Nils52 skrev:

Panteism är för mig snarare att överlämna sig, inse att det jag kan veta är ytterst begränsat och allraminst att tro sig kunna förutse någonting utan snarare låt det som sker ske och acceptera meningen i det, detta kan leda till en ödmjuk hållning, en visdom som leder till att man inte gör dumdristiga saker. Att kvinnan som Evaro berättar om tror sig vara förföljd av otur är i själva verket en form av omedvetet högmod. Hon ställer krav på att tillvaron skall vara gynnsam för henne.

Kan man säga, att till det ni kallar panteism, som väl är en form av religion, hör att man skall ha en inställning till mindre bra händelser som kanske kan uttryckas med ett citat ur en känd låt: "sånt är livet". Det strider dock något, tycker jag, emot vad Evaro sa om panteism, att den tron kan ge ett högre medvetande, som gör att man kan förutse händelser och därför avstå från misstag.

Åke J skrev:

..., kan alltså förvarnas om vad som skall ske, om jag fattade rätt. Det måste vara en stor fördel bl. a vid t ex. aktieaffärer. 

Ja, just! Jag tror det är en stor fördel! Ja tonar man in sig på vad som ska ske på ett natuligt sätt i den personliga utveckligen, så tror jag att det är så! Då har man alltid tur i slutändan. ¨Kämpar man emot har man väldigt mycket otur här i livet. Många gånger är man kanske inte medveten om att detta sker, då tror man att det är slumpen. Det är därför det gäller att bli medveten om vad som faktiskt sker inom oss och utom oss och runt omkring oss. Svårt att förklara vad jag menar och kanske svårt att förstå...

Nils52 skrev:

Panteism är för mig snarare att överlämna sig, inse att det jag kan veta är ytterst begränsat och allraminst att tro sig kunna förutse någonting utan snarare låta det som sker ske och acceptera meningen i det, detta kan leda till en ödmjuk hållning, en visdom som leder till att man inte gör dumdristiga saker. Att kvinnan som Evaro berättar om tror sig vara förföljd av otur är i själva verket en form av omedvetet högmod. Hon ställer krav på att tillvaron skall vara gynnsam för henne

Håller inte riktigt med dig! Hon utsatte sig, kanske omedvetet för "otur" men tog det för det var "otur" och där, anser jag att  hon gjorde fel. Oturen skapade hon själv genom att inte tänka och känna igen situationen och därigenom  handlat på ett annat sätt, som varit framgångsrikare.

Karen Horney är bra! Jag har alltid gillat henne. Men det hon skriver om där är en helt annan sak. Hon drar alldeles riktiga slutsatser i det fallet. Mitt fall är helt annorlunda. Kan nog inte försöka att förklara skillnaden om du inte ser den.

Åke J skrev:

Kan man säga, att till det ni kallar panteism, som väl är en form av religion, hör att man skall ha en inställning till mindre bra händelser som kanske kan uttryckas med ett citat ur en känd låt: "sånt är livet". Det strider dock något, tycker jag, emot vad Evaro sa om panteism, att den tron kan ge ett högre medvetande, som gör att man kan förutse händelser och därför avstå från misstag.

Åke J, precis så menar jag. I det dagliga livet är inställnigen "sån´t är livet" absolut den bästa inställningen :-) Det där med vibrationer och högre medvetande, som hör ihop med naturen, är betydligt svårare att både uppnå och förklara för den som inte jobbar med det. :-)

Enligt min syn på saken har hon ju en helt fel uppfattning om vad det är, att vara en god mor om hon tror att  hon måste trötta ut sig själv till bristningsgränsning för att vara en god mor. En god mor tar först och främst hand om sig själv för att orka ge dottern någonting av sig själv - istället för en DVD-skiva. ("Du skall älska din nästa, såsom dig själv".Alltså först och främst sig själv.  Bibeln är inte så dum, när det gäller att skaffa sig levnadsregler) och just då behövde denna kvinna inse att hon skulle behöva ta det lugnt för att orka med födelsedagens alla andra inköp och dessutom vara en trevlig värdinna på dotterns fest! Det hade hon kunnat inse om  hon lyssnat inåt och accepterat själens exsistens, enligt min uppfattning. Det är inte alltid "jaget" har rätt. För att inse det krävs det också ödmjukhet.

Ja, resonemang om psykosyntesen och meditation är ju sådant som mycket har påverkat mitt synsätt sedan jag var ung och gör så fortfarande. Vi förespråkar helt enkelt olika riktningar, när det gäller detta. Mitt svar är att om man själv ska vänta på att upptäcka sina krav (behov?) och ursprunget i barndomens uppleveleser, då behöver man flera liv för att öka sin medvetenhet nämnvärt. Och det kanske vi har och då spelar det ju ingen roll hur vi resonerar för i evigheten finns det gott om tid! :-)

Ja Evaro och Nils52, nu har ni spårat in på så avancerade saker som psykosyntes och naturens vibrationer, så nu är det nog bäst att den gamla gubben inte blandar sig i längre med sin enkla syn på livet och världen. Ni kanske kommer på något bra av en slump. Lycka till!

Jag har också känt, att vidare disskusioner i ämnet är överflödigt. Ska man låsa tråden då eller låta den stå kvar?