Elvira skrev: Men nu vill jag slå ett slag för de trevliga luncherna där man kan sitta tyst eller prats med andra som gått dit av samma anledning som man själv.Nämligen att ha lite kul med andra äldre ensamma.

Er lunchverksamhet verkar fungera mycket bra i Gävle, det låter som man kan komma dit utan några krav på sig, avspänt helt enkelt.

Jag känner igen det Evaro skriver, jag måste också ladda batterierna i ensamhet. En människa som är introvert har mer behov av det än en som är extrovert.

Naturligtvis är ofrivillig och tråkig ensamhet eller leda, inte detsamma som att ladda batterierna: Man säger väl inte om idrottsmän att de är ofrivilligt ensamma och har tråkigt när de just laddar batterierna..

Allt har sin tid.

För mig är att bli gammal vemodsfullt men också ett försök att känna tacksamhet mitt i det sorgsna att livet är så kort..

Hade jag inte ett artrosknä som gör det jobbigt att gå så skulle jag vara mer "därute" och träffa andra. En effekt av omsorgsarbete med hög kroppslig belastning. Får vara nöjd med alla minnen och att vi alla hamnar i vissheten om att livet går fort förbi.

Jag tycker att programledaren för "Allsång på Skansen" Sanna Nielsen är konstlat glad, det är som hon pressar på för att hon inte skall falla ihop på scenen. Och publiken firar sommar, är de också så glada som de verkar. Det är ju som ett enda långt maniskt skov för att hålla helt andra känslor borta, kan de vara upplevelsen av en depressiv ensamhet mitt i sommarvärmen. Ensamhet är en existentiell dimension. Var glad att du kan känna dig ensam.

Framtiden skrev:

Tycker Sanna är duktig men allt är så fantastigt och vackert, skönt och övervänligt. Tror Lasse Kroner hade passat eller någon annan som vägar lite, improvisera, göra bort sej mm. Vet inte vad som hänt med mej, förr tittade jag på Allsång på Skansen men nu går tvn  och plötsligt är det slut och jag hade inte varit närvarande....lite enformigt.

Jag tycker Sanna skall satsa på sin egen musik, försöka gå vidare med den. Gör hon inte det kommer hon ångra sig senare i livet. Att vara en programledare är en flykt för henne. 

Men Per, det är din spekulation; vi vet ingenting om Sanna .

Människor som är ensamma kan ju uppleva avund och missunnsamhet genemot dem som har roligt i gemenskapen också.Det är inte så att just de känslorna försvinner med åldern; tvärtom!

Elvira skrev:

Men Per, det är din spekulation; vi vet ingenting om Sanna .

Människor som är ensamma kan ju uppleva avund och missunnsamhet genemot dem som har roligt i gemenskapen också.Det är inte så att just de känslorna försvinner med åldern; tvärtom!

Så här svarar Sanna Nielsen själv i en intervju i Expressen 2018:

"Men trots en karriär som tycks blomstra, känner Sanna Nielsen att det inte finns en helt tydligt utstakad väg in i framtiden. Både musikaliskt och privat tycker hon att hon har kommit till ett vägskäl.

– Jag vill göra den där fantastiska skivan där jag skrivit alla låtar själv. Samtidigt vet jag inte om jag är mogen att öppna upp mitt innersta riktigt än." (Detta var det jag saknade.) Om hon gör det även som programledare så blir det inte så övertrevligt.

Evaro skrev:

Jag tittar inte ens på Allsång på Skansen längre.

Inte jag heller..!

Här kommer Sanna Nielsen, vackert om ensamheten, en relation tar slut. Var tog hon vägen? Det här mycket bättre än den överglada programledaren. Nu när hon är äldre kan hon bli en ny Lisa Nilsson.

Idag var "Allsång på Skansen" bra, andra gången jag ser det denna sommar. Det började lite depressivt med Samir och Victor, men sedan då barnen började dansa till deras låt så var det fantastiskt. De stormade upp scenen med snabba fötter. Sedan kom också Tove Styrke, hennes låtar gillade jag starkt. Men det rent gudomliga inslaget var Tommy Körberg när Sanna satte på honom örhängen och hade läppstift på hans läppar. Han förvandlades till rollfiguren "Lola" och sjöng så starkt. Det var kvällens höjdpunkt. Melodifestivalvinnaren Netta var också där.

Det som var så starkt med Tommy Körberg att han i programmet gjorde sig sårbar. Det är för denna tråd ett angeläget tema för verklig kontakt med andra kräver att man vågar vara sårbar.