan. När skogen runt blev nedhuggen - ja  då försvann "punkaren". Idag har koltrasten varit på besök och de andra vanliga. Jag ska väl fortsätta att studera haklappar, tjurnackar och vita eller gråvita kinder och kanske om jag har tur kan jag få svar när jag spelar upp ett litet kvitter! En azurmes vore ju kul att se.

Leo, så tråkigt att du inte får fler arter av småfåglar hos dig. Du skulle ha tagit några med dig när du flyttade söderut!!!

Som jag saknar min fågelmatning här i förorten.  Skatorna tog över helt hur jag än bar mig åt. Nu längtar jag till dess vi ska åka några dagar till fritidshuset i Leksand och sätta ut mat. Jag har också upplevt svartmesar som orädda. 

Ett år vid fågelräningen stod jag för nästan alla skator som inrapporterats i kommunen.

Ibland åker vi till olika fågelmatningar Leksands fågelklubb har ute i skogen men det blir inga fler fåglar än vid stugan. Jo, det finns ett ställe där tofsmesen brukar hålla till.

Men än så länge får jag nöja mig med andras fågelrapporter.

pimpelina skrev:

Jag måste också lära mig skillnad på entita och talltita.Det kommer ett gäng glada steglitzar och 3 par gräsänder varje dag fär att inte tala om min kråka och hans kusiner samt kajorna.Men jag matar alla!

Det är ett himla liv!

Steglitsar! En så´n skulle jag vilja se!!!

annagreta skrev:

Som jag saknar min fågelmatning här i förorten.  Skatorna tog över helt hur jag än bar mig åt. Nu längtar jag till dess vi ska åka några dagar till fritidshuset i Leksand och sätta ut mat. Jag har också upplevt svartmesar som orädda. 

Ett år vid fågelräningen stod jag för nästan alla skator som inrapporterats i kommunen.

Ibland åker vi till olika fågelmatningar Leksands fågelklubb har ute i skogen men det blir inga fler fåglar än vid stugan. Jo, det finns ett ställe där tofsmesen brukar hålla till.

Men än så länge får jag nöja mig med andras fågelrapporter.

Jag har märkt att skatan är suverän på att kunna ta för sig när det gäller maten. Jag hade talgbollar hängandes "fritt" och det dröjde inte länge förrän skatan plockat ut talgbollen ur nätet - så jag köpte en liten spiralatrapp för ändamålet. Men --- inte hjälpte det inte. Nu är det väl så att skatan är en mycket intelligent fågel och det gör mig ju också intresserad av den. Men det utmanar ju även den mänskliga hjärnan att komma på lösningar så skatan får sitt utan att småfåglarna blir utan

hedvig skrev:

NU har jag äntligen börjat lära mig namnen (enkla) på de fåglar som kommer till min fågelmatsrestaurang varje dag. Först blåmes och talgoxe. Sen nötväcka, nötskrika, skata, koltrast, hackspett, någon gång gråsparv och en liten skygg rödhake, som helst sitter på en stol uppe vid granarna och tittar på... Tänk att det kunde vara så kul att titta på fåglar och deras beteende. Och som det äter!!

Visst är det en underbar sysselsättning att sitta och titta på småfåglarna! Sen verkar det ju vara så att ju mer man lär sig - deras namn och deras beteende -desto roligare blir det.

Dorabella skrev:

Här är det full fart på fåglarna. Flest är talgoxar och pilfinkar, sen kommer blåmesar, nötväcka, några steglitz har jag sett och hackapett och skator. 

Talgoxarna kommer och knackar på rutan och flaxar utanför fönstret och tittar uppfodrande på mig. Liksom hänger i luften. De har koll på var i huset jag befinner mig och kommer till rätt fönster. Nu har jag börjat med att gå ut direkt på morgonen och fylla på mat, innan jag gör frukost till mig själv. 

Jag har också märkt att just talgoxar verkar benägna att titta in genom fönstret liksom uppmanande. Det är som om de säger:"När tänker du komma ut med lite mat till oss"? Däremot är inte talgoxen lika tam som svartmesen. Det är väl detta som är en av fördelarna med pensionärslivet. När jag jobbade hade jag inte lika mycket tid att sitta och studera mina bevingade vänner!

pimpelina skrev:

Jag tycker som Du att Steglitzar är så färggranna och knallgula och jag har steglitzar både i Gävle vid fotbollsplan utanför i det höga gräset i en slänt och hemma vid stuga och i älvkanten.Där härjar strömstaren också och i 8 år hade jag en skrak boendes i stallets skorsten varje år.Nu är där hlt tätt i den skorstenen och kajor pratar med sina telningar varje år så jag kan sitta och lyssna när jag ror eller målar i min pytteatelje.Jag bryr mig inte i att skorstenen är fågelbostad.

Folk blir ju så upprörda men jag eldar aldrig där.Det är en sån där eldstad för kråkorna.

Stjärtmesar är mina favissar efter steglitsarna.

I en eldstad för kråkorna behöver man inte elda!!!

Läste ovan om skatornas plundring av upphängda talgbollar.

En bra metod är att gömma talgbollen inne i en blomkruka av plast, som hängs upp o ned i ett träd. I botten på plastkrukan sätter man fast talgbollen. Använd gärna en styv ståltråd en sån där galge av ståltråd går bra. Ett snöre lär sig klipska kråkfåglar att hissa upp från grenen snöret är fäst i. Skator kan inte hänga sig fast i den hala plasten och de ger upp efter några försök. Mesar i allmänhet och särskilt talgoxarna har inga problem att hänga upp och ned och ta för sig av den näringsrika talgen längst inne i plastkrukan.

Kråkfåglar är klipska och där har alla fågelmatare fått en värdig motståndare. Visst kråkfåglar måste ju även de ha mat.......!

Leo skrev:

Läste ovan om skatornas plundring av upphängda talgbollar.

En bra metod är att gömma talgbollen inne i en blomkruka av plast, som hängs upp o ned i ett träd. I botten på plastkrukan sätter man fast talgbollen. Använd gärna en styv ståltråd en sån där galge av ståltråd går bra. Ett snöre lär sig klipska kråkfåglar att hissa upp från grenen snöret är fäst i. Skator kan inte hänga sig fast i den hala plasten och de ger upp efter några försök. Mesar i allmänhet och särskilt talgoxarna har inga problem att hänga upp och ned och ta för sig av den näringsrika talgen längst inne i plastkrukan.

Kråkfåglar är klipska och där har alla fågelmatare fått en värdig motståndare. Visst kråkfåglar måste ju även de ha mat.......!

Tack för tipset Leo. Det ska jag testa. Sen undrar jag hur jag ska utfodra skatan på ett värdigt sätt!!???