Den kan upplevas så subjektivt olika och i skiftande skeden. Nu på sommaren i den semestertysta omgivningen är det stillastående livet en uttråkningsfaktor. Går jag med rollen till affären blir det en utflykt för mig, medan jag gärna skulle sitta på en brygga någonstans för att se något annat än den stilla gatan. 

I det lokala fiket sitter en och annan och smaskar på en glass men bordens platser är knappast upptagna mer än till hälften. Mina lokala vänner är upptagna med resor, utflykter eller sitter pustande i värmen på sin balkong med isvatten och korsord och orkar inget annat. Livet krymper och längtan efter omväxling är svår att leva upp till. Livet är till för att levas, som någon sa, och det stämmer ju och visst betyder det inre livet en hel del, men inte allt. 

Mitt lokala inneliv är, en varm sommar som den här, något tålamodskrävande. Om orken fortsätter att tryta - hur får man tiden att gå ? Datorn finns ju men , men... måleri, jodå, böcker, visst, men att kunna ta mig ut i naturen är inte helt enkelt...kanske man ska vara glad över att slippa fästingar och mygg. Får väl inse att just detta är en åldrandets utmaning.

Är det inte så att livet som åldrande går från att göra till att minnas. Idag när jag var ute och promenerade kom minnena då jag i min ungdom seglade jolle. Båten planade, jag burkade för att hålla båten rak, det salta vattnet sprutade över mig. Och faktum var att genom detta minne kände mig svalare och kände lusten och spänningen.

Det blir ju lite  tjatigt att bara sitta med sina minnen. Var själv sjöscout med segling som första prio som tonåring. En jätterolig start på livet, men inte gör det mig svalare i denna fas. Kan ju förstås låtsas att balkongen ska ta mig till Åland - lite roligare förstås. 

Jag tror att man dagligen skall ge sig en uppgift, då håller man sig uppe. Jag har exempelvis läst mycket när det var som varmast och jag har läst e-böcker och de blir en ansträngning. Människan är nog skapt till att utföra ett visst arbete. Det räcker med att läsa Eckhart Tolle. Men sedan måste man ju ut lite och röra på sig också, annars blir man tröttare och tröttare. Ett visst mån av att övervinna sig själv är bra.

Evaro skrev:

Jag känner mig som jag gått i kloster. Sitter inne hela dagarna och ägnar mig åt ingenting. Det är bara att vänta tills det går över Så känns det....

... men jag läser en spännande bok: "Livet fullt ut" av  Eckhar Tolle. Den framställer det som alltid går att sträva efter och det underlättar...

Förstår dig, så blir det ju. Har själv läst Eckhart Tolle men det var ett tag sedan. Kan rekommendera Miguel Angel RUIZ bok vad den nu heter igen. Läsvärd iaf...den sannaste bok jag läst om oss människor.

Ja Per, du har rätt men det gäller att uppgiften är tillräckligt lockande. Latmajan i kombination med nunnetillvaron måste bräckas - annars blir man sittande.

MonaK45 skrev:

Försöker "hålla igång" så gott det går inomhus. Ser på TV, skriver brev, löser korsord, läser mycket, kanske ringer till någon som förhoppningsvis är inne.  För mig är ensamheten ett måste ibland, självvald då naturligtvis men jag umgås också gärna - när jag vill.

Känner igen mig i det du också skriver, så är det ju naturligtvis, man väljer - men när man inte längre kan välja blir det lite mödosammare. 

Motion och mening.Men att bara pyssla med sig själv ger ingen mening.

Då blir det så tråkigt som ni vittnar om.

Jag har inte upplevt att gamla människor har så mycket ork till sysselsättning att de lyckas fly från sig själva.

Det gäller enl min åsikt mera unga personer.Jag har träffat en mängd äldre som är extremt självcentrerade och då blir det ingen input mentalt bara rundgång.

Elvira skrev:

Motion och mening.Men att bara pyssla med sig själv ger ingen mening.

Då blir det så tråkigt som ni vittnar om.

Det bästa vore om man hade barnbarn. Jag hade gärna gått och hämtat på dagis, varit i parken och lekt osv.

Vilka fantastiska människor du berättar om som cyklar, promenerar och tar kontakt med andra på offentliga platser! Ett närmast kontinentalt beteende som jag önskar mer av.

Men nu vill jag slå ett slag för de trevliga luncherna där man kan sitta tyst eller prata med andra som gått dit av samma anledning som man själv.Nämligen att ha lite kul med andra äldre ensamma.

Per, hoppas du får barnbarn medan du är någorlunda pigg men i väntan på det kan du anmäla dig som plastmorfar /kontaktperson på kommunen.En ensamstående mamma med 4 barn under 12 år skulle uppskatta dina insatser och du skulle upptäcka helt nya sidor hos dig själv..