För någon vecka stötte jag på namnet H.-K. Rönblom. Han var deckarförfattare och journalist f. 1901 -1965 och är återutgiven av förlaget Modernista, ett förlag som är en kvalitetsstämpel i sig själv. - Jag läste igår ut deckaren: Höstvind & djupa vatten som är en pusseldeckare där det går att tydligt följa vägen fram. Han skriver skarpt om tiden han verkade i, det sociala kittet i en småstad och nykterhetsrörelsen. Romanen inleds med att en man med sin moped kör rakt in i en upphängd ståltråd över en gränd och avlider. - Är det någon som känner till honom?

Nej.

Det är min genre, men det gör jag inte. 

Fast tack för tipset! 

Lulekvinna skrev:

Jag har läst honom för jättelänge sedan, kanske dags att läsa om de böckerna?

Ja, en kan du läsa men jag skulle inte läsa alla. Han beskriver småstaden och individerna träffsäkert.

Författarinnan Eva Neander upptäckte jag i en artikel i SvD. Det här är litteratur för mig tänkte jag och jag laddade ned hennes böcker på "Liltteraturbanken" till min läsplatta. Böckerna är föredömligt korta som längst cirka 60 sidor, men de är komprimerade och känslomässigt laddade. Jag bifogar en länk från riksarkivet som det talas om i en annan tråd när det gäller släktforskning:  https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Mobil/Artikel/8818  

Det skulle vara kul att veta om någon här har läst något av henne eller bara känner till henne?

Minna skrev:

Det är roligt att koncentrera sig på e n  person eller flera  böcker av

en enskild författare , under en tid.

Jag håller med dig.

Jag har läst tre böcker i en svit av författaren Andreas Lundberg från Göteborg.

1. "Stormen i den pelare som bär" som är skriven när han är intagen på mentalsjukhus, efter att hans fru lämnat honom och han rasar ned i en djup depression. Han antecknar på sin mobiltelefon på sjukhuset, en dagbok med bråddjup ned i människans avgrundsmörker. När han sedan, då han tillfrisknat, minns han inte att han skrivit, men texten finns i hans mobil och han sammanställer den. Han skriver poetisk, ett rikt och vackert språk.

2. "Ofarbar tystnad" när han blivit utskriven från mentalsjukhuset bestämmer han sig för att ta in på ett kloster. Nu är han på fasta marken och det blir mer av en berättelse, där han skriver om mötet med nunnorna, de andra gästerna på ett avslöjande sätt och binder samman med existentiella bilder och citerar korta utdrag av mystiker och poeter.

3. "Gerontion" (betyder gamling) Han är utan arbete och får arbete som timanställd på ett demensboende. Den är en gripande berättelse om det obönhörliga ödet att vara dement och långsamt förfalla samtidigt som han också skriver om sig själv, sin vardag, resorna till och från jobbet, ensamheten i lägenheten, sina öppenvårdskontakter med psykiatrin.

Stämningen är melankolisk och läses helst långsamt och inte i sträck. Men berättelsen om det vardagliga lättar upp och styckena är korta, så det ges tillfälle till paus.

För en vecka sedan så landade ett paket i min brevlåda innehållandes en bok som jag sett fram emot, det var som att öppna en ask med den finaste choklad som avnjutes långsamt, nämligen : Domaren och hans Bödel av Freidrich Dürrenmatt. Det är en kriminalroman som betraktas som en klassiker och många anser vara den bästa kriminalromanen någonsin. Författaren har även skrivit dramer. Ja, den levde verkligen upp till sitt rykte, den kom inbunden, 127 sidor, med ett precist och vackert språk som förmedlade känslan av att befinna sig i Schweiz och en spännande handling. Jag vill inte säga för mycket men jag citerar delar av baksidestexten: "När en polisinspektör från Bern hittas skjuten vid vägkanten ute på landsbygden ger sig kommissarie Bärlach och hans assistent Tschanz ut för att hitta mördaren. Kommissarien är dödssjuk och har inte lång tid kvar. Snart upptäcker de att offret skjutits på hemvägen från en hemlig fest hos en inflytelserik lobbyist..."

Bara 127 sidor? 

IAnita skrev:

Bara 127 sidor? 

Ja, den är sparsmakad. Finns bara inbunden på exempelvis Bokus. Men det är en bok man kan läsa om, för så bra är den.