Jag har nu påbörjat en psykologisk spänningsdeckare "Silvervägen" av Stina Jackson. Jag som aldrig läser deckare tänkte när jag såg Babel att jag skulle bryta den trenden. Och igår laddade jag ned den från biblioteket och började läsa den på nattkröken. Det ångrade jag inte. Är det någon som läst något av henne?

Inte jag. Men jag blev också nyfiken. 

Lena skrev:

Jag har läst SIlvervägen och fann den intressant. Hade också planerat åka bil upp till Skellefteå och därefter ta Silvervägen västerut till Norge och Bodö.

Tyvärr sattes ju allt på sparlåga den här sommaren.

Åkte 2018 Vägen  "baklänges" utan bokläs.. Bil Tumba..Trondheim.Hurtigruten till Tromsö..Bil. Lofoten..längst ner å färja till Bodö.bil .över bergen.anslutning Silver. En genuin upplevelse..rekomenderas å det varmaste..me förståss lämpliga upplevelse stopp av å till..

Maggie skrev:

Nobelpriset i litteratur går till Louise Glück. Någon som hört talas om henne?

Nej, jag kände inte till henne. Men av det jag hörde på TV så verkar hon vara ett bra val. 

Som sagt, jag har inte läst den. 

Jag läser mest deckare/kriminalromaner även kallade ’true crime’. 

Jag tycker om att följa polisens arbete och deras utredning med förhör och ledtrådar som följs upp (pusseldeckare). 

Jag har dock märkt att några unga kvinnliga författare som skriver ’spänningsromaner/thriller’ har lite svårt för att  hålla sig helt till det. 

De vill gärna ha med någon slags kärlekshistoria. Trots att de inte tänkte skriva en en kärleksroman,  Och då blir romanen en hybrid. Spänning, brott och kärlek. En blandning som jag inte uppskattar.

Vore intressant att höra om Jackson föll för den frestelsen. 

IAnita skrev:

Som sagt, jag har inte läst den. 

Jag läser mest deckare/kriminalromaner även kallade ’true crime’. 

Jag tycker om att följa polisens arbete och deras utredning med förhör och ledtrådar som följs upp. 

Jag har dock märkt att några unga kvinnliga författare som skriver ’spänningsromaner/thriller’ har lite svårt för att  hålla sig helt till det. 

De vill gärna ha med någon slags kärlekshistoria. Trots att de inte tänkte skriva en en kärleksroman,  Och då blir romanen en hybrid. Spänning, brott och kärlek. En blandning som jag inte uppskattar.

Vore intressant att höra om Jackson föll för den frestelsen. 

Jag har bara läst till sidan 40 men det verkar finnas ett embryo till kärlekshistoria. Men det är nog bara en bihistoria som kommer att utvecklas i en annan riktning. Det är nog bara för att locka ut en ung kvinna. Jag återkommer så småningom. Jag läser bara en liten stund varje dag, innan jag somnar in för natten. 

Den har ju klassats som ’kriminalroman’(deckare).  Men också som ’psykologisk spänningsroman’. 

Jag läste recensioner på Bokus. 

En skrev att inte förrän efter 2/3 av boken kom det något som kunde likna ’deckare’. Mer ’roman än deckare’ tyckte han. 

Skall bli intressant att höra hur du klassar och recenserar den. 

IAnita skrev:

Den har ju klassats som ’kriminalroman’. Men också som ’psykologisk spänningsroman’. 

Jag läste recensioner på Bokus. 

En skrev att inte förrän efter 2/3 av boken kom det något som kunde likna ’deckare’. Mer ’roman än deckare’ tyckte han. 

Skall bli intressant att höra hur du klassar och recenserar den. 

Nu har jag läst cirka en tredjedel: Det är försvinnandet av Lina som ligger i botten på romanen, det styr hur man upplever boken även naturen. Det blir själva nerven. Sedan sker ytterligare ett försvinnande, en parallell till Lina (där befinner jag mig nu i läsandet). Men det finns ingen hjälte i form av någon polis som aktivt jobbar med fallet och som man får följa, utan det är snarare pappan som letar efter Lina och den som bortrövat henne. Men den är klart psykologisk och författaren är mycket bra på att beskriva en ödslig stämning, ensamma män som verkar balansera på gränsen. Även naturen beskriver hon som något hotfullt. - Jag tycker den är spännande och intressant. - Återkommer.

Jag tittade på Babel igen.

Jessika Gedin började med att presentera Stina Jacksons böcker som ’noir’. 

Det var väl lite att ’ta i’, tänkte jag och jämförde Natt och Dags 1793  som har kallats Stockholm Noir.  

En sak är säker iaf, det handlar inte om ’pusseldeckare’.

Jag läste ut boken i natt. Noir tycker jag är ganska träffande, norrländsk noir. Deckare är det inte. Om det varit en serie så hade den kallats kriminaldrama med en stämning av noir. Men den var mycket bra, man sögs in i kriminalromanen.