Jag hörde på radion att väntetiderna till assisterad befruktning är väldigt lång i Sverige.
Många kvinnor söker sig till Danmark där det är lättare.
Men det var inte det  jag tänkte diskutera utan barnet som blir resultatet.

Så hemskt för barnet när hen frågar: Vem är min pappa? och mamman svarar: Det vet jag inte.
Det barnet måste ju få många funderingar och frågor som aldrig kan besvaras. Det ju så viktigt att få veta sina rötter, sitt ursprung. Då finns bara hälften dvs mamman.

Man har ju sett glädjen hos dem som under livet har lyckats, efter långt sökande, finna sin pappa. Eller kanske mamman om det gäller adoption. Vid assistarad befruktning går det ju inte eftersom pappan är okänd.

Och i går meddelade man att sex bland ungdomar är sällsyntare nu för tiden. På vår tid, när inte ens abort var tillåtet, kom en del barn som en ren "olycka" och de kloka tänkte att det skulle nog inte bli så många barn om ungdomarna var förståndiga. Min syster råkade bli med barn när hon var nitton och det ansågs som en katastrof. Den dottern blev till största glädje både för sin mor, mormor och mig och sin pappa med, trots att de tvångsgifta föräldrarna så småningom skildes.

En annan aspekt på problemet är att vi håller på att bli för få i landet, eftersom det inte förds tillräckligt många barn.. I Ungern (tror jag det var) har man samma problem och där ska de som fixar fyra barn slippa att betala skatt. Och ändå tvekar vi - och dom - att ta emot flyktingar och vi  kan inte ta hand om dem på rätt sätt för vi inser inte att de behövs för vår egen skull.

800 ensamma mammor lär för närvarande ha skaffat barn på egen hand i Sverige för sin egen skull. Vore det för kärlek till barn skulle man hellre adoptera ett behövande barn, tycker nog jag. Då finns det åtminstone en chans för det vuxna barnet att ta reda på sina rötter.

PS. Enligt min uppfattning är barn ingenting man "skaffar" överhuvudtaget. Det är en gåva, som inte är alla förunnat och det är kanske någon mening med det med. 

Jag hörde också det om Ungern. Var det inte en viss ledare i Tyskland som skulle "odla" på den ariska rasen. Ville bara ha blonda ljusa flickor som skulle föda många barn till landet. Inga mörka eller invandrare.
Det är nog samma tanke i Ungern.

Här kunde vi ta emot fler, ett av världen rkaste länder borde klara det.

När jag lyssnade på radion fick jag intryck att det rörde sig om ensamstående kvinnor som ville ha barn. De har alltså ingen man, som kan bli som pappa till barnet. Men det är svåra frågor, som jag inte kan svara på. Bara tänkte mig in i barnets sitation är det  blir större och undrar över sitt ursprung.

Släktforskning blir t. ex. svårt på faderns sida. Men det dyker väl upp då och då i gamla släkter: "Fader okänd".

Förr i tiden var det nog mycket vanligt med "fader okänd",  men då visste i alla fall modern vem fadern var. Och det är skillnad tycker jag. Det är också skillnad om ett par behöver assisterad befruktning, som du nämner Per14. Det kan vara rent biologiska skäl till att paret inte kan åstadkomma barnet på vanligt sätt och då tycker jag det är självklart att de ska få hjälp. 

Nu ska jag ta upp någonting mycket kontroversiellt, som jag tyckt hela livet, men som jag tror att inte många håller med mig om! Jag tycker INTE det är bara kvinnans rätt att bestämma om abort eller inte. Om man har varit två om att åstadkomma barnet  av fri vilja anser jag att kvinnan ska vara skyldig att föda barnet om fadern vill ha det och låta fadern ta ansvar för det efter födelsen om hon inte vill. Att vi människor ska ingripa i naturens ordning så att endast kvinnan under alla omständigheter ska göra precis som hon vill - göra abort om hon vill eller skaffa barn ensam för att  hon vill - det får vara måtta på kvinnans frigörelse :-) I de här fallen, tycker jag att den frigörelsen är alldeles fel. Det är inte jämlikt, men det kan  vi jobba för - för både män och kvinnor!

Per14 skrev:

Det är att öppna vägen för abortförbud. Det är kvinnans kropp och därmed privilegium att själv bestämma under de tidsregler som gäller. 

... och därför ska kvinnan få "spela gud"? Det tycker inte jag! Om BÅDA parter vill avbryta havandeskapet så ok eller om det handlar om våldtäkt eller är medicinskt försvarbart så ok. Jag vet att det finns män som väldigt gärna vill ha barn och inte skulle ha någonting emot att själv föda om de kunde, men de går ju inte och ser man litet filosofiskt på saken så kan man fråga sig: Vems kropp är det egentligen? Enligt mitt sätt att se det har kvinnan gripits av hybris när det gäller detta med abort och insemination.

Är det verkligen hans argument? Vill han inte förbjuda abort överhuvud taget? Det trodde jag. Men har du rätt så är det första gången jag delar den galningens åsikter. :-) Å andra sidan har jag haft den uppfattningen innan Trump var tonåring.

Man behöver inte blanda in gud eller löst filosoferande alls. Det räcker med att förstå vad aborten kan göra med kvinnan, som hon inte vet någonting om innan den är gjord. Den går sällan spårlöst förbi och ibland blir det omöjligt att få fler barn,  när de sedan vill.

Vid det här laget är det många  av oss som på ett eller annat sätt kommit i kontakt med assisterad befruktning.  Vi har ojat oss och tänkt på hur det skall bli för barn utan pappa.  Diskussionen påminner mycket om hur det var när man började adoptera barn från främmande länder med annat utseende.  Det blev ganska stora problem för den "första" generationen. Det fanns ingenting att referera till. Senare upplevde många av dessa barn att det var olustigt när omgivningen började fråga om de var adopterade eller flyktingar.  Så småningom , när vi vant oss vid att allt fler ser annorlunda ut, var problemen till största delen borta, De barn som vill söka efter sitt ursprung har också bättre möjligheter att få svar.

Jag tror inte det blir lika stora svårigheter för den "första" generationen barn med  seminpappa.  Det förekommer rätt allmänt att barn helt naturligt talar om sin "danska pappa" och jag tror att eftersom mammorna/föräldrarna under sin  uppväxt måste ha haft kontakt med familjekonstellationer av de mest skilda slag är det troligen inte så konstigt.

Dessutom finns möjligheter att få kontakt med sin "danska pappa".  Varje pappa har ett registernummer och det finns grupper på nätet där man kan både få kontakt med sina halvsyskon och fråga pappan om han vill ha kontakt.