Filosofen skrev:

Efter att ha sett filmen "The Swedish theory of love", finns på Svt play, raderade jag allt jag skrivit. Den filmen visar hur Sverige blivit som det blivit. Vi är det land i världen som gått längst i självständighet och individualism. Den nittioårige sociologen Zygmunt Bauman säger att bortom vår självständighet finns inte lycka utan bara tomhet och meningslöshet. Jag tror att en bra början på en vänskap är att våga skriva om sådana upplevelser i våra liv. Filmen var en dånande väckarklocka.

För mig är tomhet ingenting att vara rädd för. Den bäddar för inre bearbetning och självkännedom. Naturligtvis kan ensamheten förgöra en människa - det inser jag - men det behöver alltså inte bli så. Bilden av oss i Svedala är skev och orättvis anser jag. Visst kan den allmänna institut-inställningen skrämma en, men hur många försöker inte ta sig ut ur hemska relationer världen över? 

Filosofen skrev:

Jo, den tomheten du talar om är mig bekant, den är jag inte heller rädd för, den är levande, och brukar vara en väg till nya upplevelser av sig själv. Men den tomhet är hemsk och som i programmet uttrycks genom att en man kan vara död i två år utan att någon reagerar, en man som hänger sig i lampkroken i taket, som samlar en miljon kronor i en lägenhet som såg väldigt torftig ut. Den mannen verkade inte alls ha någon bearbetningsförmåga.

Men snälla du - det händer världen över hela tiden. Tragik i kubik men inte bara i Sverige. Jag har historier från USA som är hårresande!

En människa på väg in i demens eller Alzheimers är kanske inte lätt att hitta alla gånger... Tragiskt. Är själv ensam utan barn - man får se till att bli bekant med vård och omsorg i god tid - eller varför inte bli vän med folk på Porten och inte helt "portad".

Filosofen skrev:

Jo, det förstår jag också, men det blir så paradoxalt, när bilden utåt av Sverige är det perfekta landet, välfärdsstaten och folkhemmet. Det visar på en kluvenhet i Sveriges självbild. 

Ursäkta Filosofen, att jag tycker det är roligt att upprepa Ranivas folkhemska folkhem; så det kan bli när man är alltför bigott!

Filosofen skrev:

Jag anser det är viktigt att problematisera, vilket ofta blir benämnt "krångla till det". Men så fort någon börjar "krångla till det" försvinner skribenterna som deltar på ett engagerat sätt till max 4. Varför är det så?

Filosofen skrev:

Jag anser det är viktigt att problematisera, vilket ofta blir benämnt "krångla till det". Men så fort någon börjar "krångla till det" försvinner skribenterna som deltar på ett engagerat sätt till max 4. Varför är det så?

Jag tycker att det ibland är en hårfin skillnad mellan problematisering och att "tala i gåtor" om ett ämne. Förstår man inte vad tråden eller vad inlägget handlar om så drar jag mig i alla fall för att gå in och diskutera. Jag har i alla fall vid något tillfälle missuppfattat vad tråden/inläggen handlar om. Det kan vara en anledning till att det är få som diskuterar i vissa trådar.

Där har du helt fel Lena, det finns ett flertal personer med centraleuropeisk bakgrund här.

De kanske studerar det som skrivs här.

Vänskap är - för en del - intressanta utbyten av tankar och för andra blommor, bin och kakor. Låt det vara så...