Tack för den analysen! 

Hittade han något som hjälpte honom i sökandet efter spår av vad som hände dottern? 

Det kanske du inte vill avslöja? 

Jag vill inte avslöja för mycket, det skulle förta spänningen. Men man får ledtrådar om man läser romanen intuitivt. Man dras in i lösningen. Det är väldigt skickligt gestaltat. 

Psykologisk thriller är ingen favorit för mig. 

Jag försökte en gång. Det handlade om en kvinna som gjorde en utflykt med sin man och lilla dotter. Under utflykten försvann mannen och dottern och kom inte tillbaka. Efter ett par dagar gick hon till polisen och anmälde dem försvunna. 

Polisen skrev in uppgifterna i datorn och sa till kvinnan: - Du är inte gift och har inga  barn. 

Då slutade jag att läsa...

Boken heter ’De försvunna’. Författare  är Caroline Eriksson.  

Hon har också skrivit en bok om ’Yngsjömordet’ som jag har läst.  

Den var jättebra! Kan jag absolut rekommendera! 

Hon ger sin bild av vad hon tror hände. Ingen vet ju säkert. 

Vad man vet är att mamman avrättades och sonen satt i fängelse i 20 år. Kom ut. Levde några år till ...

Det finns inget mystiskt eller konstigt med romanen "Silvervägen". 

Peter Englund är gäst i Babel ikväll! Intressant!

Dessutom kommer Beckström Lerneby som har skrivit om den beryktade släkten Ali Khan i Göteborg.

Plus Kallifatides!  

Detta missar jag inte! 

Nu har jag läst "Sveas son" av Lena Andersson, den gestaltar "Folkhemmet" i några personers öden. Efter denna läsning känner jag igen mycket av Stefan Löfvens politiska retorik: "Alla skall med", "Det starka samhälletsbygget" osv. Längtar jag tillbaks till folkhemmet? Nej, det gör jag inte. Människorna har i nutidens samhälle blivit mycket friare.  

Jag kan rekommendera boken, både som ett tidsdokument men främst för att få följa med Ragnar som helt och fullt har anammat folkhemmets bakomliggande idéer och hur hans livsmöjligheter stympas. 

På natten avslutade jag Lena Andersson roman "Dotter" den är en fortsättning på "Sveas son", fast "Dotter" ser tillvaron utifrån Ragnars dotters perspektiv och Sveriges folkhem är i upplösning. Elsa som dottern heter genomgår flera faser i sitt liv tills hon hittar hem. "Dotter" är ännu bättre än "Sveas son". 

I natt klockan tre var jag klar med Augustprisvinnaren "Samlade verk" av Lydia Sandgren. Dessförinnan hade jag läst "Renegater" av Klas Östergren. Båda var bra men "Samlade verk" var klart bäst och kan rekommenderas. I den får man följa konstnären Gustav Becker och Martin Berg, med författardrömmar och Cecilia, doktorand i idéhistoria. De är födda i början av sextiotalet och platsen är i huvudsak Göteborg. Romanen är är lite över 600 sidor och som det är med sådana så börjar det första hetta till efter cirka halva romanen. Då blir den verkligen stark. 

Nästa bok blir Friedrich Dûrrenmatt "Kommissariens löfte", en kriminalroman, som jag skall läsa om efter cirka 25 år. Det har nyligen kommit ut en nyöversatt bok av honom "Domaren och hans bödel". 

Tung läsning av Lydia Sandgren verkar det som. 

Kriminalromanen verkar intressant! 

Har du läst Senecas ’Breven till Lucilius’? Fick tips på den men jag vet inte... kanske. Tungrott förstås. 

Såg att den finns på Bokus. 

IAnita skrev:

Tung läsning av Lydia Sandgren verkar det som. 

Kriminalromanen verkar intressant! 

Har du läst Senecas ’Breven till Lucilius’? Fick tips på den men jag vet inte... kanske. Tungrott förstås. 

Såg att den finns på Bokus. 

Ja, det är tung läsning, men ändå lättsam om man jämför med "Breven till Lucillius", fast den är tung på ett annat sätt, mer essäbetonad. Jag har inte läst den, men kollade lite på nätet. Romankaraktären Cecilia i "Samlade verk" skulle gilla den. "Samlade verk" är känslomässigt tung när man läser, fast när man är klar känner man sig befriad och mår bra, den fungerar som katharsis.

Det här med att rekommendera böcker är svårt, det beror ju på vilka genklanger det väcker hos läsaren. Därför köper jag aldrig böcker till andra.

Det är sant! Man har olika referensramar och dessutom så varierar intresset genom livet. 

Alltid roligt att diskutera litteratur på olika sätt. 

Återigen läste jag en bok till klockan fyra på natten. Jag läste en nyutgåva av Sveket av Birgitta Trotzig. En berättelse på bara 78 sidor, men den måste man läsa långsamt och låta varje rad sjunka ned. Den handlar om några sammanflätade livsöden i början på 1900-talet skriven med ett egenartat bildspråk som frammanar känslan av utanförskap, fattigdom, elände och sveket. Ett ofattbart lidande men samtidigt finns en subtil skönhet. Jag läste Birgitta Trotzig mycket när jag var ung men nu kan jag läsa henne med en helt annan livserfarenhet.

Innan dess läste jag Fria män av Halldór Laxness. Han skildrar den isländska småbonden som har en illusion av att vara fri, fast han är utlämnad åt att betala av på skulderna och klimatets växlingar. Dock går det betydligt bättre under första världskriget då efterfrågan på lammkött stiger i höjden och därmed priserna. Även kooperationen gör sitt intrång och tränger ut de privata handlarna, men även kooperationen går så småningom i handlarnas spår och skor sig själva. Men framförallt handlar romanen om en man och hans familj och de öden som ständigt förföljer dem. En så stark roman. Laxness fick ju också nobelpriset.