Maggie skrev:

Jag hade en barnatro som jag bortsåg från i många år, men som aktiverades när jag var i
40-årsåldern och som kom till uttryck i en levande kristen tro för 43 år sedan. I dagarna kunde
jag "fira" att jag levt halva mitt liv med övertygelsen att Jesus är Herre!

Hade också en barnatro som väcktes till liv genom en elev jag hade i religionskunskap på gymnasiet, då jag var 30 år gammal. Sedan dess ett liv i Jesus som ständigt får nya sidor och fördjupas. Hade många hjälpare och inspirerare på vägen. Tack gode Gud för det !

Petrus skrev:

Nils52 skrev:

Man kallar något för slumpen då man inte vet orsaken till en händelse: "Det var slumpen." Man kan ju också säga att "det var Guds mening" och det är förborgat för människan. Frågan instället sig då: Om man tror på Gud kan man då tro på slumpen för det skulle ju innebära att Gud spelar tärning, åtminstone i vissa fall?

Hade också en barnatro som väcktes till liv genom en elev jag hade i religionskunskap på gymnasiet, då jag var 30 år gammal. Sedan dess ett liv i Jesus som ständigt får nya sidor och fördjupas. Hade många hjälpare och inspirerare på vägen. Tack gode Gud för det !

Nils52 skrev:

Man kallar något för slumpen då man inte vet orsaken till en händelse: "Det var slumpen." Man kan ju också säga att "det var Guds mening" och det är förborgat för människan. Frågan instället sig då: Om man tror på Gud kan man då tro på slumpen för det skulle ju innebära att Gud spelar tärning, åtminstone i vissa fall?

Petrus, så lustigt att du hittade den här gamla tråden från 22/8, 2021. Härligt att höra att du också är "på den vägen!"

Nils52, jag hade skrivit ner min syn på slumpen tidigare samma dag och står fortfarande fast vid det. Gå gärna tillbaka och kolla!

Evaro skrev:

Det där var ett svar på tidigare inlägg, som nu tagits bort, så nu är det ett tokigt svar på ingenting, men jag vill inte  ta bort ovanstående, för då har jag förstått att "tråden hamnar i källaren" och det tycker jag inte att den ska.

Berätta gärna om era egna erfarenheter om "slump" eller "tur". Ofta, tycker jag det verkar att vara tur eller slump, när man träffar sin tillkommande i unga år. Vad tycker ni?

Det måste väl vara så att slump innehåller både tur och otur, beroende på om det blev bra eller inte. Jag skulle väl kunna tänka mig att otur uppträder lite oftare än tur, då tur måste vara mera anpassat. Ofta har man kanske också själv bidragit till att slumpen blev otur, eller tur. Jag menar att slumpen kanske inte alltrid är ren slump. Ju mera krävande en situation är, ju oftare blir det väl otur. Att det skulle finnas några okända krafter som påverkar resultatet är väl svårt att tänka sig. Visserligen känns det gärna så, när man råkat ut för otur.

Åke J skrev:

Det måste väl vara så att slump innehåller både tur och otur, beroende på om det blev bra eller inte. Jag skulle väl kunna tänka mig att otur uppträder lite oftare än tur, då tur måste vara mera anpassat. Ofta har man kanske också själv bidragit till att slumpen blev otur, eller tur. Jag menar att slumpen kanske inte alltrid är ren slump. Ju mera krävande en situation är, ju oftare blir det väl otur. Att det skulle finnas några okända krafter som påverkar resultatet är väl svårt att tänka sig. Visserligen känns det gärna så, när man råkat ut för otur.

Intressant synpunkt. Tror att det beror på hur man uppfattar situationen - om man är en positiv eller negativ människa. Den negativa lägger märke till all otur medans den positiva lägger märke till all tur man haft. Du skriver också att ju mer krävande en situation är  oftare skulle kunna leda till  otur. Det tror jag beror på hur stort självförtroende man har. Ju bättre självförtroende desto lättare har man en förklaring till oturen och vet att i nästa skede leder det kanske till tur. (Det finns en historia om en klok kinesisk bonde, som av omgivningen blir beklagad för att ha en sådan otur och varje gång svarar han: "hur vet ni att det är otur". Historien slutar med, att all otur som drabbat honom på grund av sonens ofärdighet ledde till lyckan, att hans son slapp att gå ut i kriget, vilket för bonden var en väldig tur. Alltså det beror ofta på perspektivet också.)

