Evaro skrev:

Man behöver inte blanda in gud eller löst filosoferande alls. Det räcker med att förstå vad aborten kan göra med kvinnan, som hon inte vet någonting om innan den är gjord. Den går sällan spårlöst förbi och ibland blir det omöjligt att få fler barn,  när de sedan vill.

Jag har själv erfarenhet av frågan. En gång i tiden var jag ihop med en kvinna som var elva år äldre än jag. När hon då ringde mig och sade att hon skulle göra abort, så kände jag både lättnad men också att det var något som hon helt och hållet bestämde över. Jag har dock i efterhand undrat över hur barnet skulle ha blivit om hon fött det. Jag har fantiserat över det, men aldrig på minsta vis ifrågasatt att det var hennes fulla rätt att göra det som hon gjorde.

Evaro skrev: 

Nu ska jag ta upp någonting mycket kontroversiellt, som jag tyckt hela livet, men som jag tror att inte många håller med mig om! Jag tycker INTE det är bara kvinnans rätt att bestämma om abort eller inte. Om man har varit två om att åstadkomma barnet  av fri vilja anser jag att kvinnan ska vara skyldig att föda barnet om fadern vill ha det och låta fadern ta ansvar för det efter födelsen om hon inte vill. Att vi människor ska ingripa i naturens ordning så att endast kvinnan under alla omständigheter ska göra precis som hon vill - göra abort om hon vill eller skaffa barn ensam för att  hon vill - det får vara måtta på kvinnans frigörelse :-) I de här fallen, tycker jag att den frigörelsen är alldeles fel. Det är inte jämlikt, men det kan  vi jobba för - för både män och kvinnor!

Frågan rörde om jag i egenskap av man i detta fall skulle ha inflytande över kvinnans beslut att ta abort. (Vilket jag har erfarenhet av att reflektera över.) Det var just detta du tog upp tidigare i tråden.