Så länge man kan göra någonting som skänker lust har man mening i livet. Svårare är det nog inte.

Vad meningen med livet är nog olika för oss människor men för mig är det att göra livet så bra som möjligt medans min tid är här. Jag vill också kunna hjälpa andra till ett så bra liv som möjligt. Finnas till hand för nära och kära men även kunna i liten skala hjälpa även andra jag ine känner.

Det finns mycket som vi människor kan och bör göra för att världen ska bli lite bättre att leva i. För mig kan det vara småsaker som gör mig lycklig, en tur i skogen, leenden från andra människor, läsa en bra bok. Ja, det finns hur mycket som helst. Livet är härligt att leva.

törnrosa skrev:

Vad meningen med livet är nog olika för oss människor men för mig är det att göra livet så bra som möjligt medans min tid är här. Jag vill också kunna hjälpa andra till ett så bra liv som möjligt. Finnas till hand för nära och kära men även kunna i liten skala hjälpa även andra jag ine känner.

Det finns mycket som vi människor kan och bör göra för att världen ska bli lite bättre att leva i. För mig kan det vara småsaker som gör mig lycklig, en tur i skogen, leenden från andra människor, läsa en bra bok. Ja, det finns hur mycket som helst. Livet är härligt att leva.

Vilket positivt tänkande du har. Visst är det så. Jag blir glad när jag är på stan och möter en främmande person, får ögonkontakt och med det ett leende.

Idag i DN på tecknade serien medelåldersplus tas denna fråga upp. Läs om ni kan.

Har läst hela tråden först nu. 

Det finns människor som inte kan uppleva lycka. På grund av sjukdom i psyket, funktionshinder, etc. För min del ansluter jag mig till laisan och evaros uppfattning om återfödande och att vi har en uppgift att lyfta själen - en utveckling, helt enkelt. Saker och ting vi måste gå igenom, erfara och uppleva. Det gör det hela enkelt och jag behöver inte stressa mig själv till att uppnå saker jag helt enkelt inte kan nå. Det är som det är, kan jag tänka, även om livet blir begränsat och armt, som det ju är för en stor del av mänskligheten.

Visst kan man ha ambitioner men om dessa utnyttjar eller förslavar medmänniskan så är jag inte med. Nej, för mig ligger meningen helt enkelt i att leva på. Den inre harmonin går att få uppleva. Begrunda, meditera och ha ett försonande drag inför dina sinnesupplevelser. Acceptera dig som du är. (Någonting jag kämpar med just nu.)

Jag har på senare tid sökt rensa ut i mitt liv. Jag blev i augusti riktig pensionär, tidigare avtalspensionär, så inkomsten tog ett rejält skutt nedåt. Men jag ser det som en utmaning att klara mig på lite. Jag får då verkligen se vad som är väsentligt i livet och jag ägnar mig alltmera åt att vara i kontakt med mina minnen och skriva ned dessa. Det är en tillfredsställande syssla. Det var ju så Marcel Proust gjorde i sitt liv. Så jag är i gott sällskap. 

Evaro skrev:

"Acceptera dig som du är" skriver du, gunilla, men vad är jag då???. Är det "jag" som vill ut och gå i ruskväder? Nej, absolut inte! -och ändå gör jag det . .... Det är inte roligt nu, men jag gör det för senare behovstillfredsställelse. Alltså tålamod....

Du har en vilja som styr dig, eller hur,? Det är väl ändå du som i detta nu tar ett beslut att "sedan kan jag åka mc.." Du är bland mycket annat också din vilja -väl? Den verkar stark, din vilja, evaro. Förutom den är du också mycket annat. Både där och då, både här och nu.

Per14 skrev:

Jag har på senare tid sökt rensa ut i mitt liv. Jag blev i augusti riktig pensionär, tidigare avtalspensionär, så inkomsten tog ett rejält skutt nedåt. Men jag ser det som en utmaning att klara mig på lite. Jag får då verkligen se vad som är väsentligt i livet och jag ägnar mig alltmera åt att vara i kontakt med mina minnen och skriva ned dessa. Det är en tillfredsställande syssla. Det var ju så Marcel Proust gjorde i sitt liv. Så jag är i gott sällskap. 

Det är du verkligen Per. Vi är många som får se tillvaron minska ner sig, men det gör livet också enklare och på många sätt skönare. 

Resan i livet är väl att övervinna sig själv för att paradoxalt nog bli sig själv. Och det är inget man blir färdig med förrän man dör. (Jag tror inte på livet efter detta.)