Jag är inte religiös men tycker att Gud och Jesus är bra metaforer för hur det faktiskt är. I bibeln står det att Gud finns överallt i oss och omkring oss och Jesus är en god representant för hur vi själva bör vara. "Hur det faktiskt är" skriver jag och med det menar jag att det beror på hur vi odlar vår själ. Med andra ord hur vi behandlar oss själva med den respekt vi bör behandla oss själva och andra (du ska älska dig själv såsom din nästa) Vi ägnar för litet tid till kontemplation - och det kan religionen hjälpa till med genom att man går i kyrkan varje vecka och ber bön varje dag. Det har ett värde i sig själv, eftersom jag på så sätt får kontakt med mig själv och upptäcker att jag har en frikopplad själ, som kan utvecklas och vara livsavgörande för vårt sätt att tänka och handla. Själen finns inom oss men ger också spår runt omkring oss, beroende på hur vi uppför oss. Själen är svår att förstå och beskriva och de lärda funderar fortfarande på om kropp och själ hör ihop eller inte. (för mig är Gud en metafor för vår själ).

Nils 52, så tror jag också att det är. :-). Dessutom kan man ju säga att det är ofta en "slump" om det blir mål eller inte och när det gäller trav är det ju samma sak.

Åke J. Så här tror jag: Naturen, varav vi är en del, har sina egna vibrationer,. Har vi förmåga att tona in oss på vad som är naturligt för oss blir vårt handlande  lätt och leder till önskat resultat (tur) , men om vi försökar att åstadkomma någonting som är mot naturen, så går det på tok (otur).

Ett exempel som kanske förklarar vad jag menar: Jag har en väninna, vars dotter skulle fylla 18. Hon var rätt trött och slutkörd, men bestämde sig i alla fall att åka till stan och köpa en cd-skiva, som dottern önskat sig. Affären låg på söder men den stängde precis när hon kom dit och ägaren hänvisade henne till Åhléns på Drottninggatan. Hon körde dit, parkerade i garaget under Åhléns - i rusningstid. Väl hemma var hon totalt slut men dagen därpå fick dottern skivan. På kvällen kom hennes vänner på födelsedagskalas och en av vännerna hade nämnda cd-skiva som present. Dagen efter fick min vän åka till Åhléns och fick ett presentkort, när  hon lämnade tillbaka skivan. (Otur från början till slut)

Hade hon lyssnat "till naturen" hade hon tänkt: Jag är så trött i dag så jag lägger mig och sover middag innan familjen kommer hem. I morgon ger jag henne ett handskrivet presentkort på just den pc-skivan hon önskat sig och pengar till inköp av den eller lovar  henne att skaffa den till henne en annan dag. Tur för dottern, som fick sin skiva och tur för min vän som kunde vara utvilad och mindre stressad.

Alldeles riktigt, Nils 52 - jag företräder en form av panteism! Det du återger i min historia liknar den kinesiskte bondens. Tur och otur kan växla beroende på vad som händer och slutsatsen kan man kanske bara dra långt senare. (därför bör man ta tur och outur med jämnmod :-) ) Du drar dock slutligen slutsatser, som jag inte har gjort. Allt onödigt arbete inklusive hennes trötthet både före och efter födelsedagen var inte värt besväret menar jag. Dottern fick ju skivan ändå och hade hon varit mera i 'samklang med naturen' och insett att hennes handlande innebar en massa extra arbete, istället för att hon hade "känt på sig" att det var viktigare just då, att hon fick vila.

Ni har haft många synpunkter på vad som är en slump, men i verkligheten sker väl ingenting av en slump. Det finns alltid orsaker till att en händelse skall få ett visst resultat. Vi kallar väl ett resultat för en slump, när vi inte vet bakomliggande orsaker, fast dom finns. Ett stolpskott är ju ingen slump. Det finns förstås fysiska orsaker varför bollen träffade stolpen och att en viss häst vinner otippat, har förstås sina konkreta orsaker. Det är ofta många orsaker som ger ett visst resultat och ibland är det förstås väldigt små detaljer som kan påverka resultatet. Är det inte avsaknanden av alla orsaker som gör att vi ibland tror på att magi är inblandad?

