Nils52 skrev:

En undersökning visar att var fjärde flicka i nionde klass ej får välja partner själv. Siffran är troligtvis högre. Det visar att migranter som kommer hit inte förvandlas till oskrivna blad så fort de sätter foten i Sverige. 

Nej, jag tror att kulturer och sedvänjor sitter djupt. De bär man med sig hela livet, mer eller mindre. Man kan se på romer, som efter flera generationer är noga med att de är romer och inte svenskar och har ett eget symboliskt land med egen flagga, samt håller på sin kultur och sina sedvänjor.

Elston Gunn skrev:

Kära Tofsan!

Du ska nog tagga ner litet. För dig verkar världen fortfarande vara platt och på väg mot Mohammeds nästa försök att starta det treje kalifatet. De två tidigare försöken, hans eget på 600-talet och våra dagars IS misslyckades som tur är. Men kämpa på, nästa gång kanske det lyckas och jag tror att du hade passat fint i burka....

VET SKÄMS! Hur vågar du, efter tre dagars medlemskap, blanda dig i och ha synpunkter på ett par av våra mest aktiva och uppskattade medlemmar och deras åsikter här! Har du möjligen läst igenom medlemsreglerna - diskutera gärna åsikter, men inga "personliga påhopp"! Jag vet vem som ska "tagga ner lite"...

Jag läste en gång "Interkulturell kommunikation" - ett ämne, som skulle ge oss en viss insikt i hur vår kultur kan uppfattas av andra och hur vi uppfattar andras. Och precis som du säger, Nils 52: väl integrerad vandrar man mellan kulturerna och hör hemma i båda. Theodor Kallifadides är ett bra exempel, tycker jag, som skriver en så vacker prosa på svenska, trots att hans prosedi avslöjar att han inte är svensk och som har levt större delen av sitt liv i Sverige. Jag tror att vad som ska till, om detta ska hända med våra invandrare, är att de gifter sig med en svensk/a och att svenskarna bejakar främmande kulturer istället för att vara misstänksamma och rädda för allt som inte är svenskt. Visst är vi bra men det är ju inte säkert att vi är bäst. :-)

Är det inte så Evaro, att den kultur som man har anpassat sig till är den bästa, även om den ur absolut neutral synpunkt är ganska vidrig? Vi människor kan väl sällan bedöma saker helt objektivt. Vi ser ju världen ur olika perspektiv, vilket väl framgår rätt tydligt när det gäller olika religioner. (Nu är jag inte så välutbildad som du, men vad betyder prosedi?) Är det inte naturligt att vara rädd för sådant som man inte alls förstår hos främmande kulturer. Sådant som är helt fel i vår egen kultur. Ska vi svenskar acceptera allt, tacka ooch ta emot.

Nej, det tycker jag inte, att den kultur som vi har anpassat oss till behöver vara den bästa. Det är klart att vi inte kan bedöma kulturer eller människor objektivt. Men nyfikenhet, kunskap och erfarenhet kan nog vidga våra vyer (borde kanske ha kallat det för "satsmelodi" istället. Det vore bättre) Jag vet inte om det är naturligt att vara rädd för främmande kulturer. Det beror säkert på vem man är. För egen del tycker jag att rädsla är den största bromsklotsen för oss som individer, att inte kunna ta vara på de äventyr, som livet är. :-) 

"Ska vi svenskar accepera allt, tacka och ta emot?, skriver du. Nej, det tycker jag inte att vi ska  ta emot allt, men vi kanske skulle kunna bjuda litet mer på oss själva och framförallt vara nyfikna istället för rädda. Vi är alla människor på detta lilla klot och vi kanske kan tänka oss i alla fall att det är inte säkert att vi har rätt, när det gäller att behålla vår kultur.. (Förresten för 100 år sedan gick äldre kvinnor svartklädda och med huckle på huvudet för att visa sin plats i samhället. Numera tatuerar sig män och kvinnor och har smycken i öron, näsa och mun här i Sverige och det har vi hittat på alldeles själva, så vitt jag förstår. Det finner jag mig i och det är bara att gilla läget och jag skulle önska att det inte tillhörde svensk kultur)

Tacka och ta emot kan vi göra, eftersom vi - trots allt - har förmånen att leva i ett förhållandevis fantastiskt land, dit andra gärna vill komma av samma skäl som vi  skulle ha om vi var födda någon annan stans...

Jag kan förstås hålla med dig Evaro i mycket, men jag är väl en feg stackare, som faktiskt är ganska rädd. Här i den stadsdel jag bor har t ex.massor med bilar bränts och blåljuspersonal har angripits. Jag förstår att du inte tycker att detta är något att vara orolig för och att det bara beror på hur vi uppräder. Jag är tyvärr inte lika säker på detta som du.

En stackare är du absolut inte, men kanske rädd och ju mer du läser om allt som händer desto räddare blir du nog - tyvärr. De räddaste lär vara äldre kvinnor och ändå är det nog de, som råkar minst illa ut. (T.o.m. de från fjärran länder brukar ha mer respekt för sina mödrar - och därmed för äldre kvinnor - än svenskarna har, tror jag). Naturligtvis kan jag ha fel, men där jag bor finns det äldre kvinnor som inte vågar gå ut på kvällarna, eftersom det förekommer så mycket elände på stan och det är faktiskt begränsande för dem, framförallt nu, när det är så varmt att man måste vänta till kvällen om man vill ha en nypa frisk luft. 

Kanske beror det på att jag aldrig läser kvällstidningar och hittills aldrig själv upplevt brända bilar eller dödsskjutningar. Då kanske jag skulle reagera annorlunda.

Troligtvis Evaro!

Nils52 skrev:

Hur man ser på utsatta områdens problematik bestäms ju mer av vilka värderingar man anslutit sig till än någon upplevelse av att bo i ett sådant område.  

Du Nils52 tror alltså att en händelse i din närhet inte skulle påverka din objektivtet eller ståndpunkt.