Det var en säregen och intressant berättelse!

Ja Raniva, det var förstås en väldigt stark berättelse, som för mig verkar helt otrolig. På vilket sätt fick du uppgift om årtalet 1258? Att dessutom ett medium kunde komplettera uppgifterna ända från 1200-talet, verkar ännu mera fantastiskt. Har du försökt att komplettera genom släktforskning, fast det kanske är svårt så långt tillbaka. Oberoende hur en sån upplevelse kan förklaras, så förstår man att den har påverkat dig starkt.

Året 1258 var bara något som jag VISSTE! Likaså att det var november månad...

Släktforskning handlar ju om vårt fysiska, kroppsliga arv och har absolut ingenting med reinkarnation att göra. Har även minnen från ett liv i slutet på 1700-talet. Min syster har släktforskat en del: själv har jag lite svårt att ta in att min farfars farfar eller hur det nu var, var lantbrukare i nordöstra Skåne medan "jag" befann mig i Frankrike. Själen, medan den befinner sig "på andra sidan" bestämmer sig för att "bosätta sig" i en liten fysisk kropp, som fortfarande befinner sig i sin mammas mage, därför att tidpunkt och omständigheter för den här nya människan stämmer för vad det är tänkt att själen ska uträtta den här gången.

Evaro skrev:

Precis Nova! Tror t.o.m. att vi som tror på inkarnation tänker ännu mera på hur vi lever, eftersom vi ju också har en aning om varför vi lever. Tror man att man t,ex, blir en "blomma på graven" i bästa fall, så spelar det ju ingen roll hur vi lever detta liv, eftersom det ändå inte är mer än en "piss i Mississipi" sett ur  vår tidräkning. (Tiden finns ju inte - det är vi som uppfunnit den)

Man skulle ju också kunna säga, att vi som tror att vi bara har en chans, är noggrannare med livet, medan ni som räknar med många, kan spara förbättringarna till nästa.

Ja men Raniva, om släktforskning visar att de här personerna som du minns, verkligen har funnits, så blir ju din hypotes så mycket konkretare. Då skulle t o m jag börja tro på reinkarnation.

ÅkeJ, jag har INGEN ANING OM varken vad jag hette, eller när och var jag föddes i det livet! Inte heller vad mina föräldrar hette. Och då har jag ingenstans att börja söka... Och DNA lär inte fungera, eftersom vi talar om själen! Och den tekniken var nog inte uppfunnen då.

För övrigt är jag inte motiverad att gräva i någonting som hände för 800 år sedan! Det kan omöjligt leda någon vart. Jag vet vad jag har varit med om, och nu lever jag DET HÄR livet IDAG!

Om du "behöver bevis för reinkarnation", kan du ju försöka ta reda på vad borgmästaren i Colmar hette år 1258, vem han var gift med och vilka barn han hade.

Raniva, du kanske ska skriva den där boken i alla fall?!  

Lulekvinna skrev:

Raniva, du kanske ska skriva den där boken i alla fall?!  

Ha, ha! Det gör jag i mitt nästa liv!

Åke J och Nils 52 läs Görna Grip, så får ni kanske en del av den puzzelbitenni söker! Gör ni inte det, p.g.a. bristande intresse så kan ni heller inte veta vad som är skillnad på förvissning och tro. Ravinas berättelse kan ni säkert hitta olika förklaringar till som skulle vara mycket mera krystade än den verklighet hon beskriver.Tycker det är modigt av dig Ravina, att berätta om dina upplevelser, eftersom somliga kan betrakta dig som mer eller mindre galen eller inbillningssjuk  eller alltför fantasifull. Har själv liknande upplevelser men föredrar att inte berätta om dem.  Elisabeth Kûbler Ross litteratur i sammanhanget är också mycket läsvärd, om man nu på allvar är intresserad av ämnet.  Sökandet från tro till visshet har hos oss många gånger just följts av studier i ämnet för att ta reda på om vi är galna eller faktiskt kan fortfarande stå med bägge fötterna på jorden och ändå veta att våra upplevelser är sanna.

Tack för dina ord, Evaro!  Du skriver bl.a.   .... om vi är galna eller faktiskt kan fortfarande stå med bägge fötterna på jorden och ändå veta att våra upplevelser är sanna. Jag är medveten om det, och jag inledde min berättelse med: Efter moget övervägande...

Jag har aldrig varit sökande i den  här frågan. Men efter den här upplevelsen - och några till - blev det insikt och övertygelse direkt, och inga kommentarer i världen får mig att lämna den förvissningen. Vid en eventuell rundfrågning bland folk, som känner mig, tror jag inte någon skulle klassa mig som galen, inbillningssjuk eller alltför fantasifull...

Raniva skrev:

.. Och DNA lär inte fungera, eftersom vi talar om själen! Och den tekniken var nog inte uppfunnen då.

Det där om vad som måste överföras, för att man skall kunna säga att det är du som lever ett nytt liv, tycker jag är intressant. Om DNA inte överförs, så är det väl ej samma person, som lever det nya livet, eller? DNA kan förstås däremot inte utnyttjas för spårning bakåt i tiden, men skulle kunna användas i framtiden.

Där har den  poäng Åke J. Naturligtvis är det inte samma person som lever det nya livet, men det är samma själ. (På den här nivån kan själar känna igen varnadra).  Själen "föds" i en ny kropp, där den kan utvecklas, beroende på vilken utvecklingsnivå själen befinner sig i. Den nya kroppen kan ha, men det är inte säkert, samma kön som tidigare, men lika gärna vara en helt annan person. För att ta ett enkelt och okomplicerat exempel: Om du i detta livet varit väldigt intolerant mot homosexuella människor och kanske stött bort ditt eget barn på grund av hens läggning, kanske du i nästa liv föds som homosexuell - för att förstå bättre och bli mera tolerant. 

Evaro skrev:

 Naturligtvis är det inte samma person som lever det nya livet, men det är samma själ. (På den här nivån kan själar känna igen varnadra). 

Jag som inte har en aning om vad en själ innehåller, skulle förstås vara väldigt tacksam om t ex. du Evaro, eller någon annan, kunde närmare beskriva vad ni talar om. Som jag fattar att ni säger, så kan samma människa ha olika själar, antingen den de ärvt av sina föräldrar, eller någon som flyttat in. Reinkarnation förklaras ju som återfödelse och då har jag trott att det var en person som återföddes, men nu säger ni att det bara är själen som flyttar in. Hur kan man skilja på person och själ? Jag kanske inte har den rätta intelligensen för att fatta detta, men jag tycker att ni som påstår att detta fenomen finns, har en skyldighet att upplysa oss fåkunniga. 

Nils52 skrev:

För mig är själen något som rör sig bakom mitt pannben, känslor, tankar, sinnesintryck, minnen och den enhet som bearbetar allt detta. 

Tack Nils52! Du menar alltså att själen som frigörs är en persons sista känslor och tankar, som flyger iväg från hjärncellerna, men även den enhet (?), som bearbetar dessa, vilket väl måste vara de aktuela delarna av hjärnan, eller? Förlåt, men jag har väl lite svårt att tänka mig blodiga hjärndelar som åker omkring. Det var nog inte så du menade, kanske. Var det ett allvarligt försök till beskrivning, eller?