Evaro skrev:

Litet grann är det vårt fel för vår dotter heter Neppe och hon har alltid gillat det namnet. Man brukar fråga var vi har fått det ifrån och jag brukar säga att det är ett danskt namn, men då ljuger jag för där  heter Nette  men de flesta brukar nöja sig med det :-)

Ha ha Evaro, äpplet faller inte så långt från trädet brukar man säga. Kreativiteten finns uppenbarligen inom familjen! Neppe - ett rart namn och roligt att dottern också är glad över sitt förmodligen mycket ovanliga namn. 

För alla tycker ju inte om det namn de döps till. Jag själv fick ett namn som var populärt och ganska vanligt på 40-talet och kanske skulle jag velat haft ett ovanligare och roligare namn. Och min egen mor verkligen avskydde sitt förnamn och när det blev möjligt att byta förnamn ansökte hon om byte och när hon närmade sig 60-årsåldern hade hon ett nytt förnamn. Till en början var det svårt för släkten att komma ihåg det nya namnet. Och vi barn tyckte väl att det var litet konstigt att hon inte under alla år accepterat sitt dopnamn. 

Neppe är onekligen ett ovanligt (och fint) namn.

Det finns många som inte gillar sitt dop/tilltals/namn, och jag själv har tre stycken.
och för egen del har jag aldrig haft lust att byta, (MEN att jag skulle använda ett av mina andranamn
/Desire/ så mycket som jag gjort de senaste åren, det trodde jag aldrig som ung.;)

Det kostar ju att byta till ett helt nytt förnamn (om det inte fanns med när du döptes).
Bl. a. av den anledningen (och enkelheten) så döptes även mina barn med tre olika förnamn.
- Då har de iaf haft lite att välja mellan, men de var nöjda.

Des skrev:

Neppe är onekligen ett ovanligt (och fint) namn.

Det finns många som inte gillar sitt dop/tilltals/namn, och jag själv har tre stycken.
och för egen del har jag aldrig haft lust att byta, (MEN att jag skulle använda ett av mina andranamn
/Desire/ så mycket som jag gjort de senaste åren, det trodde jag aldrig som ung.;)

Det kostar ju att byta till ett helt nytt förnamn (om det inte fanns med när du döptes).
Bl. a. av den anledningen (och enkelheten) så döptes även mina barn med tre olika förnamn.
- Då har de iaf haft lite att välja mellan, men de var nöjda.

Ingen dum idé alls Des att ha några förnamn att välja på! Själv fick jag två förnamn med det ena placerat före det namn jag skulle kallas för, det blev väl bättre rytm på så sätt tyckte mina föräldrar. Ett otyg egentligen, det ställde till ibland när jag t ex i ett väntrum  ropades upp med "fel" namn och kanske inte hörde först. Eller på andra sätt.  Efter min mors död ansökte jag om att ta bort detta första namn som jag aldrig hade gillat något vidare men det var ju det namn som min mor ett antal år sedan hade tyckt så mycket om att hon bytte ut sitt gamla mot detta namn. Men när jag ringde och hörde mig för angående  ta bort namnet fick jag förslaget att i stället byta plats på namnen och det gjorde jag. Om det nu finns ett liv efter detta så tror jag att min mor gillade den lösningen på problemet...

Kan inte låta bli att tänka på namnen som de i den kungliga familjen brukar (-de?) få:
Både många, långa och krångliga, och ändå får/vill de nog inte byta tilltalsnamn ...antar jag!

Jag har mitt tilltalsnamn " i mitten" (men jag har vant mig vid att myndigheter osv använder det första).

Perfekt att kunna ändra (om man så önskar), när man är vuxen.
Men har man fått endast ett dopnamn,så är det inte lika enkelt...
Man har ju liksom inte, vanligtvis, så mycket att säga till om då. *L*

Om inte annat så blir det iaf dyrare. (För gratis är det nog inte(?)

Tofsan skrev:

Mitt första bb heter Martin. När nästa gosse kom föreslog jag att han skulle heta Aston (bilintresserade vet att Aston Martin är en engelsk sportbil)

Ha ha, Ja visst hade det låtit (?) kul om man skulle ropa på båda barnen samtidigt! 

Mitt BB heter Jarl i efternamn, och när de/hon fick sin första son, så föreslog "en i släkten" (inte jag;) att han skulle få heta:

BIRGER  !!!    (Icke, sa Nicke! Men det var nog bara på skoj, det med!))