Jag brukar tänka att jag har haft en himla tur med mitt boende. Precis som du, Lena, har jag aldrig bott i hyresrätt av samma anledning, att jag vill själv bestämma hur jag vill ha det i mitt hem. Mitt  bostadsrätt (4-a) är byggd 1967 och jag köpte den för ca 20 år sedan, då priserna fortfarande var hyfsade. så jag kunde köpa den kontant för pengarna som jag  fick för villan och det blev över så jag kunde installera tvättmaskin och diskmaskin och måla om. Nu har jag ett barnbarn, som betalat nästan 10.000/ månad för en ETTA,  som även har kök i samma rum och så nära grannens hus så han kan titta genom fönstret på grannens TV.  Det enda påkostade är badrummet  - handikappsvänligt och med tvätt- och torkmaskin. Detta är ju inte klokt! 

Du har ju rätt att bostadsrätterna på kort sikt inte ger lägre hyra, men att amortera på lån är ett slags tvångssparande, som man ofta får tillbaka när man säljer! En kille i mitt område köpte en lägenhet här samtidigt som jag (2003) och sålde den efter 6 år och kunde konstatera att han bott gratis hela tiden. Han fick alltså tillbaka insatsen + allt han betalt i hyra under 6 år. Det är inte  heller klokt. Min dotter hade en väninna i Stockholm som tog risken att köpa en liten 2:a för 180.000 vilket var ett stort risktagande eftersom hon studerade. Efter tre år sålde hon den för 600.000 och köpte en 3:a för 900.000. Där bodde hon inte länge -  och sedan flyttade hon till Uppsla och fick  över 1,5  miljon för sin lägenhet. Hur det gick sedan vet jag inte. Hennes möjlighet att köpa något bra i Uppsala hade  hon i alla fall fått. Hon lyckades utnyttja den otroliga prisökningar på villor och lägenheter, som skett under de senaste 25 åren. 

Bostadsmarknaden har varit osund, då man har kunnat tjäna mer pengar på boende än på arbete.