Det gäller en efterlysning som skrevs i den här tråden i dag och uppdaterades 12.30.  Jag för min del håller mig gärna till Ukraina.

Jag är ledsen, oroad och upprörd. Inte "bara" för att den här tråden ("min tråd") åker berg- och dalbana upp och ner ur källaren, så att jag blir sjösjuk -  utan för den verkliga utvecklingen där.

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/direktrapport-forsamrat-sakerhetslage

Förlåt Raniva för det jag är skyldig till!

Beträffande Ukraina är jag så orolig och fylld av tankar på vad som kan hända och vad konsekvenserna kan leda till att jag inte kan formulera någonting vettigt. 

För ett par år sedan var jag på en koncert med några operasångare från operan i Kiev. De berättade litet om hur de hade det.  De var från Ukraina och var noga med att framhålla sin  ukrainska identitet och var noga med att man skulle uttala landet Ukrai´na ´med a och i som två vokaler.  Ryssarna säger Ukrajna´med betoning på a. 

sigrid skrev:

Förlåt Raniva för det jag är skyldig till!

Beträffande Ukraina är jag så orolig och fylld av tankar på vad som kan hända och vad konsekvenserna kan leda till att jag inte kan formulera någonting vettigt. 

För ett par år sedan var jag på en koncert med några operasångare från operan i Kiev. De berättade litet om hur de hade det.  De var från Ukraina och var noga med att framhålla sin  ukrainska identitet och var noga med att man skulle uttala landet Ukrai´na ´med a och i som två vokaler.  Ryssarna säger Ukrajna´med betoning på a. 

Jag förstår att du har många tankar i huvudet just nu. Om du har glömt / missat, så snegla gärna på mitt inlägg den 20/1 i den här tråden. Jag förstår dig, som sagt.

Ja, och i jämförelse med sådant blir mycket annat futtigt och oviktigt. 

 Hur skulle Sverige ha gjort i stället, tycker du?

 Det jag reagerade på var att du så säkert visste syftet med diplomatiska samtal och att du ansåg att Sverige är naivt.  Jag tror inte att någon i västvärlden skulle vilja slå till  mot Ryssland direkt med militära styrkor utan att försöka lösa det på annat sätt.  Självklart behöver man tid för att mobilisera och självklart måste man göra allt man kan för att undvika krig.   Jag tror att de flesta just nu håller andan och ber en sillla bön att man skall komma på en fredlig lösning.

Hur mycket vi än ser om vårt hus i Sverige kan vi inte försvara oss längre än en vecka. Sedan måste vi få hjälp från andra om vi vill ha kvar vårt  land.  Vem skulle komma till undsättning om hela västvärlden angrips och måste slå tillbaka mot Ryssland.   

Det hör till politiken och diplomatin att inte säga allt. Politikernas roll handlar mycket om att hålla folket lugnt, ungefär som när Per Albin Hansson talade om att Sveriges försvar var gott trots att han visste hur illa det var. 

Det är knappt jag vågar lyssna på "Senaste Nytt". Rätt vad det är kan det hända att Ryssland angripit och tågat in. 

Nu börjar som väl är den här tråden att handla om Ukraina.