Evaro skrev:

Alldeles riktigt, Nils 52 - jag företräder en form av panteism! Det du återger i min historia liknar den kinesiskte bondens. Tur och otur kan växla beroende på vad som händer och slutsatsen kan man kanske bara dra långt senare. (därför bör man ta tur och outur med jämnmod :-) ) Du drar dock slutligen slutsatser, som jag inte har gjort. Allt onödigt arbete inklusive hennes trötthet både före och efter födelsedagen var inte värt besväret menar jag. Dottern fick ju skivan ändå och hade hon varit mera i 'samklang med naturen' och insett att hennes handlande innebar en massa extra arbete, istället för att hon hade "känt på sig" att det var viktigare just då, att hon fick vila.

Men Evaro, du menar väl inte att resultatet av den där händelsen var det vi kallar en slump. Vi vet ju i detalj varför det hände. En slump måste väl vara något som vi inte kan förklara, eller hur? Du talar om hur man skall värdera en händelse och det är förstås en intressant aspekt, som även gäller en slump.

Du har rätt, men det fanns i hennes värld en massa "slumper", som jag inte nämnde för att i någon mån förkorta berättelsen: På vägen till affären stannade hon en kort stund för att hämta skjortor till sin man, som skulle vara färdiga, men av en slump var de icke klara förrän nästa dag och det  hade till resultat att hon kom precis för sent till affären på söder, som av en slump just låste dörren utifrån, när hon kom dit och trots böner inte hade vänlighet att öppna igen. Av en slump tog det extra lång tid att resa hem eftersom två bilar kört ihop på Tranebergsbron. Av en slump slog lyset precis om till rött när hon kom till Alviksplan och man kan kalla det en slump att kompisen köpt samma skiva. Hon kunde ju ha köpt en helt annan.. Då hade min vän kanske tyckt att det extra besväret hade varit värt resan till stan istället för att sova, och jag hävdar att hela upplevelsen blev negativ, vilket den inte hade behövt bli, därför att hon inte tog hänsyn till sitt naturliga väsen, som just då krävde sömn.

Åke J skrev:

Men Evaro, du menar väl inte att resultatet av den där händelsen var det vi kallar en slump. Vi vet ju i detalj varför det hände. En slump måste väl vara något som vi inte kan förklara, eller hur? Du talar om hur man skall värdera en händelse och det är förstås en intressant aspekt, som även gäller en slump.

Hon själv ansåg att hon var förföljd av olyckliga slumper, men det är klart  - med ett rent vetenskapligt tänkesätt går det mesta att förklara, som vi kallar slump och går ju ofta att eftersåt beräkna varför det hände som hände, men i verkliga livet gäller ju, att i förväg känna på sig att saker och ting skall hända på ett för mig själv enkelt och positivt sätt. Jag menar absolut inte att det handlar om magi - det handlar om en ökad medvetenhet som leder till naturens support. (Det innebär alltså inte att naturen rättar sig efter mig utan att jag rättar mig efter naturen.) Somliga kallar det Guds-medvetande och varför inte. 

Evaro skrev:

Hon själv ansåg att hon var förföljd av olyckliga slumper, men det är klart  - med ett rent vetenskapligt tänkesätt går det mesta att förklara, som vi kallar slump och går ju ofta att eftersåt beräkna varför det hände som hände, men i verkliga livet gäller ju, att i förväg känna på sig att saker och ting skall hända på ett för mig själv enkelt och positivt sätt. Jag menar absolut inte att det handlar om magi - det handlar om en ökad medvetenhet som leder till naturens support. (Det innebär alltså inte att naturen rättar sig efter mig utan att jag rättar mig efter naturen.) Somliga kallar det Guds-medvetande och varför inte. 

Tack för din förklaring Evaro, men jag har inte en chans att hänga med. T ex. "medvetenhet som leder till naturens support" är ju inte lätt för en stackars enkelspårig man som jag att förstå och heller förstås inte nödvändigt, men det här är ju fantastiska saker, som jag inte hade en aning om. De som har denna ökade medvetenhet eller Guds-medvetande, kan alltså förvarnas om vad som skall ske, om jag fattade rätt. Det måste vara en stor fördel bl. a vid t ex. aktieaffärer.