Visst ska vi hjälpa till att propagera för kortare arbetstid? Kvinnorna får inte kortare arbetstid i alla fall! Kanske hinner det med barn och hemarbete litet bättre och det är hög tid att vi protesterar!

Alla halvtidsarbetande kvinnor inom vård och omsorg är ju just halvtidsarbetande för att hinna och orka med. Resultatet är att de får lägre pension men oftast arbetar "heltid" men delvis i hemmet.

Alla vet att det är arbetsamt och tröttsamt att ta hand om små barn och att sköta ett hem och att det kräver en utvilad föräldrar för att ta hand om tonåringar, som kan vara utmattande.

Är det inte konstigt att makthavare och beslutare inte förstår att det finns ett samband mellan barn som far illa och föräldrarnas arbetstid?

I Evaros förslag är kvinnorna hemma och kan mycket väl ta hand om familjens åldrande föräldrar också, så avlastar vi vården...Och innan föräldrarna blir "för gamla" så kan dom ju avlasta mamman med barnpassning, städning och matlagning om hon tycker det är jobbigt!

Och eftersom kvinnorna ändå tillbringar så många år i hemmet, behöver dom ingen högre utbildning, så vi kan dra ner på kostnaderna för skolan också

Jag förstår, Ravina, att du inte gillade mitt förslag något vidare :-) .Vem har sagt att det är kvinnorna som ska vara hemma. Männen har också gamla föräldrar. Och som sagt - tar man hand om sina gamla föräldrar, vilket många gör nu också, så avlastar man vården, Gamla föräldrar ska inte nödvändigtvis behöva ta hand om matlagning och städning, men ta hand om barnbarn gör de ofta mer än gärna och kan på så sätt ge föräldrarna litet "egentid" som gynnar deras  hälsa.

Tror att vi utan problem skulle klara av två timmars kortare arbetstid genom att sjuk- och hemvård skulle trivas bättre om de hann med sina barn litet bättre. De skulle bli mindre sjukskrivna (redan på 70-talet sjukskrev sig kvinnor för att de hade "tvättdag" och egentligen inte alls var sjuka och gör så även idag). Det skulle bli färre VAB-dagar, eftersom även sådana i bland utnyttjas på fel sätt. Och sist men inte minst: föräldrar skulle kunna jobba 6 timmar var på olika tider och på så sätt vara hemma hos barnen mycket längre. Det är klart det skulle behöva tänkas om vid planeringen, men det skulle gå, tror jag.

Av vården krävs så mycket bl.a. för att inte människor mår bra!  Bästa sättet att avlasta vården är att männisor inte blir sjuka och  "går i väggen"  - det gäller både barn och vuxna och gamla. Många kvinnor jobbar ju ofrivilligt halvtid för att orka med. Det innebär 20 tim/vecka om vi nu ändrar det till 30 tim/vecka så är det ju faktiskt en rättvisefråga också - en fråga om jämlikhet. Arbetade timmar kanske blir lika många om vi genomför det konsekvent, eller ?

Det är ingen som talar om ifall lönen blir lägre med kortare arbetstid.
Om man får kortare arbetstid med bibehållen lön då är det ju en rejäl löneökning. 
Eller hur fungerar det? Ingen vill väl ha lägre lön?

... men väldigt många kvinnor väljer lägre lön i halvtjänst. Om de får gå upp till 30 timmar och män får gå ner med 30 timmar så blir lönefördelningen rättvisare, Det blir dyrare för samhället och för företagen, men jag tror att effektiviteten skulle bli mycket bättre om personalen trivdes, slapp att bli utarbetade och dessutom fick högre lön. Många män skulle kanske knorra för att få lönesänkning och många arbetsnarkomaner kommer att kompencera det med övertidsarbete tills de upptäcker att det finns andra värden i livet. Andra män jobbar redan halvtid för att de redan nu finner andra värden i livet. Det behövs en annan syn på livet- det erkänner jag, men jag tror att det blir nödvändigt. Somliga kanske förstår att lägre lön leder till bättre livskvalité och vi pensionärer vet ju att mycket som det avlönade follket använder pengarna till behövs inte. Dessutom underlättar det klimatomställningen i många avseenden.

När det gäller de anställda inom vården finns ett annat sätt. Låt dem arbeta med det de skall göra i stället för att vara på språng större delen av arbetstiden.

På "min" vårdcentral och "mitt" ögonsjukhus sitter jag i väntrummet.  Där hämtas jag av en läkare som kommer från sitt rum lång bort i en korridor.Tillsammans går vi tillbaka dit och sedan när vi är klara går han och hämtar nästa patient. Det är kanske bra för hans hälsa att resa sig och räta på ryggen, men det rinner i väg mycket tid. På vårdavdelningarna på sjukhusen  är personalen ständigt i farten, men hur myckt av sin tid ägnar de sig åt att gå - troligen rätt mycket.  I den ansträngda hemvården hinner personalen knappt ägna sig åt de vårdbehövande för att det tar så lång tid att cykla/gå/åka bil mellan de behövande.

Det skulle behövas ett helt nytt arbetssätt för att ta vara på personalen. 

Håller helt med dig "Sigrid"! Vi måste se på hela tillvaron på ett nyttt sätt. Förr i tiden så fanns det någonting som hette läkarsekreterare, som skötte allt som inte läkaren behövde ägna sig åt. Det sparade mycket tid för patienterna. Dessutom kan läkarna dela med sig av sin lön till sjuksköterskorna. Lönegapet behöver inte vara så stort de närmaste åren.

Blir det verkligen någon tidsvinst om någon annan än läkaren hämtar patienterna? Då sitter väl läkaren bara och väntar och kan ändå inte uträtta något? Dessutom tycker jag det känns mer personligt när läkaren hämtar själv. Eller så har vi inte så långa korridorer i vårt sjukhus! 

Läkarsekreterarna avlastade nog mer med journalskrivning och annat administrativt som läkarna numera gör.

Lulekvinna! Mellan varje patient skriver läkaren för glatta livet på datorn journalen och skriver ut recept (som läkarsekreteraren gjorde tidigare). Oftast är läkaren en dålig maskinskrivare/erska medans läkarsekreteraren är utbildad i maskinskrivning och för hen går det som en dans. Så jag är absolut säker på att det tar tid från patienten om läkaren först ska göra sitt jobb och sedan hämta nästa patient, men det där med att han kan behöva röra på sig stämmer kanske. Men jag föredrar nog att han har mera tid med mig på rummet förstås. 

Varför skall någon hämta. På enklaste matställe får man en dosa. När den lyser eller vibrerar är det ens tur. Då går man och hämtar maten. Eller - som på gamla S:t Eriks sjukhus - på golvet fanns ränder i flera färger. I receptionen sade de -eller lämnasde en karta: Följ röd linje. ... Så följde man den röda linjen tills den tog slut.  Där  fanns ett par stolar. Så satte man sig - alldeles utanför läkarens/läkarnas dörrar. Praktiskt och tidsbesparande. 

Väntrum är inte vad de varit efter coronan. Då tog de bort alla tidningar det var roligt att bläddra i. 

Jag bryr mig inte om vem som hämtar mig eller skriver i min journal - bara det blir rätt. Var på VC i samband med min PMR för ett antal år sedan. Problem med bl.a. trötthet och aptitlöshet. Värk i hela kroppen.. Orkar inte varken laga mat eller äta mat. "Hur går det då med vikten?" frågade doktorn. - "Ja, jag kämpar ju för att få i mig något." Läste sedan i min journal att jag var "Lätt överviktig". Jag var 167 cm lång och vägde 52 kg.... ????..

Eller besökte akuten efter en fallolycka, när jag hade slagit huvudet ganska illa - och blev röntgad i magen och fick veta att mina njurar fungerade perfekt - det har jag berättat om i en dagbok. I jounalen stod det att jag hade slagit vänster tinning, men det var DOKTORNS vänstra tinning - jag har fortfarande ärr på min HÖGRA tinning...

Och "dagligen och stundligen" läser man om IVO-anmälningar på grund av fel och förväxlingar. Svårt att veta om det hade blivit bättre, om personalen hade gått ner till 30 timmars arbetsvecka...

Läkarens arbete för patienten bakom stängd dörr brukar vara  mellan 5 och 10 minuter och de skriver ofta ut journalen med pekfingret, vilket både tar längre tid och dessutom tar uppmärksamhet från det som ska skrivas. Därav en del konstigheter, tror jag. Dessutom finns en dubbelkoll när journalen skrivs ut. Recepten skrivs nog fortfarande bäst ut av läkaren. I det fallet vet han precis vad han ska skriva och behöver inte tänka på formuleringar. Jag tror att man skulle spara tid för patientomsorg om man t.o.m. gjorde så att läkaren talade in problemet med patienten under besöket, så patienten själv kunde korrigera feluppfattnigar.

Som du beskriver, Sigrid, att det var på S:t Eriks Sjukhus, så är det fortfarande i Kalmar. Läkaren öppnar bara dörren och säger namnet. Så fungerar det både på sjukhuset och läkarmottagningen, MEN det är mellan 5-10 minuter innan han ropar upp mig, när föregående patient har lämnat  honom.

Jag vet inte vad läkaren gör bakom sin stängda dörr mellan patienterna men jag antar att han/hon läser in sig lite på nästa patient. Det har jag då märkt hos ögonläkaren som har mina bilder framme när jag kommer in. 

Och tänk om ett och annat ljushuvud gjorde något för att få tillbaka läkarsekreterarna? De var utbildade för det jobbet och läkarna behövde inte stressa med "pekfingervalsen".